Reliker har i århundraden haft en särskild plats inom kristendomen. Det är föremål eller kroppsliga kvarlevor som är förknippade med Kristus, med bibliska personer, med helgon eller med viktiga händelser i trons historia.
På bilden ovan ser du det Sanna Korset. Det Sanna Korset var så betydelsefullt att delar av det bars med under fältslag. För korsfararna och tempelriddarna var det inte bara en relik, utan ett tecken på tro, beskydd och Guds närvaro. Även präster och biskopar följde med armén ut i fält. De firade mässan, hörde bikt, uppmuntrade krigarna och vakade över de heliga relikerna. Vissa reliker är direkt knutna till Kristi liv och lidande. Andra är förbundna med helgon, martyrer, kyrkor, pilgrimsmål eller århundraden gamla traditioner. Genom århundradena har otaliga reliker vördats, bevarats, flyttats och ibland också ifrågasatts.
RELIKER – TOMO I behandlar de åtta centrala och mest betydelsefulla relikerna i den kristna traditionen. Det är föremål som har fått en central plats i Bibeln, traditionen, korstågen, pilgrimsfärderna, den kungliga makten och kyrkohistorien.
RELIKER – TOMO II fortsätter där TOMO I slutar. Där behandlas de många andra relikerna: helgonreliker, kroppsreliker, klädesplagg, kontaktreliker, lokala reliker och de otaliga föremål som genom århundradena har fått en plats i vördnaden.
De åtta relikerna i TOMO I
• Förbundsarken Den heliga arken där, enligt den bibliska traditionen, bland annat stentavlorna förvarades.
• Stentavlorna Tavlorna på vilka Mose tog emot de tio budorden.
• Det Sanna Korset Korset på vilket Kristus enligt den kristna traditionen korsfästes.
• Törnekronan Den krona av törnen som sattes på Kristus under hans lidande.
• Korsfästelsens spikar Spikarna med vilka Kristus enligt traditionen fästes vid korset.
• Den Heliga Lansen Lansen med vilken Kristi sida genomborrades efter hans död; senare också känd som Longinus lans.
• Titulus Crucis Skylten med inskriften ovanför Kristi kors: Jesus från Nasaret, judarnas konung.
• Den Heliga Graalen Kalken som i senare kristna traditioner förknippades med den sista måltiden och med Kristi blod.
I TOMO I följer vi inte bara dessa relikers religiösa betydelse, utan också deras historia, traditioner, förflyttningar och det inflytande de har haft genom århundradena.
Nr 6: Longinus lans
Den kallas också Ödets spjut, en relik med enastående kraft och betydelse. Den romerske soldaten Longinus genomborrade Jesu sida med sin lans under korsfästelsen. Och som med så många reliker finns det flera berättelser om vad som hände.
Varför genomborrade den romerske soldaten Longinus Jesus med sin lans? En berättelse säger att det var för att vara säker på att Jesus verkligen var död. En annan berättelse säger att det var för att se om han fortfarande skulle reagera.
En annan berättelse säger i stället att det var för att döda Jesus – makabert, men samtidigt av medlidande. En korsfästelse kunde pågå i upp till tre dagar innan den dömde dog, en verklig martyrdöd. Genom att genomborra honom med spjutet och döda honom befriade han alltså Jesus från dödskampen och lidandet.
Jesus korsfästes klockan 09.00 på morgonen (den tredje timmen). Tre timmar senare blev det mörkt överallt, fram till klockan 15.00 på eftermiddagen (den nionde timmen) – då Jesus dog.
Den 14 september 326 finner den heliga Helena, mor till kejsar Konstantin den store (ja, han med In Hoc Signo Vinces), det Sanna Korset, korsfästelsens spikar och Titulus Crucis (INRI-skylten) i Jerusalem.
Senare låter hon bygga Heliga gravens kyrka exakt på platsen för fyndet. Den invigdes år 335.
I senare traditioner tillskrivs henne också fyndet av lansen. Pilgrimer berättade att de hade sett en helig lans i Heliga gravens kyrka, och år 614 e.Kr. var denna relik så betydelsefull att den togs som byte av de sasanidiska perserna som erövrade Jerusalem.
Mot slutet av 1000-talet uppstod föreställningen att Ödets spjut garanterade seger och legitimerade härskare. Mot denna bakgrund utspelade sig händelserna under det första korståget, då en påstådd Helig Lans på ett dramatiskt sätt dök upp på slagfältet.
👈🏻 Den Heliga Lansen i den kejserliga skattkammaren i Hofburgpalatset, Wien, Österrike
👉🏻 En inkunabel med ett handkolorerat träsnitt från Nürnberg, omkring 1470–1480, som visar det Tysk-romerska rikets reliker och dräkter, med den Heliga Lansen i mitten
Det första korståget började år 1096. När korsfararna (tempelriddarna fanns ännu inte!) hade passerat Konstantinopel belägrade de Antiokia i flera månader. Ransonerna hade sedan länge nästan tagit slut och hunger rådde. De erövrade staden den 3 juni 1098, varefter en katastrof uppstod. En stor muslimsk styrka under ledning av atabegen Kerbogha från Mosul belägrade i sin tur korsfararna i staden Antiokia. Efter alla prövningar, hungern, sjukdomarna och utsikten till nederlag var moralen på sin lägsta punkt.
I detta desperata läge, när allt verkade förlorat, fick fotsoldaten Petrus Bartholomeus en syn av den helige Andreas. Andreas hade visat honom var det Heliga Spjutet fanns. Och det låg … begravt i staden Antiokia – i Sankt Peterskatedralen. Den helige Andreas hade lovat Petrus att om lansen hittades och bars med skulle de aldrig besegras. Soldaten Petrus Bartholomeus berättade detta för befälhavaren greve Raymond och för biskop Adhémar. På morgonen den 15 juni 1098 tog de tillsammans med tretton män bort stengolvet nära altaret i katedralen. Många timmars grävande gick utan något tecken på lansen. Många gick därifrån besvikna och modfällda … Soldaten Petrus, endast klädd i sin skjorta och barfota, fortsatte att gräva med sina egna händer. Fast besluten att uppfylla sin syn. Vördnad, eufori och en enorm glädje grep de närvarande … han hade funnit det Heliga Spjutet!
Genom gudomlig försyn hade spjutet som genomborrat Kristus, deras Herre, kommit i deras händer. Med detta förnyade mod och denna styrka gjorde de den 28 juni 1098 ett andra utfall ur staden.
Det skedde ändå inte utan svårigheter. Turkarna hade satt eld på det torra gräset där de kristna hade slagit läger. Vinden drev elden och röken in i deras ögon så att de blev bländade. Men därefter vände Gud segern till de kristnas fördel och de tillfogade general Kerboghas muslimska armé skada. Anfallet var så våldsamt att de flydde.
Efter denna seger behöll greve Raymond lansen till efter 1099 – efter erövringen av Jerusalem. Därefter försvann den ur korsfararnas historia.
År 1242 ska den franske kungen Ludvig IX den helige ha köpt ett parti heliga reliker av de latinska kejsarna som behövde pengar. Den Heliga Lansen (eller en del av den) ingick. Tillsammans med Törnekronan. Under den franska revolutionen försvann reliken åter.
Till slut – åter i Konstantinopel – föll huvudstaden i osmanernas händer. Därmed hamnade också de heliga relikerna i deras händer, och bland dem dyker den Heliga Lansen åter upp. Det sägs dock också att den är en kopia. År 1492 skickade den osmanske sultanen Bayezid II lansen som en gest av god vilja till påven Innocentius VIII. Han förvarade lansen i Peterskyrkan, där den fortfarande finns. Vatikanen hävdar dock inte att detta är Longinus äkta lans.
Under århundradenas lopp dök allt fler ”äkta lansar” upp.
Den Heliga Lansen intar en särställning inom den kristna reliktraditionen. Medan det Sanna Korset är oupplösligt förbundet med Kristi offer och lidande och den Heliga Graalen i senare traditioner symboliserar gemenskap, förbund och inre hängivenhet, representerar lansen en annan dimension: makt, dom och legitimitet. Det är inte en relik av tröst, utan av konfrontation.
Just därför blev lansen genom århundradena inte bara vördad utan också eftertraktad. Kejsare, kungar och arméer gjorde anspråk på den, gång på gång i tider av kris och maktförskjutning.
Lansen förkroppsligade föreställningen att seger, auktoritet och gudomligt godkännande sammanföll.
Endast de som levde i Guds ljus fick genom detta sin seger