Gnostikerna var inte en organiserad separat religion, utan bestod istället av olika religiösa och filosofiska strömningar som blomstrade från 200- till 300-talet e.Kr.

Gnostiker trodde att den materiella världen var ond och att den andliga världen var dygdig. Explore God förklarar att gnostiker såg människor som ”goda andar fängslade i onda materiella kroppar.”

Gnostiker höll fast vid sin tro på en Högsta Gud, transcendent och obegriplig. Dessutom trodde de att en mindre Gud, känd som Demiurgen, och inte den Högsta Guden, var ansvarig för universums skapelse.

Enligt gnostikerna ansågs Jesus vara ”Frälsaren” vars syfte var att uppenbara sanningen för mänskligheten. Medan vissa ansåg att Jesus var fullständigt gudomlig och utan mänsklig natur (och såg den fysiska kroppen som inneboende ond), trodde andra på hans mänsklighet.

Gnostiker trodde att frälsningen inte berodde på sakrament eller syndernas förlåtelse. De trodde att människor måste skaffa sig ’gnosis’, hemlig kunskap, för att uppnå frälsning.

Gnostikernas tro var att man kunde få kunskap om Gud genom att förstå sig själv. Ett utdrag ur boken ”The Gnostic Bible”, publicerad på gnosis.org, förklarar att gnostiker inte accepterade prästers, rabbiners eller andra religiösa personers mellanlagsroll.

Ordet ”Evangelium” kommer från det grekiska ordet ”euaggelion”, som förmedlar begreppet ”goda nyheter.” De tidiga kristna tog till sig detta begrepp för att förmedla Jesu budskap och rapportera om hans liv.

Texterna som inom gnosticismen kallas evangelier avslöjar gnostikernas syn på Jesus. Välkända exempel inkluderar Thomas, Maria och Judas.

Opus Dei säger att Thomasevangeliet innehåller 114 citat från Jesus, men det finns ingen berättelse.

Maria berättar om sin uppenbarelse om Kristi himmelsfärd i Marias evangelium.

Enligt denna kontroversiella text var Judas faktiskt en god apostel, som The New York Times hävdar. Det tros att evangeliet säger att Judas utförde sitt svek mot Jesus på Jesu egen uppmaning.

Texternas tillförlitlighet har diskuterats ingående. A Clear Lens betonar tre viktiga motargument: data, konsekvens och historisk kontext.

Även om det tog många år att sammanställa Bibeln, cirkulerade de kanoniska evangelierna långt före de gnostiska.

Med tanke på de många berättelserna om Judas i andra apostlars kanoniska texter är det logiskt att den gnostiska tolkningen av Judas kan väcka misstankar.

De kanoniska källorna framställer Jesu budskap som universellt tillämpligt, medan gnostikernas tolkning antyder att han delade sin visdom uteslutande med ett utvalt fåtal.

Missuppfattningen kretsar kring gnostikernas användning av myter för att förmedla sina övertygelser, vilket innebär att texterna kanske inte ger faktadetaljer om Jesu liv.

Professor Francis Watson vid University of Durham går ännu längre och hävdar att vissa av skrifterna är falska.

Mark Goodacre, professor i Nya testamentets och kristna ursprung vid Duke University, har ett liknande perspektiv.

Enligt International Bible Society genomgick Bibeln en lång sammanställningsprocess, där flera böcker utelämnades från den slutliga versionen.

De fyra evangelier som valdes ut för Nya testamentet skrevs av Matteus, Markus, Lukas och Johannes, kända som de officiellt accepterade kanoniska evangelierna.

Biblica, International Bible Society, definierar kanon som de böcker som erkänns som gudomligt inspirerade och auktoritativa för tro och liv.

Enligt bibelforskaren Darrell L. Bock under en intervju med Beliefnet, ”i roten av dessa (kanoniska) evangelier finns antingen en apostolisk figur eller någon som är nära förknippad med en apostolisk figur.” Och det: ”De evangelier som hamnade i Bibeln härstammar alla från första århundradet. Inte ett enda evangelium från den [gnostiska] listan jag känner till är faktiskt från första århundradet.”

Enligt National Geographic inspirerades Dan Browns populära bok av de gnostiska evangelierna, men forskare håller inte med Browns synsätt.

De gnostiska evangelierna ger värdefulla insikter i gnosticism och tidig kristendom och belyser olika idéer som diskuterades och deras tolkning av den tidiga kyrkan. 

Bibeln innehåller fascinerande berättelser, varav några vetenskapligt har bekräftats som korrekta. Även om det finns bekanta karaktärer och berättelser som de flesta av oss känner till, finns det också obskyra karaktärer som plötsligt dyker upp och försvinner lika snabbt som vi bläddrar till nästa sida i Bibeln.

Klicka dig igenom galleriet för att lära dig om några av dessa gåtfulla berättelser.

Berättelsen om Abel och Kain är välkänd i Bibeln. Gud föredrar Abels offer, vilket gör Kain svartsjuk och därför dödar han sin bror

Kain sänds sedan av Gud till Nods land, där han bildar familj och bygger en stad. Detta gåtfulla land nämns dock inte efter det.

Vissa forskare teoretiserar att termen ”Nod” kan vara en metafor, eftersom dess ursprung betyder ”vandrande” eller ”exil”. Det var ett sätt för Gud att skicka Kain i exil. Men återigen, detta är bara en teori.

Vem var egentligen Melkisedek, prästen och kungen av Salem, till vilken till och med Abraham gav tionde? Den verkliga identiteten på denna viktiga person förblir ett mysterium.

I Hebreerbrevet 7 framställs Melkisedek som en man ”utan far eller mor… utan dagens början eller livets slut, som är som Guds son.” Är det möjligt att Melkisedek var en tidig version av Jesus?

I Psaltaren 110 säger Gud till Jesus: ”Du är präst i evighet, enligt Melkisedeks order.” Anledningen till Melkisedeks efterföljande försvinnande från den heliga boken förblir dock ett mysterium.

I 4 Mosebok 22:21-39 finns en berättelse om Bileam som reste på sin åsna. Djuret stannar när det ser en ängel på vägen. Balaam slår åsnan två gånger för att få den att röra sig, men det fungerar inte.

Efter det tredje slaget vid Bileam får åsnan mirakulöst förmågan att tala genom Gud. De har ett samtal, och anmärkningsvärt nog nämner inte Bibeln att åsnan förlorar denna förmåga efteråt.

Enligt Första Mosebok 6 föddes Nephilim ur föreningen av ”Guds söner” och ”människodöttrar” för att bilda en ny varelse. Vissa menar att ”Guds söner” var änglar. Dessa varelser beskrev ofta som jättar i vissa bibelversioner. Men vad hände med dem?

Berättelsen om den stora översvämningen och Noas ark är välkänd. Det tros att endast de som befann sig inne i arken skulle ha överlevt den apokalyptiska händelsen. Förutom kanske Nephilim.

Fjärde Moseboken 13:32-33 talar om ett land där israeliterna gjorde upptäcktsfärder, och det verkar som att dessa varelser bodde där. ’Alla vi såg där var av stor storlek. Vi såg Nephilim där (Anaks ättlingar kommer från Nephilim). I våra egna ögon såg vi ut som gräshoppor, och för dem såg vi likadana ut.’

Vissa experter tror att Hesekiel 32:27 återigen refererar till dem, men det är bara en tolkning. Så långt går berättelsen i Bibeln.

I bibliska termer anses häxor vara onda, eller hur? Tredje Moseboken 19:31 varnar: ”Vänd dig inte till medier eller sök inte spiritualister, för ni ska bli vanhelgade av dem. Jag är Herren, din Gud.” Det här är en ganska enkel regel!

Om du inte är Saul, Israels kung, för vilken Gud har gjort ett undantag. Saul rådfrågade en häxa, som kallade på domarprofeten Samuels ande, som gav en korrekt profetia. Senare i Galaterbrevet 5:19-21 fördöms dock häxkonst igen. Vad betyder allt detta?

Första Mosebok 9:20-27 säger att Noa en gång låg berusad och naken i sitt tält. Som svar varnade hans son Ham sina bröder och började täcka över deras fars kropp.

När han vaknar förbannar Noa Kanaans släkt till slaveri. Vem är Kanaan? Hams son, Noas sonson. Anledningen till förbannelsen är fortfarande ett mysterium.

Den sorgliga följden av denna förbannelse är att den åberopas av olika kulturer för att rättfärdiga slaveriet.

Första Mosebok 32:22-32 ger en detaljerad redogörelse för en intensiv brottningsmatch mellan Jakob och en man (som senare avslöjas vara Gud själv). Striden varar ”till gryningen” och resulterar i en permanent skada på Jacobs höft, vilket gör att han haltar.

En annan intressant post i detta bibelavsnitt är: ”Därför äter israeliterna än idag inte senan som är fäst vid höfthålan, eftersom höftens ledhåla på Jakob rördes nära senan.” Hur underhållande skulle det inte vara att ha fler brottningshistorier i Bibeln, eller hur?

Gamla testamentet berättar om fall där människor uppväcktes från de döda. Men i Nya testamentet är det bara Jesus Kristus som besitter denna förmåga. Men Apostlagärningarna 20:7-12 beskriver en annan person som åstadkommer detta.

Under en lång predikan av Paulus somnar en av Jesu apostlar, en ung man vid namn Eutykus. Sedan ”föll han till marken från tredje våningen och arresterades död.”

Lyckligtvis är Paul närvarande och väcker honom till liv igen. Precis så.

Sippora, Moses hustru, nämns fyra gånger i Bibeln. Men vi vet fortfarande inte mycket om henne, förutom att hon kan ha varit en Cushite (dvs. en afrikan).

Cush var en enorm region i Afrika som inkluderade dagens Sudan och Etiopien, och blandäktenskap var en sällsynthet vid den tiden. Vissa forskare menar att Zippora kallades en kusit på grund av sitt utseende och skönhet.

Bartolomeus var en av Jesu tolv apostlar. Även om han var en del av Messias innersta krets nämns han inte i Bibeln.

Gog, en individ, och Magog, ett land, nämns endast två gånger i Bibeln. Men de verkar ganska viktiga. I Hesekiel 38 stöter vi på ”Gog, från Magogs land, den främste fursten av Meshek och Tubal”. Gog attackerar senare Israel.

Kapitel 19:11–21:8 i Uppenbarelseboken nämner Gog och Magog, som säger: ”När tusen år är slut, ska Satan släppas ur sitt fängelse och gå ut för att bedra folken i jordens alla hörn. —Gog och Magog—och samla dem för strid.”

i Job 40:14-24 beskrivs Behemoth av Gud som en stark, stor varelse med ”lemmar som järnstänger” som ”äter gräs som en oxe.”

Sedan, i Job 41, skryter Gud om en annan liknande skapelse: Leviathan, ett eldsprutande havsmonster. Kan båda dessa vara dinosaurier?