Dispositio är latin och betyder i grunden något i stil med ordning, indelning, arrangemang eller uppbyggnad. I Dispositio-cards förklarar vi hur sectio’s (delar/kapitel) är uppbyggda. Här handlar det om stormästarna.
GM Stormästare
Utåt sett var en stormästare inte lätt att känna igen på något särskilt klädesplagg, tecken eller annat fast rangmärke. Han bar, liksom de andra riddarbröderna, Ordens klädsel. Hans ställning framgick framför allt av hans ämbete, hans plats i hierarkin och av officiella handlingar. Stormästaren stod högst i Orden, men han var ingen furste. Han bar ingen krona och hade inga kungliga eller andra maktsymboler. Hans auktoritet kom från hans ämbete inom Orden, inte från yttre prakt.
Ämbetet hade dock ett viktigt officiellt tecken: stormästarens sigill. Det användes på dokument och beslut och bekräftade den auktoritet med vilken man handlade i Ordens namn. Hans ställning kunde ibland också märkas på människorna omkring honom. I källorna beskrivs till exempel att när en stormästare blev sårad följde hans banerförare och medlemmar av hans följe med honom. Det var inte en krona eller en gyllene mantel som gjorde honom igenkännlig, utan hans plats inom Orden och det sätt på vilket andra rörde sig omkring honom.
👈🏻 Sigill för stormästaren / mästaren av Tempelorden
Hugo de Payns
Vi börjar med Hugo de Payns. Hugo intar en särskild plats i Ordens historia.
Han hörde både till Tempelriddarnas grundare och blev dessutom deras första stormästare. Hos honom förenas alltså ursprung och ledarskap: Ordens grundare och den förste som ledde den som stormästare.
Lista över stormästare
De allra mest kända listorna över stormästare räknar 23 stormästare. Eftersom vi försöker komma så nära sanningen som möjligt använder vi en annan lista. Akademisk forskning och studier av flera stora namn inom forskningen om de medeltida tempelriddarna (däribland professor Malcolm Barber från England) visar att listan med 23 stormästare inte stämmer.
Inte varje stormästare och övergången mellan dem är lika tydligt dokumenterad, och för vissa är det till och med omstritt om de verkligen var stormästare eller inte. För att inte fastna i alla detaljer och för att vara konsekventa använder vi listan i The New Knighthood: A History of the Order of the Temple. En utgåva från Cambridge University Press, skriven av professor Malcolm Barber. Han sammanställde den utifrån forskning i primärkällor.
Professor Malcolm Barber (✷1943) disputerade 1968 vid University of Nottingham. Han är internationellt erkänd som en ledande expert på tempelriddarna. Från 1966 fram till sin pensionering 2004 var han verksam som lärare vid University of Reading, där han fortfarande är knuten som emeritus.
Här är hans 22 stormästare, i kronologisk ordning:
Namnet som saknas i denna lista, men som finns i de flesta listor på internet, är Richard de Bures, som där anges som den 17:e stormästaren 1244–1247.
Det beror på att hans officiella status som stormästare är osäker. Efter slaget vid La Forbie 1244 var stormästaren Armand de Périgords öde oklart: han kan ha stupat eller tagits till fånga. Richard de Bures tog tillfälligt över ledningen under denna osäkra period. Det är dock inte säkert att han officiellt valdes till stormästare.
Upptäck vilka dessa särskilda män var och vilken plats de hade inom Orden. Vi önskar er en spännande upptäcktsfärd genom stormästarnas historia.