När det ännu inte fanns någon ordning och inga regler…
Detta lilla skrivhäfte, nedtecknat i början av 1700-talet, blickar tillbaka på det Första Korståget —
där många drog ut, brinnande i tro, men utan enhet, utan ledning.
På dessa sidor läser vi inte en hjältesaga, utan det som föregick den: förvirring, splittring och avsaknaden av struktur.
Sida för sida framträder här bilden av en värld som ännu sökte — efter riktning, efter auktoritet… efter ordning.
Det du ser här är ingen vanlig faktasida.
Framför dig ligger ett franskt skönskriftshäfte från år 1705, där en okänd författare — troligen en munk — ser tillbaka på upptakten till det Första Korståget.
Ett litet manuskript — med en stor berättelse.
På denna sida öppnas handskriften steg för steg.
Per sida ser du:
– till vänster: en transkription av den ursprungliga fornfranska texten
– till höger: en översättning till begriplig svenska
– nedanför: en kort tolkning och förklaring
Texten presenteras inte på en gång, utan utvecklas i delar om fem sidor.
Mellan dessa delar finner du markeringar i tiden, så att det blir synligt hur berättelsen växer fram.
Häftet omfattar totalt 126 sidor.
Den fullständiga texten publiceras inte direkt, utan växer fram över tid — sida för sida.
Varje fredag fortsätter vi vandringen längs det Första Korstågets väg —
med Godfrey av Bouillon, med Peter Eremiten,
vi hör påve Urban II, vi reser till Konstantinopel, till kejsar Alexios…
och vidare, steg för steg — mot målet.
Berättelsen kommer att fortsätta öppna sig för den som återvänder.
Följ med oss — in i det Första Korståget…
Författarens anmärkning: en kortfattad sammanfattning av det heliga krigets historia.
Detta är början på korståget: hur Godfrey av Bouillon intog Jerusalem och utropades till kung — men avböjde titeln.
Den 15 juli år 1099 efter Kristus, på en fredag, vid samma timme som Kristus gav upp sin ande.
Därefter styrdes riket av nio kungar, alla av franskt ursprung.
Originaltext (franska)
Page 1.
L’origine des Turcs les Turcs étoient une nations qui habitoit ci devant
dans une isle, qui se nomoit
Sarmadia Assiatica. Est de là ils se sont retirez dans un endroit qui se nome la Marée Caspium, où cette
endroit porte encore le Nom aujourd’huy Turquestan, là ces peuples s’entretenoient seulement de ce qu’ils y eslioient. Sur tout quand ils se fesoit quelque desordre
dans…
Sida 1.
L’origine des Turcs…
Turkarna var ett folk som tidigare levde på en ö,
som kallades Sarmadia Asiatica.
Därifrån drog de sig tillbaka
till en plats vid det som kallas Kaspiska havet,
och denna region bär än i dag namnet Turkestan.
Där ägnade sig detta folk främst åt det de själva odlade och frambringade.*
Särskilt när oroligheter uppstod
i…
OBS: Den svenska översättningen är innehållsmässigt korrekt, men något starkare formulerad än den franska originaltexten, vilket innebär att en nyans som finns i originalet delvis går förlorad.
Originaltext (franska)
Page 2.
…dans les Royaumes voisins
Ils prenoient le parti de servir en qualité de Soldats. Ils s’entretenoient seulement
du pillage qu’ils rapportoient dans leur territoire. Dans le tems de l’Empereur Otto 3. ce peuple ont esté pris à la solde par Mahomel, qui étoit Sultan Sarasin dans la Perse, dont l’on étoit en guerre contre les Babyl- loniens, qui les appella
à son secours. Sur la fin de…
Sida 2.
…i de närliggande kungarikena tjänade de som soldater.
De levde endast av det byte
som de förde tillbaka till sina egna områden.
Under kejsar Otto III:s tid togs detta folk i tjänst av
Mahomel (Mahomet / Mohammed),
som var sultan och saracen i Persien,
där man förde krig mot babylonierna,
som kallade på deras hjälp.
Mot slutet av…
Förklaring (Sida 2)
“Mahomel” → troligen en fransk form av Mahomet, det vill säga Mohammed.
Det kan också syfta på en senare islamisk härskare; sammanhanget klarnar längre fram.
Otto III regerade 983–1002 → alltså före korstågen.
Författaren tycks här beskriva ett äldre ursprung
för turkiska soldater i persisk tjänst.
“Babyloniens” → babylonier;
här sannolikt använt som en bred beteckning för folk öster om Levanten.
Page 3
…de la Campagne ils n’ont point voulu cesser ny retourner dans leur isle d’où ils étoit venu, tant que cette nation étoient esfarouchés et alterés du sang humain et la guerre ne cessa qu’aux
que le Roi de Perse et le Sultan de Babylone fut vaincu dont ils ont in-
corporé ces deux Royaumes la Perse et Babilone, dans la Syrie et la Palestine dont Jerusalem étoit de la dépen-
dance, se voyant aussi puissant…
sida 3
…efter fälttåget ville de varken upphöra eller återvända till ön därifrån de hade kommit, eftersom detta folk hade blivit så vilt och törstigt efter människoblod. Kriget tog först slut när kungen av Persien och sultanen av Babylonien hade besegrats, varefter de införlivade dessa två riken, Persien och Babylonien, i Syrien och Palestina, som Jerusalem var beroende av.
Nu, när de såg sig själva som så mäktiga…
Sida 3: Blz 3. Författaren följer här en (legendarisk) ursprungsberättelse om turkarna, där de utvandrar från en “asiatisk ö” → till området kring Kaspiska havet → därefter strider som legosoldater → och slutligen erövrar Persien och Babylonien samt utvidgar sitt område till Syrien och Palestina.
Detta är naturligtvis inte en historiskt korrekt rekonstruktion, utan den välkända europeiska traditionen från 1600–1700-talet av berättelser om “turkiskt ursprung”.
sida 4
Puissants ils ne se sont pas contants de cette belle conquête, ils ont encore envahi, per, dans la petite Asie, où
estoit le grand et renommé Sultan Solimans, ils lui ont pris le Royaume
de Pontume, auquel ils ont donné le nom d’Turcomanian, et la Capadoc, la Bithiniem et firent la guerre jusqu’au
regne de l’Empereur Henri. 4. et firent leur residence à Nicea l’année 1081
Sida 4
Mäktiga som de var, var de inte nöjda med denna stora erövring; de drog vidare in i Mindre Asien, där den store och berömde sultan Soliman regerade; de fråntog honom kungariket Pontus, som de gav namnet Turkomanien, samt även Kappadokien och Bithynien, och de förde krig ända till kejsar Henrik IV:s tid och etablerade sin residens i Nicaea, år 1081.
Sida 4: Detta är Suleiman ibn Qutulmish → bättre känd som Suleiman I av Rûm, grundare av det seldjukiska sultanatet Rûm.
Historiskt sett stämmer detta: han erövrade i Mindre Asien bl.a. Nicaea.
Nicaea (Nicaea / Iznik)
Blev år 1081 en turkisk huvudstad → korrekt daterat.
Henrik IV (Heinrich IV)
Kejsare av det Heliga Romerska riket (1056–1105).
Författaren använder honom som tidsangivelse → detta var strax före Första korståget.
Pontus / Kappadokien / Bithynien
Historiska regioner i Mindre Asien.
Turcomanian → Turcomania
Term som användes i äldre europeiska källor för områden där turkiska nomader (turkmener) bosatte sig.
Denna sida beskriver alltså hur turkarna — efter sina erövringar i Persien/Mesopotamien — drog vidare mot Mindre Asien, under Suleiman, och gjorde Nicaea till sin huvudstad.
Detta leder historiskt fram till situationen strax före korståget 1096–1099.
Sida 6.
d’Occident à la terre Sainte dont entre autre il s’y trouva un Religieux qui se nomoit Pierre l’Hermite, il étoit
l’ermite d’Amiens, qui fit plusieurs fois le voyage de la terre Sainte dont il vit la miserable situation où les Chrétiens étoient, entre les mains de ces Barbares. Il prit l’occasion d’en parler à Simon Patriarche de Jerusalem et ils en tinrent une Conference, et il le pria d’avoir la bonté de lui prester la main dans
cette…
Det var där som Mohammed instiftade en lag i sitt namn, som ännu idag består, och genom vilken de övergav den tidigare lagen hos saracenerna eller grekerna.
Men de övergav inte sina onda, barbariska och tyranniska böjelser;
därför fick de kristna, som levde under deras herravälde, lida mycket — till och med mer än när de ännu var saracener.
Vid denna tid hände det att bland det stora antal pilgrimer som dagligen reste…
Sida 5 – Mahomet / Mohammed
Författaren gör en uppdelning → före: “sarazin ou greque” (alltså tidigare österländska religioner/kulturer) → efter: islamisk lag (“Loi à son nom”).
Att islam beskrivs som “instiftad av Mohammed” är typiskt för för-upplysningstiden:
→ islam = en splittrande innovation → bort från den äldre världsordningen
Upptakt till pilgrimerna → Pierre l’Hermite → korståg
Meningen slutar med:
“bland det stora antal pilgrimer som dagligen reste…”
En inledning till: → pilgrimer blir illa behandlade → Europa reagerar → korståg
Vi befinner oss nu innehållsmässigt precis före det Första korståget (1096).
Sida 6.
d’Occident à la terre Sainte
dont entre autre il s’y trouva un Religieux qui se nomoit Pierre l’Hermite, il étoit l’ermite d’Amiens, qui fit plusieurs fois le voyage de la
terre Sainte dont il vit la miserable situation où les Chrétiens étoient, entre les mains de ces Barbares. Il prit l’occasion d’en parler à Simon
Patriarche de Jerusalem et ils en tinrent une Conference, et il le pria d’avoir la bonté de lui prester la main dans cette…
Sida 6
…från väst till det Heliga landet. Bland dem fanns en andlig man som hette Pierre l’Hermite; han var eremiten från Amiens och gjorde flera resor till det Heliga landet.
Där såg han det eländiga tillstånd i vilket de kristna levde, i händerna på dessa barbarer.
Han tog tillfället i akt att tala om detta med Simon, patriarken av Jerusalem, och de förde ett samtal; där han bad honom att ha godheten att hjälpa honom i detta…
Sida 6 – Inledning till det Första korståget
1. Pierre l’Hermite (Peter the Hermit)
Enligt medeltida tradition spelade han en viktig roll i att:
– se misären i det Heliga landet
– väcka korstågsandan i Europa
→ initiativtagare till korståget
• → Situationen är svår → kristna = lidande, oskyldiga
→ muslimer = grymma, barbariska (let op: dit is bron-perspectief, dus laten we dat zo historisch kaderen — en dat heb ik netjes neutraal gehouden in het Zweeds)
→ En helig man ser detta
→ Han kan inte tiga
→ Han handlar → kontakt → överläggning → handling
2. “Patriarken av Jerusalem” Här: Simon — den andlige stödjaren till korståget.
Sida 7
cette affaire, qu’il eut seulement la bonté d’en écrire au Pape, de le faire à savoir aux Princes de l’Europe que pour lui de son côté il se portoit fort d’exciter les Courones de l’Occident et de faire une expédition contre les Turcs et de conquérir la terre Sainte.
Le Pape Urbain 2 se signala de tenir un Congré à Piacenza par l’avis de l’Empereur Henri IV. là où tous les Embassadeurs de l’Europe, même ceux de…
Sida 7
I denna sak… så att han endast hade vänligheten att skriva om detta till påven,
att underrätta honom, och till Europas furstar,
att han för sin del var beredd att kalla Västerlandets kronor att företaga en expedition mot turkarna och att erövra det Heliga landet.
Påve Urban II beslöt att hålla en sammankomst i Piacenza, på råd av kejsar
Henrik IV, dit alla Europas ambassadörer kom,
även de från…
Vi befinner oss nu i en viktig historisk övergång:
→ från Pierre eremiten → till påve Urban II
→ steget från en andlig signal → till politisk handling
✅ 1. Urban II & konciliet i Piacenza (mars 1095)
· situationen för de kristna i Östern,
· den bysantinske kejsaren Alexios I:s vädjan om hjälp mot turkarna.
Det följande konciliet — Clermont —
blev det ögonblick då korståget officiellt utropades.
Vi läser:
· “bonté” → Pierre eremitens ödmjukhet
· Att han följde den rätta vägen: Påve → furstar
· Att påven agerade omedelbart
✅ 3. Västerlandets kronor — termen betonar att projektet:
→ var europeiskt & kristet → inte enbart franskt, tyskt, etc.
Korstågets symboliska värde: → ett kristendom, ett mål.
Sida 8
de Constantinople y ont paru, et par après à Clermont en Auvergne, là où on y tint deux Conseils tant pour tout l’Église, que pour bien des autres chose, mais sur tout
au sujet de la guerre contre ces Barbares, pour retirer la terre Sainte de leur mains.
L’on a conclu d’accorder une
indulgence plenierre à tous ceux qui s’offroient à cette entreprise, mais encore tous leurs biens et leurs personnes même sous la protection du…
Sida 8
…från Konstantinopel kom dit, och därefter till Clermont i Auvergne, där två koncilier hölls, både för hela Kyrkan, och för många andra frågor, men framför allt
med avseende på kriget mot dessa barbarer, för att befria det Heliga landet
från deras händer.
Man beslutade att bevilja fullständig avlat
åt alla dem som anmälde sig för detta företag, och dessutom att ställa
deras egendom och deras personer
under skydd av…
2 koncilier:
1: mars 1095 i Piacenza
2: Clermont, november 1095
Det ögonblick då påve Urban II officiellt utropade korståget.
Fullständig avlat (indulgentia plenaria):
Den som deltog för att befria Jerusalem
⇒ fick förlåtelse för alla synder
Detta krävde:
→ att man gick med ren avsikt
→ och kämpade för den Heliga graven
Om någon gick på korståg →
ställdes hans familj och egendom under Kyrkans skydd
Detta skulle förhindra:
→ att familjer blev sårbara
→ att egendom togs i beslag
Sida 9
du Pape et de l’Église, et tous ceux qui étoient homme de guerre ou qui savoient manier les armes, refuseroient de mettre l’épée à la main seroient
bannie de l’Église et même excommunié.
L’on donna ordre à tous les Évêques de
donner de prêcher dans tous les
endroits de leur Diocèse, afin d’animer le peuple à cette entreprise, et tous ceux qui auront pris la resolution de cette expédition fussent marqué
d’une Croix rouge qu’on leurs…
Sida 9
…av Påven och av Kyrkan; och alla som var krigare eller som visste hur man hanterade vapen och vägrade att ta upp svärdet, skulle fördrivas från Kyrkan och till och med bli exkommunicerade.
Alla biskopar fick order att predika i alla delar av sina stift för att uppmana folket till detta företag.
Och alla som fattade beslutet att delta i denna expedition märktes med ett rött kors som man…
Sida 9
Retoriken är: den Heliga Graven är så viktig → att den som kan strida men vägrar → går emot Gud själv.
Predikan spreds genom hela stiftet. Detta förmedlades av: biskopar, präster och folkpredikanter, såsom Pierre l’Hermite.
DET RÖDA KORSET. De som deltog i korståget fick ett rött kors på: kläderna / manteln och/eller på axeln.
Detta var det ursprungliga och enda officiella tecknet för korsfararen → crucesignatus = ”märkt med korset”.
Det är här korstågsidentiteten uppstår.
Det röda korset är ursprunget till ordet croisé (korsfarare).
Notering: detta var vetenskapens uppfattning år 1705. Senare forskning har visat att det röda korset officiellt tilldelades av påven först mellan 1144–1147.
Likaså: under själva korstågens tid kallade man det inte för ett korståg. Den benämningen kom långt senare.
Påven Paus Urbanus II talade om: “Iter Hierosolymitanum” — resan till Jerusalem.
Sida 10
attachée sur l’épaule, c’est par là qu’est devenu le nom de la Croissade.
L’on ne peut exprimer l’effet que ces prédicateurs ont opéré dans si peu de
tems de tous les Royaumes
d’Occident le peuple y accourut à grande foule, et receurent la marque de la croix, quelqu’un d’un vrai zele de voir et d’adorer le vrai sepulchre de Jesus Christ, et de le retirer des mains des infidelles…
Sida 1o
…fäst på axeln; därifrån kommer namnet ”Korståg”. Det går inte att beskriva vilken effekt dessa predikanter på så kort tid skapade i alla Västerlandets kungariken: folket strömmade till i stora skaror och mottog korsets tecken.
Ur en sann eld och längtan att få se och vörda Jesu Kristi sanna grav och att befria den ur de otrognas händer…
C’est par là qu’est devenu le nom la Croissade.
→ Detta syftar på det röda korstecknet
→ Det franska ordet croisade kommer från croix (kors)
→ Bäraren = croisé
Le peuple y accourut à grande foule
= Urbanus II:s upprop utlöste en massrörelse.
Återigen: så talade man inte om det år 1097 — detta språkbruk kom först omkring 1200-talet.
Sida 11
d’autres par curiosité, d’autres par séculantise, et de paresse pour être exanter du travail et de paier leur dettes qu’ils avoit fait dans leur libertinage et debauche, c’est là ils prenoient leur préteste jus’qua aux femmes et les
enfans qu’ils ne voulurent pas être exempt de ce voyage et hors du nombre de la croisade. Enfin que l’armée qui
s’avoit assemblé de tous l’occident comme dit de grandhistoriens, Wilhelin Malmesburg
Sida 11
…andra av nyfikenhet, andra av världslighet, eller av lättja, för att bli befriade från arbete, och för att undkomma de skulder de hade samlat på sig genom utsvävningar och överdrifter.
De grep varje förevändning, ända till den grad att de inte ens ville lämna kvinnor och barn utanför denna resa, utan räknade dem bland korstågets antal. Kort sagt, den armé som samlades från hela Västerlandet, såsom stora historiker säger, bland dem William av Malmesbury
Sida 11
William av Malmesbury → han († ca 1143) var en viktig engelsk krönikör. Hans verk är en av de stora latinska källorna som beskriver korstågen.
Att författaren hänvisar till honom
→ visar att berättelsen bygger på respekterad tradition
→ eller åtminstone att han vill ge den auktoritet.
Observera: det är ovanligt att ett skol-/halvkloster-manuskript uttryckligen citerar en specifik historiker!
Det betyder att författaren inte var en tanklös återberättare, utan någon som förstod att skriftlig auktoritet har betydelse.
Sida 12
Malmesbourg qui l’a vu et qui étoit de ce tems là fait le nombre de 5 millions d’âmes à porter les Armes. Mais le malheur étoit qu’ il y avoit un très grand désordre dans tous ces différentes
nations, chacun vouloit être
maître.
1º qu’il n’y avoit personne pour commander l’armée en chef, chaque seigneur qui avoit pris la marque de la
croix étoit pour lui seul et faisoit avec ses gens tout ce…
Sida 12.
William av Malmesbury, som såg det och som levde under denna tid, säger att antalet på fem miljoner själar kunde bära vapen. Men olyckan var att det rådde stor oordning bland alla dessa olika nationer, eftersom var och en ville vara herre.
1º Det fanns ingen som ledde armén som helhet; varje herre som hade tagit korset
handlade för sig själv och gjorde med sina män
vad han själv ville…
Sida 12.
Under det tidiga första korståget fanns ingen överbefälhavare, utan flera ledare:
• Godfrey av Bouillon
• Raymond av Toulouse
• Bohemond
• Tancred
• Robert av Normandie
etc.
→ var och en hade sina egna trupper
→ det fanns inget centralt befäl
Detta ger manuskriptet historisk träffsäkerhet.
Sida 13
ce qu’il jugeoît à propos, quoique la plus grande autorité avoit été donnée en mains de GottFroi de Bouillon, mais il n’avoit pas le commandement en Chef, mais seul-
ement comme premier Conseiller de guerre.
2ºme étoit que l’on ne s’entreparloit pas l’un et l’autre comment ou quand l’on
commencerout la guerre contre les Turcs, mais chacun faisoit comme bon lui sem-
bloit à la garde de Dieu.”
Sida 13
”…vad han ansåg vara rätt, även om den högsta auktoriteten hade givits i händerna på
Godfrey av Bouillon, så hade han inte
det högsta befälet; han var endast den främste krigsrådgivaren.
Det andra var att man inte rådgjorde med varandra om hur eller när man skulle börja kriget mot turkarna; utan var och en gjorde det som syntes honom bäst, under Guds beskydd.”
Sida 13
Här sägs något mycket intressant → Han hade den högsta auktoriteten, men inte det högsta befälet.
Historiskt stämmer detta: det fanns ingen officiell överbefälhavare. Godfrey betraktades som primus inter pares — ”den främste bland jämlikar”. Hans anseende var stort, men han hade ingen absolut makt.
Här kallas han premier Conseiller de guerre = den främste krigsrådgivaren.
Han framställs alltså som:
→ en moralisk ledare
→ inte en militär diktator.
Med andra ord framstår Godfrey som ödmjuk, from och tjänande. De senare krönikorna gjorde honom nästan helig, och detta manuskript passar väl in i den traditionen.
”…man talade inte med varandra om hur eller när man skulle börja…”
→ en mycket träffsäker beskrivning av det tidiga korståget.
→ ledarna var rivaler
→ planering saknades
→ tro > logistik
→ ändå fortsatte allt ”under Guds beskydd”
→ trots mänskliga brister.
Likaså: “chacun faisoit comme bon lui sembloit à la garde de Dieu.”
→ var och en gjorde vad han själv ansåg bäst
→ i förtröstan på Gud
→ handlande i frihet, men under Guds beskydd.
Sida 14
Sans savoir ce qu’il avoit de soin de faire, ou de s’allier avec les autres. 5ᵉᵐᵉ. Ils savoient qu’ils seroient obligez de passer sur le territoire étranger, et que l’on
ne s’étoit pas précautioné comme, et où l’on pourroit avoir des vivres, pour l’entre-
tien des troupes: mais ils ont laissé venir les affaires jusqu’à la dernière extrémité.
C’étoit une très grande faute qui a causé une si mauvaise conséquence. Avant que de…
Utan att veta vad man skulle göra, eller hur man skulle förena sig med de andra. 5:e. De visste att de skulle tvingas färdas genom främmande land och att man inte hade förberett hur eller var man skulle kunna få tag på livsmedel för truppernas underhåll; men man lät saker och ting gå till sin yttersta gräns.
Detta var ett mycket stort misstag,
som fick mycket allvarliga följder.
Innan man…
Här förklaras att man knappt hade vidtagit några försiktighetsåtgärder alls, på grund av bristande erfarenhet.
Detta var det första korståget. De färdades genom okända områden — för första gången. Med andra ord: fromhet är inte tillräckligt; även förstånd och framförhållning krävs.
Det är en varning:
Gud leder dig — men Han lagar inte din mat åt dig. → Heliga mål kräver också världslig visdom.