Sankt Kristoffer av Lykien

De som är tempelsoldater är av Gud.

± 200 - 303

Sankt Kristoffer är skyddshelgon för resenärer och handelsmän.

Rysk ikon med Reprobus (Christopher) och en helig biskop.

Du kan fortfarande hitta dessa i östortodoxa kyrkor.

Sankt Kristoffer av Lykien

Sankt Kristoffer är skyddshelgon för resenärer och handelsmän.

Många känner till historien om jätten Christopher som bar Kristus över vattnet. Det är Christoffel som står imponerande på en muralmålning i Grote Kerk i Breda på en 8 meter hög nivå. Under medeltiden kunde den inte vara tillräckligt stor och imponerande.

Men vem är egentligen denna Christopher?

Han sades vara en martyr som dödades av romarna för sin tro. Men egentligen kan vi inte entydigt peka ut en person.

Det handlade inte om 1, utan om 3 martyrer. En dödades i 250 i Antakya, Turkiet. De andra två år 303. Varav en också i Antakya och den andra i Izmit (också Turkiet).

Dessutom finns historien om en kannibal med ett hundhuvud.

Han hette Reprobus.

Rysk ikon med Reprobus (Christopher) och en helig biskop.

Du kan fortfarande hitta dessa i östortodoxa kyrkor.

Men hur kan Reprobus vara Christopher?

Nåväl, han skulle definitivt inte ha varit en person med hundhuvud. Och han åt förmodligen inte människor heller.

Vi vet att grekerna och romarna använde namnet Rebrobus för ”ociviliserade” folk med svordomar som barbarer, hundhuvuden och kannibaler. Reprobus är ett latinskt ord för underlägsen, skurk. Så inget personligt namn.

Det latinska ordet för hundhuvud var Canineus, med ett i. Under medeltiden tänkte man: det måste vara med A. Av detta drog de den slutsatsen att det var någon från Kanaans land. Om vilket Bibeln säger att jättar bor där. Så vår nuvarande Christopher fick ett mänskligt huvud igen och blev en jätte. Turbanen och hans dräkt kommer också från regionen där Kanaan ligger.

Nu var Christofel egentligen inte särskilt snäll i början. Han var en jätte och därför starkare än vanligt folk. Så här blev han boss för ett rövarband. Tills han märkte att folk var rädda för honom och att saker och ting gick fel.

Det var anledningen till att han ville tjäna någon starkare och mäktigare än honom. Men vem var starkare och mäktigare än en jätte? Sedan gick han till en mäktig kung, men han var tvungen att lyssna på kejsaren. När han var kejsarens livvakt såg han att kejsaren var rädd för djävulen, så djävulen blev mäktigare igen.

Så han bytte karriär till djävulen. De red svarta hästar tillsammans och skrämde alla. Tills de stötte på ett kors, flydde djävulen. Så Jesus var ännu mäktigare.

Så vi gick och letade efter Jesus. Men var börjar man leta? Han frågade bara alla han träffade. Tills han kom till en eremit, som sade: ”Han lever inte längre, men du kan tjäna honom. Bygg dig en hydda vid den där floden. Och korsa pilgrimer och resenärer som vill korsa över. Använd dina starka axlar, som du fått av Honom.” Det var vad Christoffel gjorde, år efter år satte han folk fram och tillbaka.

En av hans ”passagerare” är en lärjunge till Jesus. Han blev omvänd av honom och döptes i floden. Han gav honom namnet Christophoros.

Kommer från grekiska: Χριστόφορος (Christóphoros eller Christóforos). Den bildas av ordelementen Χριστός (Christós, ’Kristus’) och φέρειν (phérein, ’att bära’), eller: den som bär Kristus (i sitt hjärta). Så här får vi det mer moderna namnet: Christoffel.

Senare bär jätten ett barn till andra sidan. Vattnet blir vildare och vildare, barnet blir tyngre och tyngre och Christopher håller på att drunkna. Han sa: ”Barn, det här var väldigt farligt, det verkar som att jag var tvungen att bära hela världen.” Varpå barnet sade: ”Du hade inte bara hela världen på dina axlar, utan också Han som skapade den. Jag är Kristus, er kung, som ni tjänar genom detta arbete.”

Det är så Christopher blir resenärernas skyddshelgon.

Senare i livet besöker Christopher Lycia, som nu ligger i Turkiet. Där tröstade han kristna som skulle bli martyrer. Han konverterade också många människor.

Han fördes till kungen, men vägrade be och offra för sina hedniska gudar. Kungen försökte övertala honom med prakt, lyx, rikedom och kvinnor. Men han fortsatte att vägra, han konverterade kvinnor till kristendomen. Vid detta blev kungen rasande och beordrade att han skulle dödas. Många försök misslyckades, och till slut blev även Christopher martyr genom halshuggning.

Kontakion i fjärde tonen (hymnen) lyder:

Du, som var rädda både i styrka och i ansikte, för din Skapares skull gav du villigt upp till dem som sökte dig; för du övertalade både dem och kvinnorna som ville väcka lustens eld i dig, och de följde dig på martyrskapets väg. Och i nöd har du visat dig modig. Det är därför vi har fått dig som vår store beskyddare, o store Christopher.

En annan förklaring till kannibalen med hundhuvud finns i en hagiografisk berättelse (= en biografi över ett helgon eller en kyrktjänare). I den läser vi om en man som heter Reprebus eller Reprobus. Han tillfångatogs av romarna som stred i Kyrenaika i västra Egypten. Han blev inkallad till den romerska arméns enhet: numerus Marmaritarum. Det nämndes att han var enorm och hade ett huvud som en hund, istället för ett manshuvud. Vilket stämmer överens med vad man då trodde att Marmaritae var långa, starka och skurkaktiga.

En romersk författare, Plinius den äldre, skriver om detta: Cynamolgi cynocephali är etiopiska män med hundhuvuden.

Senare flyttades enheten till Antiokia i Syrien. Där biskop Peter av Attalia döpte honom och där han senare dog martyrdöd.

Tillbaka till vår målning.

Christopher bär en stor grå turban på huvudet. Han är också klädd i en stor röd mantel, som är grön på insidan. Under det lyfter han ett gult underplagg med blå krage. Fin päls, kan vi säga. Underkläderna hålls ihop med bälten. Alla typiska dräkter för Mellanöstern – Kanaan-regionen – från den tiden.

Ofta – som här – lyfter han sin mantel (eller draperad över axeln). Han har också en stav, eller en lång pinne för stabilitet i vattnet.

På hans axel bär Kristusbarnet, förstås i en röd mantel. Hans högra hand är upphöjd, ett tecken på att han talar. I vänster hand bär han orben med ett rött kors ovanför, som representerar världen. Den person som har föremålet i sin hand, det vill säga Jesus, som äger världen, representerar alltså en furste. Det är därför en av regalia-styckena.

På ”vår” målning kan man se fiskar och delfiner i vattnet. Till höger kan du se eremiten knäböja framför ett kapell. Han bär en gråbrun dräkt och en gulgrå huvudduk. Han håller också en lykta: på så sätt är han ett ljus för Christopher.

Du kan också se en sjöjungfru, hon representerar frestelsen.

Chistoffel är också en av de 14 nödhjälparna

De 14 nödhjälparna

Även kända som de 14 heliga hjälparna.

De dyrkas som hjälp mot alla slags sjukdomar och åkommor. Både individuellt och som grupp.

Om man hade sett en bild på en Emergency Helper skulle man inte dö en oförutsedd död den dagen. Det vill säga, döden utan mottagande av de heliga sakramenten.

Färgat träsnitt från 1423

De 14 helgonen är:

Achatius, martyr, åkallan mot huvudvärk
Barbara, jungfru och martyr, åkallan mot feber
Blaise, biskop och martyr, åkallan mot ont i halsen
Katarina, jungfru och martyr, åkallan mot pesten
Kristoffer, martyr, åkallad mot pesten
Kyriakos, diakon och martyr, åberopad mot frestelser på dödsbädden
Dionysius, biskop och martyr, åkallan mot huvudvärk
Egidius, eremit och abbot, åkallan mot pest
Erasmus av Formiae, biskop och martyr, åberopad mot mag-tarmbesvär, även känd som Sankt Elmo
Eustachius, martyr, åkallan mot familjeskillnader
George, soldatmartyr, åkallan mot husdjurssjukdomar
Margareta, jungfru och martyr, åkallad under graviditeten
Pantaleon, biskop och martyr, läkarnas skyddshelgon
Vitus, martyr, åkallan mot epilepsi

Bilder av helgonen togs ofta på en resa i träsnitt. Numera görs detta med magneter och/eller nyckelringar. I en kyrka som hade en stor staty eller en stor målning/muralmålning.

Platsen ligger nästan alltid nära utgången. På så sätt kunde man inte missa att se helgonet.