I Sankt Martins fotspår,
tillägnar vi detta Hans, Sankt Martin av Doesburg under de årliga Hansadagarna.
År 2026 lade Hans Sankt Martins mantel åt sidan. Den som känner honom vet att det bakom manteln framför allt finns en människa som förenar, lyssnar och ger utan att förvänta sig något tillbaka. Det upphör inte när manteln tas av.
En kär vän som bringar ljus där det behövs.
Sankt Martin lever vidare i människor som fortsätter att dela med sig.
Sankt Martin, Martinus Turonensis
Sankt Martin av Tours föddes omkring år 316 i Savaria, dagens Szombathely i Ungern. Hans far var officer i den romerska armén. Därför kom Martin redan i unga år i kontakt med soldatlivet.
Vid femton års ålder blev han själv romersk soldat. Även om han kände sig dragen till kristendomen var han då fortfarande katekumen: någon som förberedde sig för dopet.
Katekumen kommer från grekiskans katēchoumenos, som betyder ”en person som undervisas”. Det grekiska ordet katēcheō betyder bokstavligen ”att låta ljuda nedåt” eller ”att låta eka i någons öron”. Därifrån kommer också ordet katekes, som vi känner som boken eller sammanfattningen av trosundervisningen. Med andra ord: katekesen är undervisningen, katekesen är själva undervisandet och katekumenen är eleven. ✝️📖
I den tidiga kyrkan var en katekumen någon som trodde på Kristus, fick undervisning i den kristna tron, förberedde sig för dopet men ännu inte hade blivit döpt. I Sankt Martins fall innebar detta att:
• Han var romersk soldat. 🛡️
• Han var ännu inte döpt kristen. ✝️
• Han var katekumen: en människa på väg mot den kristna tron.
Enligt traditionen mötte han en kall vinterdag en genomfrusen tiggare vid stadsporten i Amiens. Eftersom han inte hade något annat att ge, delade han sin militära mantel med sitt svärd och gav hälften till mannen. Den natten drömde han att Kristus visade sig klädd i den halva manteln och sade till änglarna:
”Martinus, som ännu bara är katekumen, har klätt Mig med denna mantel.”
Därefter lät Martin döpa sig. En tid senare lämnade han armén med de berömda orden: ”Jag är Kristi soldat; det är mig inte tillåtet att strida.” Hans befälhavare trodde att han var feg. Martin erbjöd sig då att gå obeväpnad ut på slagfältet. Men innan striden ens hade börjat bad motståndarna om fred.
Omkring år 360 drog han sig tillbaka som eremit till Ligugé, där det första klostret på fransk mark uppstod.
Han valde alltså ett liv i bön och enkelhet och grundade en av Västeuropas första klostergemenskaper.
Från det kloster han grundade i Marmoutier spred han kristendomen bland den galliska befolkningen och trädde upp mot hedniska bruk. Hans själavård präglades av barmhärtighet och fred.
I Gallien vördades fortfarande heliga träd. Martin ville visa att Gud var starkare än de hedniska gudarna. Han gick med på att man skulle fälla ett enormt träd i hans riktning, medan han stod kvar under det. När trädet föll ändrade det enligt traditionen riktning och missade honom helt.
👆🏻 Staty och basilikan tillägnad Sankt Martin i Tours
Enligt en senare legend ville Martin inte alls bli biskop. När invånarna i Tours ville välja honom till biskop, skulle han ha gömt sig i ett gåshus. Gässen förde dock ett sådant oväsen att hans gömställe avslöjades. Därför avbildas Sankt Martin ibland tillsammans med gäss. År 371 blev Martin, mot sin egen vilja, vald till biskop av Tours i Frankrike.
Trots sitt höga ämbete fortsatte han att leva ett enkelt och anspråkslöst klosterliv och ägnade sig åt fattiga, sjuka och människor i samhällets utkant. Han gav bort det han ägde och levde själv mycket enkelt, även som biskop.
Sankt Martin, Frankrikes, de fattigas och soldaternas skyddshelgon. En barmhärtig handling – att dela sin mantel – har berättats vidare i mer än 1 600 år…..
Sankt Martin avled den 8 november år 397. Hans grav utvecklades till en viktig vallfartsplats, och han blev den första icke-martyren som officiellt vördas som helgon. Hans namn lever vidare i otaliga kyrkor, församlingar och folkfester (såsom de årliga Hansadagarna i Doesburg) runt om i Europa.
Han begravdes i Tours den 11 november, och detta datum firas fortfarande som Sankt Martins dag. Barn går då genom gatorna med lyktor, vilket markerar början på Joel-tiden – Jul-tiden. Det innebär en tid av god mat, dryck och gemenskap. Typiska inslag är Sankt Martinsbröd och Sankt Martinsgås (stekt gås med äpple), som traditionellt avnjöts tillsammans med Sankt Martinsskålen.
Barn går från dörr till dörr med sina lyktor, som driver bort mörkrets krafter, och sjunger Sankt Martinsvisor i utbyte mot godis. Ursprungligen ledde processionen till en stor Sankt Martinseld, den så kallade nödelden. Den ansågs främja boskapens fruktsamhet. Särskilt i Limburg och Friesland lever denna tradition fortfarande kvar.
Barn går från dörr till dörr med sina lyktor, som driver bort mörkrets krafter, och sjunger Sankt Martinsvisor i utbyte mot godis. Ursprungligen ledde processionen till en stor Sankt Martinseld, den så kallade nödelden. Den ansågs främja boskapens fruktsamhet. Särskilt i Limburg och Friesland lever denna tradition fortfarande kvar.
🎼 Sång 🎶
Sankt Martin, Sankt Martin
Vi sjunger en sång vid dörrarna.
Öppna, annars får du inte höra den.
Ställ gärna fram något gott,
Tack så mycket, frun,
vi ses igen nästa år!
Sankt Martinus biskop,
Sankt Martinus biskop,
alla länders ära.
Att vi går här med våra lyktor
är ingen skam för oss.
Här bor en rik man
som nog kan ge oss något.
Ge mig ett äpple eller ett päron,
så kommer jag inte tillbaka förrän nästa år.
Det är Sankt Martin…
Det är Sankt Martin
Det är Sankt Martin
En mycket fin högtid,
En mycket fin högtid,
Vi knackar på er dörr
och bär med oss ett litet ljus.
Vi går från hus till hus
och sjunger nu en liten sång,
speciellt för er!
Speciellt för er!
(sjungs till melodin av ”Broder Jakob”)
Sankt Martin, Sankt Martin,
korna har svansar,
flickorna har kjolar på,
där kommer Sankt Martinus.
• Lyktan symboliserar ljuset som du bär med dig.
I mer än sextonhundra år har barn sjungit sånger om ett helgon som lärde oss:
”Det du har är till för att delas.” ❤️🏮🧥