Namnet “Tempelriddare” – var kommer det ifrån och vad betyder det?
Den bokstavliga översättningen är:

Orden av Kristi fattiga medsoldater och av Salomos tempel.

Detta förkortas till Riddare av Salomos tempel, vilket blir Tempelriddare, och slutligen: Tempelriddare.

Pauperum = fattig
Fattig? Hur då?
Riddare var rika. De var adliga, hade slott, jord, tjänare. Hur kan de då vara “fattiga”?
Därför att när de inträdde, gav de upp allt. Land, titel, vapen, rikedom – till och med sitt sigill. De avlade ett fattigdomslöfte. Inte för att de måste, utan för att de valde det.

De levde under fattigdomslöftet som munkar.
Allt blev gemensam egendom inom Orden, som i ett kloster.
De var både krigare och munkar. De levde med svärd och bön. De gav upp sin makt för att tjäna.
För oss finns mer ära i fattigdom än i tusen slott.

Vid inträdet innebar det:

Att avstå från personlig egendom
Att avstå från egen vilja
Att leva i lydnad
Att leva i kyskhet
Ingen privat egendom, ingen privat agenda

Inte fattigdom som brist, utan som ett frivilligt val. Inte fattiga för att vi inte hade något, utan för att vi inte ville äga något.
Tempelriddare kunde vara adliga, rika, tränade och beväpnade. Vid inträdet lade han ner allt. Allt som var “mitt” upphörde att existera.
Inte bara materiellt – pengar, hus, ägodelar – utan också: ära, berömmelse, beslutanderätt, framtidsplaner – den egna viljan.
I dagens ögon: ofattbart.

Detta är mer radikalt än materiell fattigdom.
En tempelriddare bestämmer inte vart han går.
Han väljer inte sin uppgift.
Han väljer inte ens sin död.

Pauperes är också ett andligt tillstånd

Vi är inte mäktiga, även om vi bär vapen.
Vi är inte fria, även om vi rider till häst.

Paradoxen är:
Vi tempelriddare var militärt extremt effektiva – ekonomiskt välorganiserade och internationellt mycket inflytelserika.
Och ändå: personligen fattigare än de flesta munkar.

Detta spänningsfält är Orden.
Utan Pauperes skulle vi vara en enkel elitkår, eller ett riddarsällskap som många andra.
Med Pauperes är vi: en löftesgemenskap – ett offer.
Detta är vår kallelse.

Commilitones = medsoldater
Latinet avslöjar det: Pauperes Commilitones Christi.
Milites = soldater
Commilitones = medsoldater / vapenbröder
Det betyder: inte ensam, inte självständig, inte fristående.

En commilito existerar bara i relation till andra.
Vem är vi “med”?
1) Med Kristus själv – det är kärnan
Tempelriddare är inte soldater för Kristus, utan med Kristus.
Kristus är ingen åskådare, utan den första Stridaren – den segrande Kristus: Christus Victor.

Vi går inte före honom.
Vi sluter oss till honom.

2) Med varandra – som gemenskap
Inga individuella riddare på egen ära.
Ingen privat egendom, ingen personlig ära, inget eget uppdrag.
Allt är gemensamt, delat, lydigt.
Medsoldat betyder: ditt svärd är aldrig bara ditt.

3) Med Kyrkan
En nivå som ofta glöms bort.
Tempelriddare är Commilitones Christi inom Kyrkans kropp.
Inte över den, inte vid sidan av den.
Därför: lydnad mot Regeln, erkännande av påve och koncilier, och ingen egen teologi.