Aureol – Nimbus
En aureol eller nimbus är ett bildspråkligt uttryck. Den visar att någon är helig, hör till himlen eller står i förbindelse med Gud.
Ordet kommer från latinets aureola, av aureus: gyllene. Aureola betyder ungefär ”gyllene glans” eller ”gyllene krans”.
Den symboliserar ljus: personen lever i Guds närhet och återspeglar på sätt och vis Guds gudomliga strålglans.
Därför avbildas den oftast som en gyllene skiva, cirkel eller ljuskrans bakom eller runt huvudet. Guldet syftar på något som inte förgår: himmelskt ljus, härlighet och evighet.
Helgon avbildas därför ofta (nästan alltid) med en aureol eller gloria. Det symboliserar att personen är helig och lever i Guds härlighet.
Hur blir man ett helgon?
Från Guds tjänare till helgon
Kort sammanfattat:
Guds tjänare → Vördnadsvärd → Salig → Helgon.
Ekvipollent kanonisation
Detta skedde genom erkännande eller bekräftelse av en gammal, långvarig helgonkult. Inom den ortodoxa kyrkan kallas det glorifiering eller kanonisation. En person blev först lokalt betraktad som helgon. Processen växte fram ”underifrån”. Människor besökte en grav, bad om förbön och firade en minnesdag; ett stift eller en klosterorden tog upp personen i sin egen kalender. Sankta Magnhild från Sverige är ett tydligt exempel på detta.
Senare kunde Rom erkänna ett lokalt helgon för hela kyrkan. Det kallas ekvipollent eller ekvivalent kanonisation. Därigenom bekräftar Rom så att säga en redan existerande helgonkult och utvidgar den till den universella kyrkan. Heliga stolen beskriver hur sådana lokala, biskopligt godkända helgonkulter tidigare existerade och senare kunde erkännas av Rom.
Bibliska helgon
Det finns också helgon som inte har genomgått någon kanonisation. Det är personer som har vördats som heliga ända sedan den tidigaste kyrkan och aldrig genomgått en helgonförklaringsprocess, eftersom vördnaden för dem är mycket äldre än detta system. Hit hör exempelvis apostlar, änglar, många profeter och andra personer ur Skriften.
Det allra heligaste
Tänker vi på Gud, Jesus och den helige Ande, är de naturligtvis heliga i sig själva. De är själva källan till heligheten. Deras helighet är självklar och behöver inte fastställas eller tilldelas av kyrkan, utan tillhör deras väsen.
Helig
Ordet helig används inte enbart om personer. Även föremål, texter, platser och handlingar kan kallas heliga när de på ett särskilt sätt har vigts åt Gud eller står i förbindelse med det gudomliga.
Till exempel:
Det finns också uttryck som den heliga mässan, de heliga sakramenten, den heliga liturgin, helig plats och helig tid.
Olika slags aureoler
Ibland används ordet nimbus också om en aureol. Men det finns en skillnad. Strikt taget är en nimbus ljuskransen runt huvudet. Ordet halo är en mer allmän beteckning. En aureol kan likaså betyda en ljuskrans, men också ett större ljussken runt hela kroppen.
1) halo = allmän benämning (även ett naturfenomen)
2) nimbus = särskild ljuskrans runt huvudet
3) aureol = större ljussken, ibland runt hela kroppen
4) mandorla = mandelformad aureol runt hela kroppen
Det finns dessutom olika former av aureoler och nimbuser. Kristus har sin egen korsnimbus – en aureol med ett kors infogat i den. Gud kan avbildas med en triangelformad aureol. Helgon har oftast en vanlig rund aureol. I medeltida konst förekommer till och med fyrkantiga aureoler. En fyrkantig aureol användes framför allt för en person som ännu levde och hade en särskild religiös eller kyrklig betydelse i bilden: exempelvis en påve, biskop, abbot, grundare eller donator som avbildades tillsammans med helgon eller Kristus. Den fyrkantiga formen sade ungefär: ”Denna person ingår i den heliga framställningen, men lever fortfarande.” Det innebar alltså inte att personen redan var helig. Snarare var det ett visuellt sätt att skilja heliga gestalter från en levande, vördnadsvärd deltagare eller uppdragsgivare.
👈🏻👈🏻👈🏻 Strälnimbus
👈🏻 I många bysantinska och ortodoxa avbildningar bär Kristus en korsnimbus med bokstäver. I korsets tre synliga delar finns ofta de grekiska bokstäverna Ο Ω Ν. Tillsammans betyder de ungefär ”Han som är” och syftar på Guds ord till Mose vid den brinnande busken.
Bredvid Kristi huvud står också ofta bokstäverna IC XC. Det är en grekisk förkortning för Jesus Kristus.
Nimbusformer
Vanlig rund nimbus
Den klassiska nimbusen hos helgon och änglar. Oftast en rund gyllene eller ljus skiva bakom huvudet. I ditt dokument beskrivs den med rätta som standardformen för helgon.
Korsnimbus
En rund nimbus med ett infogat kors. Denna form är framför allt förbehållen Kristus. På medeltida bilder ser man ofta korsets tre synliga armar i den gyllene skivan bakom hans huvud. National Gallery beskriver exempelvis en sådan gyllene gloria med rött kors hos Kristus.
Fyrkantig nimbus
Särskilt känd från tidigmedeltida italiensk och bysantinsk konst. En fyrkantig nimbus kunde ange att den avbildade personen fortfarande levde när bilden skapades. Ofta handlar det om en påve, biskop, abbot, donator eller grundare som ingår i en helig framställning.
Alltså: inte ett tecken på att personen redan var helig.
Triangelformad nimbus
Förekommer i framställningar av Gud Fadern och syftar på treenigheten. Formen är mycket ovanligare än den runda nimbusen och återfinns främst i senare västerländsk konst.
Strålnimbus / strålkrans
I stället för en slät skiva består den heliga glansen av strålar som går ut från huvudet. Ibland är de tunna och raka, ibland kraftiga triangelformade ljusknippen. Metropolitan Museum beskriver exempelvis Kristus med en gloria av triangelformade strålar i etiopisk konst.
Ornamenterad nimbus
Som på bilden av Sankt Mauritius. Grunden är fortfarande en vanlig rund helgonnimbus, men kanten eller insidan kan vara rikt dekorerad med pärlor, mönster, geometriska motiv eller ornament.
Gyllene skivnimbus
Särskilt inom bysantinsk och italiensk medeltidskonst ser man en nästan massiv gyllene skiva bakom huvudet. Tekniskt sett är det en vanlig rund nimbus, men visuellt så utpräglad att den gärna kan nämnas som en igenkännbar form på ditt kort. NGA beskriver sådana ”guldskimrande, skivliknande glorior” hos apostlar och helgon.
Linjenimbus / ringnimbus
Ibland finns ingen fylld gyllene skiva, utan bara en cirkel eller en tunn ring runt eller bakom huvudet. Betydelsen är densamma: helighet eller himmelsk härlighet. Detta förekommer särskilt när konstnärer vill använda mindre massivt guld.
Nimbus med inskrift eller utsmyckning
I vissa medeltida konstverk finns bokstäver, namn, ornament eller symboler inne i nimbusen. Grundbetydelsen är densamma; tilläggen hjälper till att identifiera personen eller ökar den dekorativa prakten.
Mandorla
Detta är egentligen inte en nimbus runt huvudet, utan ett mandelformat ljussken kring hela kroppen. Du har den redan med i ditt dokument. Den används särskilt för Kristus i majestät, förklaringen på berget, himmelsfärden och ibland Maria.
Helkroppsaureol
Ett bredare ljussken som omger hela kroppen utan att nödvändigtvis ha mandorlans tydliga mandelform. Därför är din skillnad mellan nimbus runt huvudet och aureol som större kroppsglans användbar.
Nimbusens form kan berätta mycket om vem som avbildas, men formernas betydelser har inte varit helt fastlagda i alla epoker och regioner. Se därför alltid till personen, tiden, platsen och resten av framställningen.
👉🏻 Vår Fru av Guadalupe
👈🏻 👇🏻 Sankt Mauritius har här ingen vanlig rund nimbus, utan en bågformad, rikt dekorerad kant med pärlliknande detaljer.
Denna målning kommer från ett medeltida relikskrin (daterat till omkring 1300–1325), bland annat känt från Løgumkloster Kirke i Danmark.
.
.
En halo förekommer också i naturen, ibland som en rund ”skiva”. Det har förstås ingenting med helighet att göra.
En halo i naturen uppstår genom iskristaller i atmosfären. De måste vara tillräckligt genomskinliga och ha formen av sexkantiga prismor. Precis som en regnbåge uppstår när solljuset bryts i regndroppar, uppstår en halo när solljuset bryts i iskristaller.
En halo kan synas kring både solen och månen. Ibland ser man också bisolar, som på bild 2.
En halo är ofta ett förebud om väderomslag. De höga, tunna slöjmoln som orsakar halon kan nämligen vara ett tecken på ett annalkande lågtryck eller en varmfront, som senare kan medföra blötare väder.
