Dispositio är latin och betyder i grunden något i stil med ordning, indelning, struktur eller uppbyggnad. I våra Dispositio-kort förklarar vi hur sektionerna (delarna/kapitlen) är uppbyggda. Här handlar det om grundarna och den första generationen inom Tempelorden.
Grundare och första generationen
När Tempelorden grundades talas det ofta om sju, nio eller ibland ännu fler grundare. Särskilt på internet förekommer olika namnlistor, som om man exakt visste vilka män som tillsammans grundade Orden från allra första början. Den historiska verkligheten är mindre enkel.
De äldsta källorna är begränsade och alla namn kan inte beläggas vid samma tidpunkt eller med samma säkerhet. Därför gör vi medvetet åtskillnad mellan grundare och första generationen.
Som grundare räknar vi två män:
1 Hugo de Payns
2 Gottfrid de Saint-Omer
Hugo de Payns står i centrum för Ordens tillkomst och blev dess första mästare. Därför finns han både bland Grundarna och bland Stormästarna. Hugo de Payns innehade båda rollerna.
Gottfrid de Saint-Omer betecknas uttryckligen som medgrundare av Tempelorden av historikern professor Malcolm Barber i The New Knighthood: A History of the Order of the Temple.
Därefter följer den första generationen: män som mycket tidigt kan beläggas som tillhörande Orden, som stod Hugo de Payns nära, deltog i kyrkomötet i Troyes eller kort därefter nämns som tempelriddare i tidiga källor. Dispositio Oprichters en eerste…
Till denna första generation räknar vi:
3 Payen de Montdidier
4 Andreas de Montbard
5 Gondemar
6 Archambaud de Saint-Amand
7 Gottfrid Bisot
8 Roland
9 Goscelin
Alla dessa män kan inte beläggas vid exakt samma tidpunkt. Payen de Montdidier beskrivs till exempel av Barber som en av Hugo de Payns tidiga följeslagare och var närvarande i Troyes. Andreas de Montbard och Gondemar uppträdde redan före kyrkomötet på den unga Ordens vägnar.
Archambaud de Saint-Amand, Gottfrid Bisot och Roland tillhör den tidiga grupp som nämns i samband med Troyes och Tempelordens regel. Goscelin kan beläggas något senare och nämns i källor från 1137/38 och 1140 som broder av Templet. Dispositio Oprichters en eerste…
Varför vi avviker från den välkända listan över nio grundare
Vi strävar efter att hålla oss så nära de historiska källorna som möjligt. Därför kallar vi inte automatiskt alla tidiga tempelriddare för grundare.
Att någon tillhörde den första generationen betyder inte automatiskt att han var närvarande vid själva grundandet från första stund. Därför väljer vi den bredare, men historiskt försiktigare beteckningen:
Grundare & första generationen
På så sätt kan vi både göra rättvisa åt de två män som tydligast är förknippade med grundandet och åt de bröder som under de första åren var med och formade den unga Orden. Dispositio Oprichters en eerste…
Det röda tempelriddarkorset på manteln
När man tänker på en tempelriddare ser man nästan omedelbart framför sig den välkända vita manteln med det röda korset. Men den bilden hör inte till Ordens allra första år.
Gottfrid av Bouillon – Hugo de Payns – Jacques de Molay
världslig klädsel – vit mantel – med tempelriddarkors
Före Troyes (1129) bar de första tempelriddarna enligt Vilhelm av Tyrus fortfarande vanlig världslig klädsel; det fanns alltså ännu ingen enhetlig vit tempelriddarmantel.
Först vid eller efter kyrkomötet i Troyes tilldelades riddarbröderna officiellt den vita manteln. Det berömda röda tempelriddarkorset nämndes ännu inte där. Dispositio Oprichters en eerste…
Den välkända traditionen placerar införandet av det röda korset först år 1147, då påven Eugenius III närvarade vid ett stort kapitel för tempelriddarna i Paris, kort före avfärden till det andra korståget.
Från denna period blev det röda korset Ordens igenkännbara kännetecken och fick även betydelsen av beredskap till martyrskap för tron.
Därför avbildar vi inte automatiskt grundarna och den allra första generationen med det röda korset. Hugo de Payns, Gottfrid de Saint-Omer och flera andra bröder på denna sida levde och tjänade redan i många år innan detta tecken förknippades med Orden.
För moderna ögon gör detta kanske deras klädsel mindre omedelbart igenkännbar som ”tempelriddare”, men historiskt passar det bättre in i Ordens utveckling.
Att det röda korset saknas är alltså inget fel i bilden, utan ett medvetet historiskt val. Dispositio Oprichters en eerste…
Alltså:
ca 1119–1129
De första bröderna avbildas inte automatiskt i en vit tempelriddarmantel, utan ofta i sin världsliga klädsel.
från 1129
Riddarbröder kan avbildas med vit mantel, men ännu utan rött kors.
från 1147
Den välkända vita manteln med det röda korset blir historiskt passande