När det ännu inte fanns någon ordning och inga regler…
Detta lilla skrivhäfte, nedtecknat i början av 1700-talet, blickar tillbaka på det Första Korståget —
där många drog ut, brinnande i tro, men utan enhet, utan ledning.
På dessa sidor läser vi inte en hjältesaga, utan det som föregick den: förvirring, splittring och avsaknaden av struktur.
Sida för sida framträder här bilden av en värld som ännu sökte — efter riktning, efter auktoritet… efter ordning.
Det du ser här är ingen vanlig faktasida.
Framför dig ligger ett franskt skönskriftshäfte från år 1705, där en okänd författare — troligen en munk — ser tillbaka på upptakten till det Första Korståget.
Ett litet manuskript — med en stor berättelse.
På denna sida öppnas handskriften steg för steg.
Per sida ser du:
– till vänster: en transkription av den ursprungliga fornfranska texten
– till höger: en översättning till begriplig svenska
– nedanför: en kort tolkning och förklaring
Texten presenteras inte på en gång, utan utvecklas i delar om fem sidor.
Mellan dessa delar finner du markeringar i tiden, så att det blir synligt hur berättelsen växer fram.
Häftet omfattar totalt 126 sidor.
Den fullständiga texten publiceras inte direkt, utan växer fram över tid — sida för sida.
Varje fredag fortsätter vi vandringen längs det Första Korstågets väg —
med Godfrey av Bouillon, med Peter Eremiten,
vi hör påve Urban II, vi reser till Konstantinopel, till kejsar Alexios…
och vidare, steg för steg — mot målet.
Berättelsen kommer att fortsätta öppna sig för den som återvänder.
Följ med oss — in i det Första Korståget…
Författarens anmärkning: en kortfattad sammanfattning av det heliga krigets historia.
Detta är början på korståget: hur Godfrey av Bouillon intog Jerusalem och utropades till kung — men avböjde titeln.
Den 15 juli år 1099 efter Kristus, på en fredag, vid samma timme som Kristus gav upp sin ande.
Därefter styrdes riket av nio kungar, alla av franskt ursprung.
Originaltext (franska)
Page 1.
L’origine des Turcs les Turcs étoient une nations qui habitoit ci devant
dans une isle, qui se nomoit
Sarmadia Assiatica. Est de là ils se sont retirez dans un endroit qui se nome la Marée Caspium, où cette
endroit porte encore le Nom aujourd’huy Turquestan, là ces peuples s’entretenoient seulement de ce qu’ils y eslioient. Sur tout quand ils se fesoit quelque desordre
dans…
Sida 1.
L’origine des Turcs…
Turkarna var ett folk som tidigare levde på en ö,
som kallades Sarmadia Asiatica.
Därifrån drog de sig tillbaka
till en plats vid det som kallas Kaspiska havet,
och denna region bär än i dag namnet Turkestan.
Där ägnade sig detta folk främst åt det de själva odlade och frambringade.*
Särskilt när oroligheter uppstod
i…
OBS: Den svenska översättningen är innehållsmässigt korrekt, men något starkare formulerad än den franska originaltexten, vilket innebär att en nyans som finns i originalet delvis går förlorad.
Originaltext (franska)
Page 2.
…dans les Royaumes voisins
Ils prenoient le parti de servir en qualité de Soldats. Ils s’entretenoient seulement
du pillage qu’ils rapportoient dans leur territoire. Dans le tems de l’Empereur Otto 3. ce peuple ont esté pris à la solde par Mahomel, qui étoit Sultan Sarasin dans la Perse, dont l’on étoit en guerre contre les Babyl- loniens, qui les appella
à son secours. Sur la fin de…
Sida 2.
…i de närliggande kungarikena tjänade de som soldater.
De levde endast av det byte
som de förde tillbaka till sina egna områden.
Under kejsar Otto III:s tid togs detta folk i tjänst av
Mahomel (Mahomet / Mohammed),
som var sultan och saracen i Persien,
där man förde krig mot babylonierna,
som kallade på deras hjälp.
Mot slutet av…
Förklaring (Sida 2)
“Mahomel” → troligen en fransk form av Mahomet, det vill säga Mohammed.
Det kan också syfta på en senare islamisk härskare; sammanhanget klarnar längre fram.
Otto III regerade 983–1002 → alltså före korstågen.
Författaren tycks här beskriva ett äldre ursprung
för turkiska soldater i persisk tjänst.
“Babyloniens” → babylonier;
här sannolikt använt som en bred beteckning för folk öster om Levanten.
Page 3
…de la Campagne ils n’ont point voulu cesser ny retourner dans leur isle d’où ils étoit venu, tant que cette nation étoient esfarouchés et alterés du sang humain et la guerre ne cessa qu’aux
que le Roi de Perse et le Sultan de Babylone fut vaincu dont ils ont in-
corporé ces deux Royaumes la Perse et Babilone, dans la Syrie et la Palestine dont Jerusalem étoit de la dépen-
dance, se voyant aussi puissant…
sida 3
…efter fälttåget ville de varken upphöra eller återvända till ön därifrån de hade kommit, eftersom detta folk hade blivit så vilt och törstigt efter människoblod. Kriget tog först slut när kungen av Persien och sultanen av Babylonien hade besegrats, varefter de införlivade dessa två riken, Persien och Babylonien, i Syrien och Palestina, som Jerusalem var beroende av.
Nu, när de såg sig själva som så mäktiga…
Sida 3: Blz 3. Författaren följer här en (legendarisk) ursprungsberättelse om turkarna, där de utvandrar från en “asiatisk ö” → till området kring Kaspiska havet → därefter strider som legosoldater → och slutligen erövrar Persien och Babylonien samt utvidgar sitt område till Syrien och Palestina.
Detta är naturligtvis inte en historiskt korrekt rekonstruktion, utan den välkända europeiska traditionen från 1600–1700-talet av berättelser om “turkiskt ursprung”.
sida 4
Puissants ils ne se sont pas contants de cette belle conquête, ils ont encore envahi, per, dans la petite Asie, où
estoit le grand et renommé Sultan Solimans, ils lui ont pris le Royaume
de Pontume, auquel ils ont donné le nom d’Turcomanian, et la Capadoc, la Bithiniem et firent la guerre jusqu’au
regne de l’Empereur Henri. 4. et firent leur residence à Nicea l’année 1081
Sida 4
Mäktiga som de var, var de inte nöjda med denna stora erövring; de drog vidare in i Mindre Asien, där den store och berömde sultan Soliman regerade; de fråntog honom kungariket Pontus, som de gav namnet Turkomanien, samt även Kappadokien och Bithynien, och de förde krig ända till kejsar Henrik IV:s tid och etablerade sin residens i Nicaea, år 1081.
Sida 4: Detta är Suleiman ibn Qutulmish → bättre känd som Suleiman I av Rûm, grundare av det seldjukiska sultanatet Rûm.
Historiskt sett stämmer detta: han erövrade i Mindre Asien bl.a. Nicaea.
Nicaea (Nicaea / Iznik)
Blev år 1081 en turkisk huvudstad → korrekt daterat.
Henrik IV (Heinrich IV)
Kejsare av det Heliga Romerska riket (1056–1105).
Författaren använder honom som tidsangivelse → detta var strax före Första korståget.
Pontus / Kappadokien / Bithynien
Historiska regioner i Mindre Asien.
Turcomanian → Turcomania
Term som användes i äldre europeiska källor för områden där turkiska nomader (turkmener) bosatte sig.
Denna sida beskriver alltså hur turkarna — efter sina erövringar i Persien/Mesopotamien — drog vidare mot Mindre Asien, under Suleiman, och gjorde Nicaea till sin huvudstad.
Detta leder historiskt fram till situationen strax före korståget 1096–1099.
Sida 6.
d’Occident à la terre Sainte dont entre autre il s’y trouva un Religieux qui se nomoit Pierre l’Hermite, il étoit
l’ermite d’Amiens, qui fit plusieurs fois le voyage de la terre Sainte dont il vit la miserable situation où les Chrétiens étoient, entre les mains de ces Barbares. Il prit l’occasion d’en parler à Simon Patriarche de Jerusalem et ils en tinrent une Conference, et il le pria d’avoir la bonté de lui prester la main dans
cette…
Det var där som Mohammed instiftade en lag i sitt namn, som ännu idag består, och genom vilken de övergav den tidigare lagen hos saracenerna eller grekerna.
Men de övergav inte sina onda, barbariska och tyranniska böjelser;
därför fick de kristna, som levde under deras herravälde, lida mycket — till och med mer än när de ännu var saracener.
Vid denna tid hände det att bland det stora antal pilgrimer som dagligen reste…
Sida 5 – Mahomet / Mohammed
Författaren gör en uppdelning → före: “sarazin ou greque” (alltså tidigare österländska religioner/kulturer) → efter: islamisk lag (“Loi à son nom”).
Att islam beskrivs som “instiftad av Mohammed” är typiskt för för-upplysningstiden:
→ islam = en splittrande innovation → bort från den äldre världsordningen
Upptakt till pilgrimerna → Pierre l’Hermite → korståg
Meningen slutar med:
“bland det stora antal pilgrimer som dagligen reste…”
En inledning till: → pilgrimer blir illa behandlade → Europa reagerar → korståg
Vi befinner oss nu innehållsmässigt precis före det Första korståget (1096).
Sida 6.
d’Occident à la terre Sainte
dont entre autre il s’y trouva un Religieux qui se nomoit Pierre l’Hermite, il étoit l’ermite d’Amiens, qui fit plusieurs fois le voyage de la
terre Sainte dont il vit la miserable situation où les Chrétiens étoient, entre les mains de ces Barbares. Il prit l’occasion d’en parler à Simon
Patriarche de Jerusalem et ils en tinrent une Conference, et il le pria d’avoir la bonté de lui prester la main dans cette…
Sida 6
…från väst till det Heliga landet. Bland dem fanns en andlig man som hette Pierre l’Hermite; han var eremiten från Amiens och gjorde flera resor till det Heliga landet.
Där såg han det eländiga tillstånd i vilket de kristna levde, i händerna på dessa barbarer.
Han tog tillfället i akt att tala om detta med Simon, patriarken av Jerusalem, och de förde ett samtal; där han bad honom att ha godheten att hjälpa honom i detta…
Sida 6 – Inledning till det Första korståget
1. Pierre l’Hermite (Peter the Hermit)
Enligt medeltida tradition spelade han en viktig roll i att:
– se misären i det Heliga landet
– väcka korstågsandan i Europa
→ initiativtagare till korståget
• → Situationen är svår → kristna = lidande, oskyldiga
→ muslimer = grymma, barbariska (let op: dit is bron-perspectief, dus laten we dat zo historisch kaderen — en dat heb ik netjes neutraal gehouden in het Zweeds)
→ En helig man ser detta
→ Han kan inte tiga
→ Han handlar → kontakt → överläggning → handling
2. “Patriarken av Jerusalem” Här: Simon — den andlige stödjaren till korståget.
Sida 7
cette affaire, qu’il eut seulement la bonté d’en écrire au Pape, de le faire à savoir aux Princes de l’Europe que pour lui de son côté il se portoit fort d’exciter les Courones de l’Occident et de faire une expédition contre les Turcs et de conquérir la terre Sainte.
Le Pape Urbain 2 se signala de tenir un Congré à Piacenza par l’avis de l’Empereur Henri IV. là où tous les Embassadeurs de l’Europe, même ceux de…
Sida 7
I denna sak… så att han endast hade vänligheten att skriva om detta till påven,
att underrätta honom, och till Europas furstar,
att han för sin del var beredd att kalla Västerlandets kronor att företaga en expedition mot turkarna och att erövra det Heliga landet.
Påve Urban II beslöt att hålla en sammankomst i Piacenza, på råd av kejsar
Henrik IV, dit alla Europas ambassadörer kom,
även de från…
Vi befinner oss nu i en viktig historisk övergång:
→ från Pierre eremiten → till påve Urban II
→ steget från en andlig signal → till politisk handling
✅ 1. Urban II & konciliet i Piacenza (mars 1095)
· situationen för de kristna i Östern,
· den bysantinske kejsaren Alexios I:s vädjan om hjälp mot turkarna.
Det följande konciliet — Clermont —
blev det ögonblick då korståget officiellt utropades.
Vi läser:
· “bonté” → Pierre eremitens ödmjukhet
· Att han följde den rätta vägen: Påve → furstar
· Att påven agerade omedelbart
✅ 3. Västerlandets kronor — termen betonar att projektet:
→ var europeiskt & kristet → inte enbart franskt, tyskt, etc.
Korstågets symboliska värde: → ett kristendom, ett mål.
Sida 8
de Constantinople y ont paru, et par après à Clermont en Auvergne, là où on y tint deux Conseils tant pour tout l’Église, que pour bien des autres chose, mais sur tout
au sujet de la guerre contre ces Barbares, pour retirer la terre Sainte de leur mains.
L’on a conclu d’accorder une
indulgence plenierre à tous ceux qui s’offroient à cette entreprise, mais encore tous leurs biens et leurs personnes même sous la protection du…
Sida 8
…från Konstantinopel kom dit, och därefter till Clermont i Auvergne, där två koncilier hölls, både för hela Kyrkan, och för många andra frågor, men framför allt
med avseende på kriget mot dessa barbarer, för att befria det Heliga landet
från deras händer.
Man beslutade att bevilja fullständig avlat
åt alla dem som anmälde sig för detta företag, och dessutom att ställa
deras egendom och deras personer
under skydd av…
2 koncilier:
1: mars 1095 i Piacenza
2: Clermont, november 1095
Det ögonblick då påve Urban II officiellt utropade korståget.
Fullständig avlat (indulgentia plenaria):
Den som deltog för att befria Jerusalem
⇒ fick förlåtelse för alla synder
Detta krävde:
→ att man gick med ren avsikt
→ och kämpade för den Heliga graven
Om någon gick på korståg →
ställdes hans familj och egendom under Kyrkans skydd
Detta skulle förhindra:
→ att familjer blev sårbara
→ att egendom togs i beslag
Sida 9
du Pape et de l’Église, et tous ceux qui étoient homme de guerre ou qui savoient manier les armes, refuseroient de mettre l’épée à la main seroient
bannie de l’Église et même excommunié.
L’on donna ordre à tous les Évêques de
donner de prêcher dans tous les
endroits de leur Diocèse, afin d’animer le peuple à cette entreprise, et tous ceux qui auront pris la resolution de cette expédition fussent marqué
d’une Croix rouge qu’on leurs…
Sida 9
…av Påven och av Kyrkan; och alla som var krigare eller som visste hur man hanterade vapen och vägrade att ta upp svärdet, skulle fördrivas från Kyrkan och till och med bli exkommunicerade.
Alla biskopar fick order att predika i alla delar av sina stift för att uppmana folket till detta företag.
Och alla som fattade beslutet att delta i denna expedition märktes med ett rött kors som man…
Sida 9
Retoriken är: den Heliga Graven är så viktig → att den som kan strida men vägrar → går emot Gud själv.
Predikan spreds genom hela stiftet. Detta förmedlades av: biskopar, präster och folkpredikanter, såsom Pierre l’Hermite.
DET RÖDA KORSET. De som deltog i korståget fick ett rött kors på: kläderna / manteln och/eller på axeln.
Detta var det ursprungliga och enda officiella tecknet för korsfararen → crucesignatus = ”märkt med korset”.
Det är här korstågsidentiteten uppstår.
Det röda korset är ursprunget till ordet croisé (korsfarare).
Notering: detta var vetenskapens uppfattning år 1705. Senare forskning har visat att det röda korset officiellt tilldelades av påven först mellan 1144–1147.
Likaså: under själva korstågens tid kallade man det inte för ett korståg. Den benämningen kom långt senare.
Påven Paus Urbanus II talade om: “Iter Hierosolymitanum” — resan till Jerusalem.
Sida 10
attachée sur l’épaule, c’est par là qu’est devenu le nom de la Croissade.
L’on ne peut exprimer l’effet que ces prédicateurs ont opéré dans si peu de
tems de tous les Royaumes
d’Occident le peuple y accourut à grande foule, et receurent la marque de la croix, quelqu’un d’un vrai zele de voir et d’adorer le vrai sepulchre de Jesus Christ, et de le retirer des mains des infidelles…
Sida 1o
…fäst på axeln; därifrån kommer namnet ”Korståg”. Det går inte att beskriva vilken effekt dessa predikanter på så kort tid skapade i alla Västerlandets kungariken: folket strömmade till i stora skaror och mottog korsets tecken.
Ur en sann eld och längtan att få se och vörda Jesu Kristi sanna grav och att befria den ur de otrognas händer…
C’est par là qu’est devenu le nom la Croissade.
→ Detta syftar på det röda korstecknet
→ Det franska ordet croisade kommer från croix (kors)
→ Bäraren = croisé
Le peuple y accourut à grande foule
= Urbanus II:s upprop utlöste en massrörelse.
Återigen: så talade man inte om det år 1097 — detta språkbruk kom först omkring 1200-talet.
Sida 11
d’autres par curiosité, d’autres par séculantise, et de paresse pour être exanter du travail et de paier leur dettes qu’ils avoit fait dans leur libertinage et debauche, c’est là ils prenoient leur préteste jus’qua aux femmes et les
enfans qu’ils ne voulurent pas être exempt de ce voyage et hors du nombre de la croisade. Enfin que l’armée qui
s’avoit assemblé de tous l’occident comme dit de grandhistoriens, Wilhelin Malmesburg
Sida 11
…andra av nyfikenhet, andra av världslighet, eller av lättja, för att bli befriade från arbete, och för att undkomma de skulder de hade samlat på sig genom utsvävningar och överdrifter.
De grep varje förevändning, ända till den grad att de inte ens ville lämna kvinnor och barn utanför denna resa, utan räknade dem bland korstågets antal. Kort sagt, den armé som samlades från hela Västerlandet, såsom stora historiker säger, bland dem William av Malmesbury
Sida 11
William av Malmesbury → han († ca 1143) var en viktig engelsk krönikör. Hans verk är en av de stora latinska källorna som beskriver korstågen.
Att författaren hänvisar till honom
→ visar att berättelsen bygger på respekterad tradition
→ eller åtminstone att han vill ge den auktoritet.
Observera: det är ovanligt att ett skol-/halvkloster-manuskript uttryckligen citerar en specifik historiker!
Det betyder att författaren inte var en tanklös återberättare, utan någon som förstod att skriftlig auktoritet har betydelse.
Sida 12
Malmesbourg qui l’a vu et qui étoit de ce tems là fait le nombre de 5 millions d’âmes à porter les Armes. Mais le malheur étoit qu’ il y avoit un très grand désordre dans tous ces différentes
nations, chacun vouloit être
maître.
1º qu’il n’y avoit personne pour commander l’armée en chef, chaque seigneur qui avoit pris la marque de la
croix étoit pour lui seul et faisoit avec ses gens tout ce…
Sida 12.
William av Malmesbury, som såg det och som levde under denna tid, säger att antalet på fem miljoner själar kunde bära vapen. Men olyckan var att det rådde stor oordning bland alla dessa olika nationer, eftersom var och en ville vara herre.
1º Det fanns ingen som ledde armén som helhet; varje herre som hade tagit korset
handlade för sig själv och gjorde med sina män
vad han själv ville…
Sida 12.
Under det tidiga första korståget fanns ingen överbefälhavare, utan flera ledare:
• Godfrey av Bouillon
• Raymond av Toulouse
• Bohemond
• Tancred
• Robert av Normandie
etc.
→ var och en hade sina egna trupper
→ det fanns inget centralt befäl
Detta ger manuskriptet historisk träffsäkerhet.
Sida 13
ce qu’il jugeoît à propos, quoique la plus grande autorité avoit été donnée en mains de GottFroi de Bouillon, mais il n’avoit pas le commandement en Chef, mais seul-
ement comme premier Conseiller de guerre.
2ºme étoit que l’on ne s’entreparloit pas l’un et l’autre comment ou quand l’on
commencerout la guerre contre les Turcs, mais chacun faisoit comme bon lui sem-
bloit à la garde de Dieu.”
Sida 13
”…vad han ansåg vara rätt, även om den högsta auktoriteten hade givits i händerna på
Godfrey av Bouillon, så hade han inte
det högsta befälet; han var endast den främste krigsrådgivaren.
Det andra var att man inte rådgjorde med varandra om hur eller när man skulle börja kriget mot turkarna; utan var och en gjorde det som syntes honom bäst, under Guds beskydd.”
Sida 13
Här sägs något mycket intressant → Han hade den högsta auktoriteten, men inte det högsta befälet.
Historiskt stämmer detta: det fanns ingen officiell överbefälhavare. Godfrey betraktades som primus inter pares — ”den främste bland jämlikar”. Hans anseende var stort, men han hade ingen absolut makt.
Här kallas han premier Conseiller de guerre = den främste krigsrådgivaren.
Han framställs alltså som:
→ en moralisk ledare
→ inte en militär diktator.
Med andra ord framstår Godfrey som ödmjuk, from och tjänande. De senare krönikorna gjorde honom nästan helig, och detta manuskript passar väl in i den traditionen.
”…man talade inte med varandra om hur eller när man skulle börja…”
→ en mycket träffsäker beskrivning av det tidiga korståget.
→ ledarna var rivaler
→ planering saknades
→ tro > logistik
→ ändå fortsatte allt ”under Guds beskydd”
→ trots mänskliga brister.
Likaså: “chacun faisoit comme bon lui sembloit à la garde de Dieu.”
→ var och en gjorde vad han själv ansåg bäst
→ i förtröstan på Gud
→ handlande i frihet, men under Guds beskydd.
Sida 14
Sans savoir ce qu’il avoit de soin de faire, ou de s’allier avec les autres. 5ᵉᵐᵉ. Ils savoient qu’ils seroient obligez de passer sur le territoire étranger, et que l’on
ne s’étoit pas précautioné comme, et où l’on pourroit avoir des vivres, pour l’entre-
tien des troupes: mais ils ont laissé venir les affaires jusqu’à la dernière extrémité.
C’étoit une très grande faute qui a causé une si mauvaise conséquence. Avant que de…
Utan att veta vad man skulle göra, eller hur man skulle förena sig med de andra. 5:e. De visste att de skulle tvingas färdas genom främmande land och att man inte hade förberett hur eller var man skulle kunna få tag på livsmedel för truppernas underhåll; men man lät saker och ting gå till sin yttersta gräns.
Detta var ett mycket stort misstag,
som fick mycket allvarliga följder.
Innan man…
Här förklaras att man knappt hade vidtagit några försiktighetsåtgärder alls, på grund av bristande erfarenhet.
Detta var det första korståget. De färdades genom okända områden — för första gången. Med andra ord: fromhet är inte tillräckligt; även förstånd och framförhållning krävs.
Det är en varning:
Gud leder dig — men Han lagar inte din mat åt dig. → Heliga mål kräver också världslig visdom.
Sida 15
et parler de cette affaire nous ferons le détail comme les troupes se sont partagé.
Le 1ᵉʳ Convoi, et l’auteur de cette entreprise qui se nomma Pierre l’hermite,
qui voulut être Prêtre et General en même tems, mais comme les troupes étoient
trop puissante ils donna 100000 hommes tous bon guerriers a un Gentil home
françois nommé Gualtaro qui veut dire en françois. Sans avoir. Car ils étoient tres
Sida 15
Och för att tala om denna sak ska vi förklara hur
trupperna delades upp. Den första kolonnen, och initiativtagaren till detta företag, som hette Pierre Eremiten, ville vara både präst och general samtidigt; men eftersom trupperna var alltför talrika, gav han
100 000 man, alla goda krigare, till en gentilhomme (adelsman) av fransk härkomst, vid namn Gualtaro,
vilket på franska skulle betyda “utan ägodelar / utan att äga”. Ty de var mycket …
Sida 15
Här ser man tillbaka på Folkets korståg. Det var korståget före detta första korståg. Det var oorganiserat. Initiativtagaren var Pierre l’Hermite = Pierre Eremiten. Hans anhängare var uppdelade i flera trupper/kolonner. Hans styrkor var enorma: 100 000 krigare. Som präst är man inte utbildad för att leda 100 000 män i strid, hur fromma ens motiv än må vara. Pierres ambition var stor. Han ville vara både präst och militär ledare samtidigt.
Här uppstår en mycket viktig vändpunkt. Genom misstag och lidande lärde man sig att korstågen måste ledas under militär disciplin och ledning => Här blev det tydligt att munk-riddare behövdes. Tro förenad med militär disciplin = en Helig krigsmakt. Tempelriddarnas födelse.
Sida 16
très pauvres, il marchoit avec ses troupes qui étoient composée que de 800 Cavaliers et 6000 hommes de pied. Tel étoit les préparations. Ils
passèrent par l’Allemagne, et la Hongrie en paix. Mais comme l’argent commençoit à manquer, et qu’ils avoient presque tous depensé ce qu’ ils avoient pris avec eux, et lors qu’ils furent arrivez
dans la Servie et de là dans la Bulgarie, les troupes se mirent à piller et à ravager.
Sida 16
Mycket fattig drog han vidare med sina trupper, som endast bestod av 800 ryttare och 6000 män till fots. Sådana var förberedelserna. De drog fredligt genom Tyskland och Ungern. Men så snart pengarna började ta slut, och de nästan hade förbrukat allt de hade tagit med sig, och när de hade kommit till Serbien och därifrån till Bulgarien,
började trupperna att plundra och förstöra.
Sida 16
Folkets korståg var fattigt och dåligt organiserat. Trupperna drog först fram fredligt. Men när pengarna tog slut föll de in i plundring.
Deras fromma uppdrag förlorade sin helighet eftersom mänsklig brist på ordning och disciplin ledde till moraliskt förfall.
Detta blev en lärdom för nästa korståg.
Sida 17
…. pour avoir dequoi à vivre. Les habitants de la Bulgarie se sont assemblée, et ont masacré la plus grande partie des frères de la croisade. Les ont poursuitt jusqu’à dans les bois et forêts sauvages, là où
ils ont souffert la faim et la misère, jusques’ils sont arrivé à Constantinople, là où l’Empereur Alexius leurs a fournie des vivres pour les rafraichir et continuer leur
route, mais ils camperent longtems hors de la ville,
Sida 17
För att få tag på mat samlades Bulgariens invånare och dödade större delen av korsfararnas bröder. De förföljde dem djupt in i skogarna och vildmarken, där de led av hunger och elände, tills de nådde Konstantinopel. Där gav kejsar Alexios dem mat så att de kunde återhämta sina krafter och fortsätta sin färd, men de stannade länge utanför staden.
Sida 17.
De hamnade i konflikt med den bulgariska befolkningen, som gjorde uppror mot dem och tvingade dem att fly in i skogarna. Endast en liten del nådde utmattade fram till Konstantinopel. Där fick de mat och vila av kejsar Alexios, MEN han lät dem slå läger utanför stadsmurarna. Lärdomen är tydlig: den som inte bringar ordning i sin tro blir själv orsaken till kaos.
Sida 18
… parce qu’ils furent obligez d’attendre leurs commandement, qui étoit dispersé aussi bien qu’eux.
2ᵈᵉᵐᵉ Convois de 4000 Soldats,
la plus grande partie des Lorrains, Bavarois et Moraviens, avec les Autrichiens, la plus grande partie étoient des Brigands que conduisoit
Pierre l’hermite, que l’on tenoit dans ce tems là pour un grand Prophète et un Saint très particulier, avec la Croix à la main, mais il
Sida 18
…eftersom de var tvungna att vänta på sina ledare, som var lika utspridda som de själva.
Den andra kolonnen bestod av 4 000 soldater, huvudsakligen från Lothringen, Bayern och Mähren, tillsammans med några österrikare. De flesta av dem var rövare och plundrare under ledning av Peter Eremiten, som vid denna tid betraktades som en stor profet och en särskilt helig man, med korset i handen, men han…
Sida 18
Den andra kolonnen bestod av 4 000 män från Centraleuropa. De flesta var plundrare, ledda av Peter Eremiten, som av folket betraktades som en profet och helig man, med korset i handen…
Sida 19
n’avoit pas la connoissance des affaires de la guerre, ce qui fit que ses troupes furent
défaites à Nicomédie par les Turcs, où presque tous furent tués, et lui avec quelques uns s’enfuirent à C. pol.
Cependant les Princes de l’Europe commençoient à s’avancer avec leurs
troupes bien équipées et en ordre, nous en parlerons cy-après.
Sida 19
…hade ingen kunskap om krigföring, vilket ledde till att hans trupper vid Nicaea
besegrades av turkarna. Nästan alla dödades, och han själv flydde med några få överlevande till Konstantinopel.
Samtidigt började Europas furstar att sätta sina välutrustade och disciplinerade arméer i rörelse — något vi senare ska återkomma till.
Sida 19
Slaget vid Nicaea (Nicaea är dagens İznik i Turkiet.)
Pierre Eremitens oorganiserade styrkor blev fullständigt nedslaktade av turkarna under sultan Kilij Arslans ledning. Endast en handfull överlevande, tillsammans med Pierre Eremiten själv, lyckades fly tillbaka till Konstantinopel.
Så slutade Folkets korståg i katastrof.
Europas kungar och adelsmän såg detta — men framför allt gjorde påven det ! HÄR ligger fröet till tempelriddarnas ideal. Det som följer i historien är nämligen en generation riddare som lär sig:
”Vi ska strida för Gud — men med kunskap, ordning och disciplin.”
Födda för att ORDNA DEN HELIGA KRAFTEN, så att den inte spårar ur och förfaller till ondska.
Sida 20
Ses troupes qui n’étoient pas de son commandement de piller tout ce qu’ils y pourroient trouver. Sur cela, comme de raison, ils furent attaquez des Hongrois et qui ont tomber sur eux et en ont tué 1000, et les autres mis en desordre.
Leurs or et leurs argent et bagages furent pillez, que le reste qui avoit pris la fuite furent obligé de mendier leur pain en chemin jusque à Constantinople.
Comme ceux-ci furent arrivé…
Sida 20
Hans trupper, som inte stod under hans direkta befäl, började plundra allt de kunde komma över. Därför, och med rätta, blev de angripna av ungrarna, som överföll dem
och dödade tusen av dem, medan de övriga
kastades in i oordning. Deras guld, silver och bagage plundrades, och de överlevande, som flydde för sina liv, tvingades tigga sitt bröd på vägen till Konstantinopel.
När de slutligen kom fram dit…
Sida 20.
Historiskt eko Folkets korståg under Walter Sans-Avoir och Pierre Eremiten drog genom Ungern och Bulgarien, där de gång på gång hamnade i konflikt med lokalbefolkningen som såg dem som plundrare.
Tusentals dödades vid Belgrad och Niš.
Detta är den mänskliga oordningens absoluta bottenpunkt:
ögonblicket då en from folkmassa reduceras till tiggare.
Men detta är inte slutet, utan berättelsens reningsögonblick — den nödvändiga förödmjukelsen före återuppbyggnaden.
Ur detta växer övertygelsen fram att en helig kamp endast är möjlig genom:
• ordning
• lydnad
• disciplin
• ledarskap
Detta är ögonblicket då idealet om den monastiske riddaren föds ur nödvändighet.
Det som följer är tystnadens andetag efter stormen: ögonblicket då lärdomen sjunker in: ALDRIG MER PÅ DETTA SÄTT!
Sida 21
L’Empereur Alexius leurs demanda de se joindre avec les autres troupes de Sansavoir qui étoient arrivées avant eux, et de se reposer, d’attendre leurs autres camarades; mais comme ils
étoient reposé ils se mirent comme auparavant à voler et à ravager. Alors Alexius ne les voulut pas souffrir
davantage, et les obligea de partir pour l’Asie, et d’aller trouver leurs ennemis. Étant arrivés en Asie, il s’y assembla
toute sorte de nations, et…
Sida 21
Kejsar Alexios bad dem att ansluta sig till de andra trupperna från Sansavoir, som hade anlänt före dem, och att vila samt invänta sina andra kamrater. Men så snart de hade vilat ut, började de återigen att stjäla och plundra. Då ville Alexios inte längre tolerera detta och tvingade dem att bege sig mot Asien för att söka upp sina fiender där. Väl framme i Asien samlade han där alla slags folk, och…
Sida 21
Kejsar Alexios I Komnenos tålamod är slut. De överlevande från folkkorståget (de som hade nått Konstantinopel) tas vänligt emot av Alexios.
Han ber dem endast att vila en stund och invänta resten av sina trupper. Men så snart de har återhämtat sig återgår de till sina gamla vanor: att stjäla och plundra. Till och med inom kejsarens eget område. Alexios får nog och driver ut dem ur staden. Han tvingar dem att korsa Bosporen till Mindre Asien – rakt in i det område som kontrolleras av turkarna. Kejsaren visar här tålamod, men också realism – han inser att dessa människor kommer att förgöra sig själva. Än en gång bekräftas detta: ordning står över kaos. Inte odisciplinerad fromhet, utan ordnad hängivenhet.
Sida 22
comme ils étoient obligé de vivre à leur dépens, et leur armée s’augmenta de jour en jour de toute sorte de gens, les vivres vinrent à manquer, alors il s’éleva une révolte; les Allemands et les Italiens
se séparèrent de l’hermite et ils reconnurent pour Chef un nommé Renaldrum.
L’hermite ne se fioit plus de rester auprès de tous ces gens-là, il se retira à Constantinople pour tâcher d’avoir des vivres.
Pendant ce tems-là Solimans…
Eftersom de var tvungna att leva på egen bekostnad och deras här växte från dag till dag med människor av alla slag, tog förråden snart slut. Då bröt ett uppror ut: tyskarna och italienarna skilde sig från Eremiten och erkände en viss Renaldrum som sin ledare.
Eremiten vågade inte längre stanna kvar bland alla dessa människor. Han drog sig tillbaka till Konstantinopel för att försöka skaffa livsmedel.
Under tiden började Soliman…
Sida 22
Splittringen och oordningen fortsätter. Uppror, förtvivlan och hunger gör kaoset ännu större, och splittringen blir ett faktum. (Söndra och härska.) En grupp väljer en annan ledare: Renaldrum.
Pierre Eremiten flyr tillbaka till Konstantinopel och överger därmed sitt folk.
Sida 23
le fameux Roi des Turcs arriva avec ses troupes reguliers, jugez, dans quelle détresse pouvoit être ce petit monceau de troupes mal commandées et dans une si triste et déplorable situation, après avoir pris deux ou trois petites villes, il tomba sur eux. D’une terrible fureur il en fit une tuerie et prit tous ceux qui y avoient échappé prisonnier, avec leur Commandant Renaldos, dont ils embrassèrent la plus grande partie la loi Mahométane.
Sida 23
Den berömde turkarnas kung anlände med sina reguljära trupper. Man kan föreställa sig i vilken nöd denna lilla skara dåligt ledda soldater befann sig.
I detta sorgliga och beklagliga tillstånd, efter att de hade intagit två eller tre små städer, gick han till anfall mot dem. I fruktansvärd vrede lät han utföra ett blodbad och tog alla överlevande till fånga, tillsammans med deras befälhavare Renaldos, av vilka de flesta antog Muhammeds lag.
Sida 23
”Turkarnas kung” syftar på sultan Soliman (egentligen Kilij Arslan), härskare över det seldjukiska riket i Mindre Asien. Han förfogade över en verklig, vältränad armé – en skarp kontrast till den oerfarna skaran av Pierre L’Ermites anhängare. Han krossade dem och lät slakta dem. De överlevande och deras ledare övergick till islam av fruktan för sina liv.
Sida 24
Et ce grand nombre d’hommes plus de 100000 fut detruit, jusqu’au nombre de 3000. Tous bons guerriers qui s’éc-
chapperent et s’en retournèrent à Constantinople, voilà la suite de la première Expédition.
Le 3ᵉ Convoi, Godescalcus, un Prêtre allemand en fut le conducteur, et il suivit l’exemple de Pierre l’hermite et prêcha la Croisade dans l’allemagne, et il assembla le nombre de 15000 hommes,
Sida 24
Och detta stora antal människor, mer än 100 000, förintades, tills endast 3 000 återstod. Alla var dugliga krigare som lyckades undkomma och återvända till Konstantinopel. Detta var fortsättningen på den första expeditionen.
Den tredje kolonnen leddes av Godescalcus, en tysk präst. Han följde Pierre L’Ermites exempel och predikade korståget i Tyskland. Han samlade en här på omkring 15 000 man…
Sida 24
Godescalcus (Gottschalk) är en historiskt känd präst från Tyskland. Omkring år 1096 ledde han sitt eget folkkorståg, något senare än Pierre L’Ermite. Hans följe bestod huvudsakligen av tyska bönder – delvis fanatiker, delvis opportunister – och endast ett fåtal verkliga soldater. De drog genom Böhmen och Österrike, där de plundrade svårt, och blev slutligen till största delen förintade i närheten av Wien eller i Ungern.
Vi läser här en bred europeisk översikt över de rörelser som föregick det officiella korståget.
✅ Han följde Pierre L’Ermites exempel – detta är avgörande. Manuskriptet beskriver tre vågor före det officiella korståget:
1. Gualtiero Sansavoir
2. Pierre L’Ermite
3. Godescalcus
Gemensamt för alla tre:
* fromma
* karismatiska
* inga militära ledare
* orsakade kaos och blodspillan
Det underförstådda budskapet är tydligt: det heliga kriget kan inte bäras av enbart religiös iver. Gud kräver ordning.
Det är därför de monastiska riddarordnarna senare uppstår.
✅ ”Il assembla 15.000 hommes” är korrekt enligt medeltida källor: Gottschalks här uppges ha bestått av många tusen män, ofta mellan 10 000 och 15 000.
✔ Här börjar Tysklands deltagande i korstågsrörelsen.
✔ Här formas den senare tyska riddaridentiteten,
→ vilken så småningom bland annat leder till Tyska orden.
Sida 24 är alltså första gången som Tyskland, korstågsfromhet och militär nödvändighet möts.
Mellan fältslag, pilgrimsfärder och stora händelser är det ofta de små föremålen som berättar de mest fascinerande historierna. Var tjugofemte sida öppnar vi Ordens skattkammare för en kort paus i berättelsen, innan vi fortsätter med vår munks vackra handskrift från år 1705.
Den här gången lyfter vi fram en av Ordens mest välkända symboler: Tempelherresigillet.
Det berömda tempelherresigillet visar två riddare på en och samma häst. I århundraden har detta tolkats som en symbol för de första tempelherrarnas fattigdom. I dag ser många historiker en djupare innebörd. Sigillet syftar sannolikt också på den starka broderskapsgemenskapen inom Orden och på deras dubbla kallelse: riddare och munk.
Men sigillet hade även en annan, mycket praktisk funktion. Det var inte en prydnad, utan ett officiellt redskap för att bekräfta dokument. Under medeltiden stod ett sigill för auktoritet, äkthet och förtroende.
✠ Nyfiken på hela berättelsen? Upptäck den i kortet Tempelherresigillet, där vi går djupare in på symboliken, användningen och historien bakom detta enastående sigill. ✠
Sida 25
mais ceux ci trouverent bien tôt leur sepulture dans la Hongrie : car ils ne furent pas sitôt arrivez dans ce païs qu’ils commencerent une vie barbare, ils voulurent mettre les Hongrois dans le harnois mais ils ont bientot eu détruit ce petit monceau de troupes, une partie de tué, et les autres mis à la fuite, et la pluspart assommé en route.4ᵉ Convois. il y avoit aussi un Comte en Allemagne nommé Emico, qui avoit aussi…
Sida 25
Men dessa fann snart sin grav i Ungern, ty de hade knappt hunnit anlända till landet förrän de började leva ett barbariskt liv. De försökte kuva ungrarna, men ungrarna krossade snart denna lilla styrka. En del dödades, de övriga drevs på flykt och de flesta dödades under reträtten.
Fjärde följet. Det fanns också en greve i Tyskland vid namn Emico, som likaledes…
Sida 25
Introduktion av greve Emico av Leiningen. Greve Emico av Leiningen är en historiskt ökänd gestalt från Folkets korståg. Han påstod sig vara kallad av Gud, samlade tusentals anhängare och gjorde sig skyldig till massakrer på judar under vägen, bland annat i Worms och Mainz
Sida 26
asemblé une petite armée de freve de la Croisade, il s’ase- amblà aussi des Lorrains et des Anglois, et d’autre part du costé du Rhin, ainsi qu’il est devenu Seigneur de 20000 hommes à pied, et 3000 à cheval. Le nombre des valets et des femmes et enfans n’é- toit pas à nombrer, ceux ci deschargèrent leur rage sur les ennemis de Jésus Christ. Ils masacrèrent les juifs d’Alle- magne dans les villes où ils passerent, comme Cologne…
Sida 26
Han samlade en liten korsfararhär, och även lothringare, engelsmän och andra från området längs Rhen anslöt sig till honom, så att han blev herre över mer än 20 000 män till fots och 3 000 till häst. Antalet tjänare, kvinnor och barn gick inte att räkna. De senare riktade sin vrede mot Jesu Kristi fiender.
De dödade judarna i Tyskland i de städer de passerade genom, såsom Köln…
Sida 26
• En liten här ➣ blev omedelbart 23 000 krigare. Det som började som en ”liten skara” växte explosionsartat när grupper från Lothringen, England och området längs Rhen anslöt sig.
• Här ser man den typiska dynamiken i religiösa folkrörelser: en karismatisk ledare + en religiös kallelse = en massiv tillströmning.
Sida 27
Mayence, Worms, et autres villes plus de 12000 ils pillerient tous leurs butins et les mirent par leur procedure dans un tel desespoir qu’ils se tuerent eux memes avec femmes et enfans, ainsi ils poursuivirent leur chemin dans la Hongrie, et come ils y furent arrivé, les hongrois se ressouvirent des autres qui
avoit passé avant eux, ils leurs refuserent le passage, alors ils se mirent à assieger la ville de Mersbourg qui est
Sida 27
Mainz, Worms och andra städer. Mer än 12 000 människor plundrade de; de berövade dem alla deras ägodelar och drev dem genom sitt handlande till en sådan förtvivlan att de tog sina egna liv, tillsammans med kvinnor och barn. Därefter fortsatte de sin väg genom Ungern. När de kom dit mindes ungrarna de andra som tidigare hade dragit förbi, och de vägrade dem fri genomfart. Då började de belägra staden Mersbourg, som är…
Sida 27
• Mayence = Mainz, Worms ➜ Det är just de städer där greve Emicho och hans anhängare år 1096 utförde de ökända judepogromerna. Handskriften nämner detta uttryckligen och utan att försöka ursäkta händelserna.
• ”plus de 12000” ➜ Antalet är sannolikt överdrivet (typiskt för tiden), men det visar på ett omfattande våld och en total samhällelig upplösning.
• ”ils se tuerent eux mêmes avec femmes et enfans” ➜ Detta syftar på historiska uppgifter om att judiska samhällen begick kollektivt självmord för att undkomma tvångsomvändelse och våld. Detta är en av de mörkaste sidorna i folkkorstågen.
• Författarens ton är fördömande, inte triumferande. ➜ Han visar vad oordnad och okontrollerad religiositet kan leda till.
• Övergången till Ungern markerar återigen:
→ misstro
→ stängda gränser
→ eskalation → belägring