Det är gott för mig att Du har ödmjukat / prövat mig, så att jag kan lära mig Dina vittnesbörd.
En tempelriddarpsalm framför andra.
Detta är skoningslöst. Ren riddarmunk. Ingen psalm om en heroisk höjdpunkt, utan om regel, ordning, disciplin och trofasthet.
För en tempelriddare är prövningen inget nederlag, utan undervisning.
Inte: ”Varför händer detta mig?” — inte för att lida.
Utan: ”Vad lär detta mig i lydnad?” — för att lära: hur kan jag tjäna bättre?
Denna vers passar fullkomligt till:
Bonum mihi lex oris tui, super millia auri et argenti.
Lagen från Din mun är mer värd för mig än tusentals stycken guld och silver.
Manus tuae fecerunt me, et plasmaverunt me: da mihi intellectum, et discam mandata tua.
Dina händer har skapat och format mig; ge mig förstånd, så att jag kan lära mig Dina bud.
Qui timent te videbunt me, et laetabuntur: quia in verba tua supersperavi.
De som vördar Dig skall se mig och glädja sig, eftersom jag har satt mitt hopp till Ditt ord.
Cognovi, Domine, quia aequitas judicia tua: et in veritate tua humiliasti me.
Jag vet, Herre, att Dina domar är rättfärdiga och att Du i trofasthet har prövat mig.
Fiat misericordia tua ut consoletur me, secundum eloquium tuum servo tuo.
Låt Din barmhärtighet trösta mig, enligt Ditt ord till Din tjänare.
Veniant mihi miserationes tuae, et vivam: quia lex tua meditatio mea est.
Låt Din förbarmande nå mig, så att jag får leva, ty Din lag är min begrundan.
Qui timent te videbunt me, et laetabuntur: quia in verba tua supersperavi. De som vördar Dig skall se mig och glädja sig, eftersom jag har satt mitt hopp till Ditt ord.
Med ”de som vördar Dig” avses inte människor som är rädda för Gud. Det är människor som vördar Gud, förtröstar på Honom och tar Honom på allvar — troende som försöker leva efter Hans ord.
Här sägs:
När andra troende ser att jag, trots min prövning, har fortsatt att förtrösta på Guds ord, kommer de att hämta mod och glädje ur det.
Inte: de skall glädja sig därför att de beundrar mig.
Utan: de skall glädja sig därför att de i mig ser att förtröstan på Gud inte är förgäves.
Hans ståndaktighet blir därmed ett vittnesbörd för andra. De ser någon som har uthärdat förödmjukelse eller prövning, men som inte har blivit bitter och inte har övergett sin tro.
Därigenom stärks också deras förtröstan: ”Se — han fortsatte att hoppas. Gud har inte övergivit honom. Då kanske även jag kan hålla ut.”
För en tempelriddare passar detta verkligen vackert:
din tro och trofasthet tillhör inte enbart dig;
hur du bär din prövning påverkar dina bröder;
ståndaktighet ger andra mod;
den som fortsätter att förtrösta kan bli ett föredöme utan ord.
Med helt vanliga ord: människor som älskar Gud kommer att glädja sig när de ser att jag har fortsatt att förtrösta på Honom.
Mycket kortfattat: min uthållighet blir hopp för en annan.
Det är innebörden av denna mening. Inte självförhärligande, utan broderskap: genom att själv förbli trofast hjälper du också en annan att förbli trofast.
