Långfredagen

Idag är dagen då Jesus döms och korsfästs – hur kan vi kalla en sådan dag för Långfredagen?
👉 Ordet “god” betyder här något annat. Det betyder inte: trevlig, vacker eller behaglig. Här betyder det helande, meningsfullt, frälsande.
På denna dag dör Jesus oskyldigt, av kärlek till människan. Därför kallas den “god”. Inte på grund av lidandet, utan på grund av vad det för med sig.

Idag finns inget ljus, inget svar, ingen seger. Idag finns bara… att stå kvar.
Under tryck. Under dom. Under smärta.
Han flydde inte. Han försvarade sig inte. Han stod kvar.
Ända till slutet.
Och det… är kanske det svåraste som finns. Att inte kämpa – när man kan. Att inte förklara, när det finns förklaringar. Utan att bara stå kvar.

Igår kväll blev han arresterad och gripen av soldater och tempelvakter. De för honom till Annas, en judisk överstepräst. Han finner inget avgörande och skickar honom därför vidare till Kajafas. Kajafas var också överstepräst och ordförande för Sanhedrin, det högsta judiska rådet. Där, i mörkret, blir han förhörd, anklagad och prövad – om sin lära och sina efterföljare.
Förhör i natten… det säger allt…..
Sanhedrin (från grekiskans synedrion, “sitta tillsammans”) var i forntiden det högsta judiska rådet, bestående av 71 medlemmar (överstepräster, äldste och skriftlärda), som fungerade som högsta domstol och styrande organ i Jerusalem.

Där döms han till döden, men… känsligt: de får inte själva verkställa den (det anses orent). Men de spelar det politiska spelet fullt ut. Därför överlämnas Jesus vid dagens första ljus till Rom – de rättsliga myndigheterna.
Sanhedrin skjuter vidare domen. De uttalade domen… men lät någon annan utföra den. För att hålla sina egna händer rena.
Men Pilatus ser vad som händer. Detta är inte rätt. Han försöker. Frågar. Väger. Bedömer.

I ett försök att frikänna honom skickar Pilatus Jesus vidare till Herodes Antipas. Inte heller Herodes vet vad han ska göra, annat än: om något måste ske, måste det ske snabbt – imorgon är Pesach.
Så kommer Jesus tillbaka till Pilatus. Då ger han folket valet mellan Barabbas – mördaren – eller Jesus. Han är övertygad om att folket kommer välja att döma Barabbas, och att Jesus därmed ska friges.
Men till hans förfäran väljer folket att frige Barabbas……

Så korsfästs Jesus tidigt på morgonen, den tredje timmen, kl. 09:00, på berget Golgota. Timmarna går… plågsamt långsamt… och omkring den sjätte timmen (kl. 12:00) blir det mörkt….

Mörker över hela landet….. här dör Guds Son….. skapelsen håller andan.

Och omkring den nionde timmen (kl. 15:00) ger han upp andan. Inte bruten, utan given. Därefter kommer lansen. Inte för att döda, utan för att bekräfta att det är fullbordat.
Och vilka är kvar? Några kvinnor stannar: Maria, hans mor. Maria Magdalena, Maria, Klopas hustru. Och Johannes, hans mest trogne lärjunge, som inte vek undan.
Även romerska soldater är där. Deras centurion säger: “Sannerligen, denne var Guds Son.”

De flesta har flytt. Men de… de såg och kände all smärta. De stannade till slutet.

Och där är Josef. Ingen lärjunge som stod längst fram. Ingen röst som tidigare hörts. Men i detta ögonblick träder han fram.
Där andra tiger, där rädslan tar över, ber han om kroppen.
Inte högljutt, inte synligt för massan, men avgörande.
Ibland är det inte den som stod närmast… utan den som reser sig i rätt ögonblick.
Josef från Arimatea, medlem av Sanhedrin – samma råd som dömde Jesus – var en rik man och i hemlighet en efterföljare till Jesus. Han hade inflytande, direkt tillgång till Pilatus. Han fick tillstånd att ta ner kroppen från korset.
Jesu mor Maria kunde inte göra detta. Kvinnor hade ingen rättslig ställning. Hon kunde helt enkelt inte ordna det.
Det Josef från Arimatea gjorde var inte litet – det var en modig handling. Han förbinder sig öppet med någon som just blivit avrättad, dömd av Sanhedrin där han själv var medlem. Det kunde skada hans ställning – eller värre…

Mot kvällen tas han ner från korset. I tystnad. Med omsorg, men också snabbt, för vilodagen – sabbaten – närmar sig… och inte vilken sabbat som helst: Pesach.
På några timmar (före kl. 18:00) måste allt ske: be om tillstånd – ta ner kroppen – svepa den – lägga den i graven.
Timmarna pressar.
Det som måste göras… blir gjort.
Sedan läggs han i en grav. En ny grav, uthuggen i klippan. Stenen rullas för. Solen sjunker. Sabbaten börjar.

Idag inget svar. Bara detta:

Han stod kvar.

Ända till slutet.

Han ligger i graven.

Allt blir stilla.

Och världen… väntar.