När det ännu inte fanns någon ordning och inga regler…
Detta lilla skrivhäfte, nedtecknat i början av 1700-talet, blickar tillbaka på det Första Korståget —
där många drog ut, brinnande i tro, men utan enhet, utan ledning.
På dessa sidor läser vi inte en hjältesaga, utan det som föregick den: förvirring, splittring och avsaknaden av struktur.
Sida för sida framträder här bilden av en värld som ännu sökte — efter riktning, efter auktoritet… efter ordning.
Det du ser här är ingen vanlig faktasida.
Framför dig ligger ett franskt skönskriftshäfte från år 1705, där en okänd författare — troligen en munk — ser tillbaka på upptakten till det Första Korståget.
Ett litet manuskript — med en stor berättelse.
På denna sida öppnas handskriften steg för steg.
Per sida ser du:
– till vänster: en transkription av den ursprungliga fornfranska texten
– till höger: en översättning till begriplig svenska
– nedanför: en kort tolkning och förklaring
Texten presenteras inte på en gång, utan utvecklas i delar om fem sidor.
Mellan dessa delar finner du markeringar i tiden, så att det blir synligt hur berättelsen växer fram.
Häftet omfattar totalt 126 sidor.
Den fullständiga texten publiceras inte direkt, utan växer fram över tid — sida för sida.
Varje fredag fortsätter vi vandringen längs det Första Korstågets väg —
med Godfrey av Bouillon, med Peter Eremiten,
vi hör påve Urban II, vi reser till Konstantinopel, till kejsar Alexios…
och vidare, steg för steg — mot målet.
Berättelsen kommer att fortsätta öppna sig för den som återvänder.
Följ med oss — in i det Första Korståget…
Författarens anmärkning: en kortfattad sammanfattning av det heliga krigets historia.
Detta är början på korståget: hur Godfrey av Bouillon intog Jerusalem och utropades till kung — men avböjde titeln.
Den 15 juli år 1099 efter Kristus, på en fredag, vid samma timme som Kristus gav upp sin ande.
Därefter styrdes riket av nio kungar, alla av franskt ursprung.
Originaltext (franska)
Page 1.
L’origine des Turcs les Turcs étoient une nations qui habitoit ci devant
dans une isle, qui se nomoit
Sarmadia Assiatica. Est de là ils se sont retirez dans un endroit qui se nome la Marée Caspium, où cette
endroit porte encore le Nom aujourd’huy Turquestan, là ces peuples s’entretenoient seulement de ce qu’ils y eslioient. Sur tout quand ils se fesoit quelque desordre
dans…
Sida 1.
L’origine des Turcs…
Turkarna var ett folk som tidigare levde på en ö,
som kallades Sarmadia Asiatica.
Därifrån drog de sig tillbaka
till en plats vid det som kallas Kaspiska havet,
och denna region bär än i dag namnet Turkestan.
Där ägnade sig detta folk främst åt det de själva odlade och frambringade.*
Särskilt när oroligheter uppstod
i…
OBS: Den svenska översättningen är innehållsmässigt korrekt, men något starkare formulerad än den franska originaltexten, vilket innebär att en nyans som finns i originalet delvis går förlorad.
Originaltext (franska)
Page 2.
…dans les Royaumes voisins
Ils prenoient le parti de servir en qualité de Soldats. Ils s’entretenoient seulement
du pillage qu’ils rapportoient dans leur territoire. Dans le tems de l’Empereur Otto 3. ce peuple ont esté pris à la solde par Mahomel, qui étoit Sultan Sarasin dans la Perse, dont l’on étoit en guerre contre les Babyl- loniens, qui les appella
à son secours. Sur la fin de…
Sida 2.
…i de närliggande kungarikena tjänade de som soldater.
De levde endast av det byte
som de förde tillbaka till sina egna områden.
Under kejsar Otto III:s tid togs detta folk i tjänst av
Mahomel (Mahomet / Mohammed),
som var sultan och saracen i Persien,
där man förde krig mot babylonierna,
som kallade på deras hjälp.
Mot slutet av…
Förklaring (Sida 2)
“Mahomel” → troligen en fransk form av Mahomet, det vill säga Mohammed.
Det kan också syfta på en senare islamisk härskare; sammanhanget klarnar längre fram.
Otto III regerade 983–1002 → alltså före korstågen.
Författaren tycks här beskriva ett äldre ursprung
för turkiska soldater i persisk tjänst.
“Babyloniens” → babylonier;
här sannolikt använt som en bred beteckning för folk öster om Levanten.
Page 3
…de la Campagne ils n’ont point voulu cesser ny retourner dans leur isle d’où ils étoit venu, tant que cette nation étoient esfarouchés et alterés du sang humain et la guerre ne cessa qu’aux
que le Roi de Perse et le Sultan de Babylone fut vaincu dont ils ont in-
corporé ces deux Royaumes la Perse et Babilone, dans la Syrie et la Palestine dont Jerusalem étoit de la dépen-
dance, se voyant aussi puissant…
sida 3
…efter fälttåget ville de varken upphöra eller återvända till ön därifrån de hade kommit, eftersom detta folk hade blivit så vilt och törstigt efter människoblod. Kriget tog först slut när kungen av Persien och sultanen av Babylonien hade besegrats, varefter de införlivade dessa två riken, Persien och Babylonien, i Syrien och Palestina, som Jerusalem var beroende av.
Nu, när de såg sig själva som så mäktiga…
Sida 3: Blz 3. Författaren följer här en (legendarisk) ursprungsberättelse om turkarna, där de utvandrar från en “asiatisk ö” → till området kring Kaspiska havet → därefter strider som legosoldater → och slutligen erövrar Persien och Babylonien samt utvidgar sitt område till Syrien och Palestina.
Detta är naturligtvis inte en historiskt korrekt rekonstruktion, utan den välkända europeiska traditionen från 1600–1700-talet av berättelser om “turkiskt ursprung”.
sida 4
Puissants ils ne se sont pas contants de cette belle conquête, ils ont encore envahi, per, dans la petite Asie, où
estoit le grand et renommé Sultan Solimans, ils lui ont pris le Royaume
de Pontume, auquel ils ont donné le nom d’Turcomanian, et la Capadoc, la Bithiniem et firent la guerre jusqu’au
regne de l’Empereur Henri. 4. et firent leur residence à Nicea l’année 1081
Sida 4
Mäktiga som de var, var de inte nöjda med denna stora erövring; de drog vidare in i Mindre Asien, där den store och berömde sultan Soliman regerade; de fråntog honom kungariket Pontus, som de gav namnet Turkomanien, samt även Kappadokien och Bithynien, och de förde krig ända till kejsar Henrik IV:s tid och etablerade sin residens i Nicaea, år 1081.
Sida 4: Detta är Suleiman ibn Qutulmish → bättre känd som Suleiman I av Rûm, grundare av det seldjukiska sultanatet Rûm.
Historiskt sett stämmer detta: han erövrade i Mindre Asien bl.a. Nicaea.
Nicaea (Nicaea / Iznik)
Blev år 1081 en turkisk huvudstad → korrekt daterat.
Henrik IV (Heinrich IV)
Kejsare av det Heliga Romerska riket (1056–1105).
Författaren använder honom som tidsangivelse → detta var strax före Första korståget.
Pontus / Kappadokien / Bithynien
Historiska regioner i Mindre Asien.
Turcomanian → Turcomania
Term som användes i äldre europeiska källor för områden där turkiska nomader (turkmener) bosatte sig.
Denna sida beskriver alltså hur turkarna — efter sina erövringar i Persien/Mesopotamien — drog vidare mot Mindre Asien, under Suleiman, och gjorde Nicaea till sin huvudstad.
Detta leder historiskt fram till situationen strax före korståget 1096–1099.
Sida 6.
d’Occident à la terre Sainte dont entre autre il s’y trouva un Religieux qui se nomoit Pierre l’Hermite, il étoit
l’ermite d’Amiens, qui fit plusieurs fois le voyage de la terre Sainte dont il vit la miserable situation où les Chrétiens étoient, entre les mains de ces Barbares. Il prit l’occasion d’en parler à Simon Patriarche de Jerusalem et ils en tinrent une Conference, et il le pria d’avoir la bonté de lui prester la main dans
cette…
Det var där som Mohammed instiftade en lag i sitt namn, som ännu idag består, och genom vilken de övergav den tidigare lagen hos saracenerna eller grekerna.
Men de övergav inte sina onda, barbariska och tyranniska böjelser;
därför fick de kristna, som levde under deras herravälde, lida mycket — till och med mer än när de ännu var saracener.
Vid denna tid hände det att bland det stora antal pilgrimer som dagligen reste…
Sida 5 – Mahomet / Mohammed
Författaren gör en uppdelning → före: “sarazin ou greque” (alltså tidigare österländska religioner/kulturer) → efter: islamisk lag (“Loi à son nom”).
Att islam beskrivs som “instiftad av Mohammed” är typiskt för för-upplysningstiden:
→ islam = en splittrande innovation → bort från den äldre världsordningen
Upptakt till pilgrimerna → Pierre l’Hermite → korståg
Meningen slutar med:
“bland det stora antal pilgrimer som dagligen reste…”
En inledning till: → pilgrimer blir illa behandlade → Europa reagerar → korståg
Vi befinner oss nu innehållsmässigt precis före det Första korståget (1096).
Sida 6.
d’Occident à la terre Sainte
dont entre autre il s’y trouva un Religieux qui se nomoit Pierre l’Hermite, il étoit l’ermite d’Amiens, qui fit plusieurs fois le voyage de la
terre Sainte dont il vit la miserable situation où les Chrétiens étoient, entre les mains de ces Barbares. Il prit l’occasion d’en parler à Simon
Patriarche de Jerusalem et ils en tinrent une Conference, et il le pria d’avoir la bonté de lui prester la main dans cette…
Sida 6
…från väst till det Heliga landet. Bland dem fanns en andlig man som hette Pierre l’Hermite; han var eremiten från Amiens och gjorde flera resor till det Heliga landet.
Där såg han det eländiga tillstånd i vilket de kristna levde, i händerna på dessa barbarer.
Han tog tillfället i akt att tala om detta med Simon, patriarken av Jerusalem, och de förde ett samtal; där han bad honom att ha godheten att hjälpa honom i detta…
Sida 6 – Inledning till det Första korståget
1. Pierre l’Hermite (Peter the Hermit)
Enligt medeltida tradition spelade han en viktig roll i att:
– se misären i det Heliga landet
– väcka korstågsandan i Europa
→ initiativtagare till korståget
• → Situationen är svår → kristna = lidande, oskyldiga
→ muslimer = grymma, barbariska (let op: dit is bron-perspectief, dus laten we dat zo historisch kaderen — en dat heb ik netjes neutraal gehouden in het Zweeds)
→ En helig man ser detta
→ Han kan inte tiga
→ Han handlar → kontakt → överläggning → handling
2. “Patriarken av Jerusalem” Här: Simon — den andlige stödjaren till korståget.
Sida 7
cette affaire, qu’il eut seulement la bonté d’en écrire au Pape, de le faire à savoir aux Princes de l’Europe que pour lui de son côté il se portoit fort d’exciter les Courones de l’Occident et de faire une expédition contre les Turcs et de conquérir la terre Sainte.
Le Pape Urbain 2 se signala de tenir un Congré à Piacenza par l’avis de l’Empereur Henri IV. là où tous les Embassadeurs de l’Europe, même ceux de…
Sida 7
I denna sak… så att han endast hade vänligheten att skriva om detta till påven,
att underrätta honom, och till Europas furstar,
att han för sin del var beredd att kalla Västerlandets kronor att företaga en expedition mot turkarna och att erövra det Heliga landet.
Påve Urban II beslöt att hålla en sammankomst i Piacenza, på råd av kejsar
Henrik IV, dit alla Europas ambassadörer kom,
även de från…
Vi befinner oss nu i en viktig historisk övergång:
→ från Pierre eremiten → till påve Urban II
→ steget från en andlig signal → till politisk handling
✅ 1. Urban II & konciliet i Piacenza (mars 1095)
· situationen för de kristna i Östern,
· den bysantinske kejsaren Alexios I:s vädjan om hjälp mot turkarna.
Det följande konciliet — Clermont —
blev det ögonblick då korståget officiellt utropades.
Vi läser:
· “bonté” → Pierre eremitens ödmjukhet
· Att han följde den rätta vägen: Påve → furstar
· Att påven agerade omedelbart
✅ 3. Västerlandets kronor — termen betonar att projektet:
→ var europeiskt & kristet → inte enbart franskt, tyskt, etc.
Korstågets symboliska värde: → ett kristendom, ett mål.
Sida 8
de Constantinople y ont paru, et par après à Clermont en Auvergne, là où on y tint deux Conseils tant pour tout l’Église, que pour bien des autres chose, mais sur tout
au sujet de la guerre contre ces Barbares, pour retirer la terre Sainte de leur mains.
L’on a conclu d’accorder une
indulgence plenierre à tous ceux qui s’offroient à cette entreprise, mais encore tous leurs biens et leurs personnes même sous la protection du…
Sida 8
…från Konstantinopel kom dit, och därefter till Clermont i Auvergne, där två koncilier hölls, både för hela Kyrkan, och för många andra frågor, men framför allt
med avseende på kriget mot dessa barbarer, för att befria det Heliga landet
från deras händer.
Man beslutade att bevilja fullständig avlat
åt alla dem som anmälde sig för detta företag, och dessutom att ställa
deras egendom och deras personer
under skydd av…
2 koncilier:
1: mars 1095 i Piacenza
2: Clermont, november 1095
Det ögonblick då påve Urban II officiellt utropade korståget.
Fullständig avlat (indulgentia plenaria):
Den som deltog för att befria Jerusalem
⇒ fick förlåtelse för alla synder
Detta krävde:
→ att man gick med ren avsikt
→ och kämpade för den Heliga graven
Om någon gick på korståg →
ställdes hans familj och egendom under Kyrkans skydd
Detta skulle förhindra:
→ att familjer blev sårbara
→ att egendom togs i beslag
Sida 9
du Pape et de l’Église, et tous ceux qui étoient homme de guerre ou qui savoient manier les armes, refuseroient de mettre l’épée à la main seroient
bannie de l’Église et même excommunié.
L’on donna ordre à tous les Évêques de
donner de prêcher dans tous les
endroits de leur Diocèse, afin d’animer le peuple à cette entreprise, et tous ceux qui auront pris la resolution de cette expédition fussent marqué
d’une Croix rouge qu’on leurs…
Sida 9
…av Påven och av Kyrkan; och alla som var krigare eller som visste hur man hanterade vapen och vägrade att ta upp svärdet, skulle fördrivas från Kyrkan och till och med bli exkommunicerade.
Alla biskopar fick order att predika i alla delar av sina stift för att uppmana folket till detta företag.
Och alla som fattade beslutet att delta i denna expedition märktes med ett rött kors som man…
Sida 9
Retoriken är: den Heliga Graven är så viktig → att den som kan strida men vägrar → går emot Gud själv.
Predikan spreds genom hela stiftet. Detta förmedlades av: biskopar, präster och folkpredikanter, såsom Pierre l’Hermite.
DET RÖDA KORSET. De som deltog i korståget fick ett rött kors på: kläderna / manteln och/eller på axeln.
Detta var det ursprungliga och enda officiella tecknet för korsfararen → crucesignatus = ”märkt med korset”.
Det är här korstågsidentiteten uppstår.
Det röda korset är ursprunget till ordet croisé (korsfarare).
Notering: detta var vetenskapens uppfattning år 1705. Senare forskning har visat att det röda korset officiellt tilldelades av påven först mellan 1144–1147.
Likaså: under själva korstågens tid kallade man det inte för ett korståg. Den benämningen kom långt senare.
Påven Paus Urbanus II talade om: “Iter Hierosolymitanum” — resan till Jerusalem.
Sida 10
attachée sur l’épaule, c’est par là qu’est devenu le nom de la Croissade.
L’on ne peut exprimer l’effet que ces prédicateurs ont opéré dans si peu de
tems de tous les Royaumes
d’Occident le peuple y accourut à grande foule, et receurent la marque de la croix, quelqu’un d’un vrai zele de voir et d’adorer le vrai sepulchre de Jesus Christ, et de le retirer des mains des infidelles…
Sida 1o
…fäst på axeln; därifrån kommer namnet ”Korståg”. Det går inte att beskriva vilken effekt dessa predikanter på så kort tid skapade i alla Västerlandets kungariken: folket strömmade till i stora skaror och mottog korsets tecken.
Ur en sann eld och längtan att få se och vörda Jesu Kristi sanna grav och att befria den ur de otrognas händer…
C’est par là qu’est devenu le nom la Croissade.
→ Detta syftar på det röda korstecknet
→ Det franska ordet croisade kommer från croix (kors)
→ Bäraren = croisé
Le peuple y accourut à grande foule
= Urbanus II:s upprop utlöste en massrörelse.
Återigen: så talade man inte om det år 1097 — detta språkbruk kom först omkring 1200-talet.
Sida 11
d’autres par curiosité, d’autres par séculantise, et de paresse pour être exanter du travail et de paier leur dettes qu’ils avoit fait dans leur libertinage et debauche, c’est là ils prenoient leur préteste jus’qua aux femmes et les
enfans qu’ils ne voulurent pas être exempt de ce voyage et hors du nombre de la croisade. Enfin que l’armée qui
s’avoit assemblé de tous l’occident comme dit de grandhistoriens, Wilhelin Malmesburg
Sida 11
…andra av nyfikenhet, andra av världslighet, eller av lättja, för att bli befriade från arbete, och för att undkomma de skulder de hade samlat på sig genom utsvävningar och överdrifter.
De grep varje förevändning, ända till den grad att de inte ens ville lämna kvinnor och barn utanför denna resa, utan räknade dem bland korstågets antal. Kort sagt, den armé som samlades från hela Västerlandet, såsom stora historiker säger, bland dem William av Malmesbury
Sida 11
William av Malmesbury → han († ca 1143) var en viktig engelsk krönikör. Hans verk är en av de stora latinska källorna som beskriver korstågen.
Att författaren hänvisar till honom
→ visar att berättelsen bygger på respekterad tradition
→ eller åtminstone att han vill ge den auktoritet.
Observera: det är ovanligt att ett skol-/halvkloster-manuskript uttryckligen citerar en specifik historiker!
Det betyder att författaren inte var en tanklös återberättare, utan någon som förstod att skriftlig auktoritet har betydelse.
Sida 12
Malmesbourg qui l’a vu et qui étoit de ce tems là fait le nombre de 5 millions d’âmes à porter les Armes. Mais le malheur étoit qu’ il y avoit un très grand désordre dans tous ces différentes
nations, chacun vouloit être
maître.
1º qu’il n’y avoit personne pour commander l’armée en chef, chaque seigneur qui avoit pris la marque de la
croix étoit pour lui seul et faisoit avec ses gens tout ce…
Sida 12.
William av Malmesbury, som såg det och som levde under denna tid, säger att antalet på fem miljoner själar kunde bära vapen. Men olyckan var att det rådde stor oordning bland alla dessa olika nationer, eftersom var och en ville vara herre.
1º Det fanns ingen som ledde armén som helhet; varje herre som hade tagit korset
handlade för sig själv och gjorde med sina män
vad han själv ville…
Sida 12.
Under det tidiga första korståget fanns ingen överbefälhavare, utan flera ledare:
• Godfrey av Bouillon
• Raymond av Toulouse
• Bohemond
• Tancred
• Robert av Normandie
etc.
→ var och en hade sina egna trupper
→ det fanns inget centralt befäl
Detta ger manuskriptet historisk träffsäkerhet.
Sida 13
ce qu’il jugeoît à propos, quoique la plus grande autorité avoit été donnée en mains de GottFroi de Bouillon, mais il n’avoit pas le commandement en Chef, mais seul-
ement comme premier Conseiller de guerre.
2ºme étoit que l’on ne s’entreparloit pas l’un et l’autre comment ou quand l’on
commencerout la guerre contre les Turcs, mais chacun faisoit comme bon lui sem-
bloit à la garde de Dieu.”
Sida 13
”…vad han ansåg vara rätt, även om den högsta auktoriteten hade givits i händerna på
Godfrey av Bouillon, så hade han inte
det högsta befälet; han var endast den främste krigsrådgivaren.
Det andra var att man inte rådgjorde med varandra om hur eller när man skulle börja kriget mot turkarna; utan var och en gjorde det som syntes honom bäst, under Guds beskydd.”
Sida 13
Här sägs något mycket intressant → Han hade den högsta auktoriteten, men inte det högsta befälet.
Historiskt stämmer detta: det fanns ingen officiell överbefälhavare. Godfrey betraktades som primus inter pares — ”den främste bland jämlikar”. Hans anseende var stort, men han hade ingen absolut makt.
Här kallas han premier Conseiller de guerre = den främste krigsrådgivaren.
Han framställs alltså som:
→ en moralisk ledare
→ inte en militär diktator.
Med andra ord framstår Godfrey som ödmjuk, from och tjänande. De senare krönikorna gjorde honom nästan helig, och detta manuskript passar väl in i den traditionen.
”…man talade inte med varandra om hur eller när man skulle börja…”
→ en mycket träffsäker beskrivning av det tidiga korståget.
→ ledarna var rivaler
→ planering saknades
→ tro > logistik
→ ändå fortsatte allt ”under Guds beskydd”
→ trots mänskliga brister.
Likaså: “chacun faisoit comme bon lui sembloit à la garde de Dieu.”
→ var och en gjorde vad han själv ansåg bäst
→ i förtröstan på Gud
→ handlande i frihet, men under Guds beskydd.
Sida 14
Sans savoir ce qu’il avoit de soin de faire, ou de s’allier avec les autres. 5ᵉᵐᵉ. Ils savoient qu’ils seroient obligez de passer sur le territoire étranger, et que l’on
ne s’étoit pas précautioné comme, et où l’on pourroit avoir des vivres, pour l’entre-
tien des troupes: mais ils ont laissé venir les affaires jusqu’à la dernière extrémité.
C’étoit une très grande faute qui a causé une si mauvaise conséquence. Avant que de…
Utan att veta vad man skulle göra, eller hur man skulle förena sig med de andra. 5:e. De visste att de skulle tvingas färdas genom främmande land och att man inte hade förberett hur eller var man skulle kunna få tag på livsmedel för truppernas underhåll; men man lät saker och ting gå till sin yttersta gräns.
Detta var ett mycket stort misstag,
som fick mycket allvarliga följder.
Innan man…
Här förklaras att man knappt hade vidtagit några försiktighetsåtgärder alls, på grund av bristande erfarenhet.
Detta var det första korståget. De färdades genom okända områden — för första gången. Med andra ord: fromhet är inte tillräckligt; även förstånd och framförhållning krävs.
Det är en varning:
Gud leder dig — men Han lagar inte din mat åt dig. → Heliga mål kräver också världslig visdom.
Sida 15
et parler de cette affaire nous ferons le détail comme les troupes se sont partagé.
Le 1ᵉʳ Convoi, et l’auteur de cette entreprise qui se nomma Pierre l’hermite,
qui voulut être Prêtre et General en même tems, mais comme les troupes étoient
trop puissante ils donna 100000 hommes tous bon guerriers a un Gentil home
françois nommé Gualtaro qui veut dire en françois. Sans avoir. Car ils étoient tres
Sida 15
Och för att tala om denna sak ska vi förklara hur
trupperna delades upp. Den första kolonnen, och initiativtagaren till detta företag, som hette Pierre Eremiten, ville vara både präst och general samtidigt; men eftersom trupperna var alltför talrika, gav han
100 000 man, alla goda krigare, till en gentilhomme (adelsman) av fransk härkomst, vid namn Gualtaro,
vilket på franska skulle betyda “utan ägodelar / utan att äga”. Ty de var mycket …
Sida 15
Här ser man tillbaka på Folkets korståg. Det var korståget före detta första korståg. Det var oorganiserat. Initiativtagaren var Pierre l’Hermite = Pierre Eremiten. Hans anhängare var uppdelade i flera trupper/kolonner. Hans styrkor var enorma: 100 000 krigare. Som präst är man inte utbildad för att leda 100 000 män i strid, hur fromma ens motiv än må vara. Pierres ambition var stor. Han ville vara både präst och militär ledare samtidigt.
Här uppstår en mycket viktig vändpunkt. Genom misstag och lidande lärde man sig att korstågen måste ledas under militär disciplin och ledning => Här blev det tydligt att munk-riddare behövdes. Tro förenad med militär disciplin = en Helig krigsmakt. Tempelriddarnas födelse.
Sida 16
très pauvres, il marchoit avec ses troupes qui étoient composée que de 800 Cavaliers et 6000 hommes de pied. Tel étoit les préparations. Ils
passèrent par l’Allemagne, et la Hongrie en paix. Mais comme l’argent commençoit à manquer, et qu’ils avoient presque tous depensé ce qu’ ils avoient pris avec eux, et lors qu’ils furent arrivez
dans la Servie et de là dans la Bulgarie, les troupes se mirent à piller et à ravager.
Sida 16
Mycket fattig drog han vidare med sina trupper, som endast bestod av 800 ryttare och 6000 män till fots. Sådana var förberedelserna. De drog fredligt genom Tyskland och Ungern. Men så snart pengarna började ta slut, och de nästan hade förbrukat allt de hade tagit med sig, och när de hade kommit till Serbien och därifrån till Bulgarien,
började trupperna att plundra och förstöra.
Sida 16
Folkets korståg var fattigt och dåligt organiserat. Trupperna drog först fram fredligt. Men när pengarna tog slut föll de in i plundring.
Deras fromma uppdrag förlorade sin helighet eftersom mänsklig brist på ordning och disciplin ledde till moraliskt förfall.
Detta blev en lärdom för nästa korståg.
Sida 17
…. pour avoir dequoi à vivre. Les habitants de la Bulgarie se sont assemblée, et ont masacré la plus grande partie des frères de la croisade. Les ont poursuitt jusqu’à dans les bois et forêts sauvages, là où
ils ont souffert la faim et la misère, jusques’ils sont arrivé à Constantinople, là où l’Empereur Alexius leurs a fournie des vivres pour les rafraichir et continuer leur
route, mais ils camperent longtems hors de la ville,
Sida 17
För att få tag på mat samlades Bulgariens invånare och dödade större delen av korsfararnas bröder. De förföljde dem djupt in i skogarna och vildmarken, där de led av hunger och elände, tills de nådde Konstantinopel. Där gav kejsar Alexios dem mat så att de kunde återhämta sina krafter och fortsätta sin färd, men de stannade länge utanför staden.
Sida 17.
De hamnade i konflikt med den bulgariska befolkningen, som gjorde uppror mot dem och tvingade dem att fly in i skogarna. Endast en liten del nådde utmattade fram till Konstantinopel. Där fick de mat och vila av kejsar Alexios, MEN han lät dem slå läger utanför stadsmurarna. Lärdomen är tydlig: den som inte bringar ordning i sin tro blir själv orsaken till kaos.
Sida 18
… parce qu’ils furent obligez d’attendre leurs commandement, qui étoit dispersé aussi bien qu’eux.
2ᵈᵉᵐᵉ Convois de 4000 Soldats,
la plus grande partie des Lorrains, Bavarois et Moraviens, avec les Autrichiens, la plus grande partie étoient des Brigands que conduisoit
Pierre l’hermite, que l’on tenoit dans ce tems là pour un grand Prophète et un Saint très particulier, avec la Croix à la main, mais il
Sida 18
…eftersom de var tvungna att vänta på sina ledare, som var lika utspridda som de själva.
Den andra kolonnen bestod av 4 000 soldater, huvudsakligen från Lothringen, Bayern och Mähren, tillsammans med några österrikare. De flesta av dem var rövare och plundrare under ledning av Peter Eremiten, som vid denna tid betraktades som en stor profet och en särskilt helig man, med korset i handen, men han…
Sida 18
Den andra kolonnen bestod av 4 000 män från Centraleuropa. De flesta var plundrare, ledda av Peter Eremiten, som av folket betraktades som en profet och helig man, med korset i handen…
Sida 19
n’avoit pas la connoissance des affaires de la guerre, ce qui fit que ses troupes furent
défaites à Nicomédie par les Turcs, où presque tous furent tués, et lui avec quelques uns s’enfuirent à C. pol.
Cependant les Princes de l’Europe commençoient à s’avancer avec leurs
troupes bien équipées et en ordre, nous en parlerons cy-après.
Sida 19
…hade ingen kunskap om krigföring, vilket ledde till att hans trupper vid Nicaea
besegrades av turkarna. Nästan alla dödades, och han själv flydde med några få överlevande till Konstantinopel.
Samtidigt började Europas furstar att sätta sina välutrustade och disciplinerade arméer i rörelse — något vi senare ska återkomma till.
Sida 19
Slaget vid Nicaea (Nicaea är dagens İznik i Turkiet.)
Pierre Eremitens oorganiserade styrkor blev fullständigt nedslaktade av turkarna under sultan Kilij Arslans ledning. Endast en handfull överlevande, tillsammans med Pierre Eremiten själv, lyckades fly tillbaka till Konstantinopel.
Så slutade Folkets korståg i katastrof.
Europas kungar och adelsmän såg detta — men framför allt gjorde påven det ! HÄR ligger fröet till tempelriddarnas ideal. Det som följer i historien är nämligen en generation riddare som lär sig:
”Vi ska strida för Gud — men med kunskap, ordning och disciplin.”
Födda för att ORDNA DEN HELIGA KRAFTEN, så att den inte spårar ur och förfaller till ondska.
Sida 20
Ses troupes qui n’étoient pas de son commandement de piller tout ce qu’ils y pourroient trouver. Sur cela, comme de raison, ils furent attaquez des Hongrois et qui ont tomber sur eux et en ont tué 1000, et les autres mis en desordre.
Leurs or et leurs argent et bagages furent pillez, que le reste qui avoit pris la fuite furent obligé de mendier leur pain en chemin jusque à Constantinople.
Comme ceux-ci furent arrivé…
Sida 20
Hans trupper, som inte stod under hans direkta befäl, började plundra allt de kunde komma över. Därför, och med rätta, blev de angripna av ungrarna, som överföll dem
och dödade tusen av dem, medan de övriga
kastades in i oordning. Deras guld, silver och bagage plundrades, och de överlevande, som flydde för sina liv, tvingades tigga sitt bröd på vägen till Konstantinopel.
När de slutligen kom fram dit…
Sida 20.
Historiskt eko Folkets korståg under Walter Sans-Avoir och Pierre Eremiten drog genom Ungern och Bulgarien, där de gång på gång hamnade i konflikt med lokalbefolkningen som såg dem som plundrare.
Tusentals dödades vid Belgrad och Niš.
Detta är den mänskliga oordningens absoluta bottenpunkt:
ögonblicket då en from folkmassa reduceras till tiggare.
Men detta är inte slutet, utan berättelsens reningsögonblick — den nödvändiga förödmjukelsen före återuppbyggnaden.
Ur detta växer övertygelsen fram att en helig kamp endast är möjlig genom:
• ordning
• lydnad
• disciplin
• ledarskap
Detta är ögonblicket då idealet om den monastiske riddaren föds ur nödvändighet.
Det som följer är tystnadens andetag efter stormen: ögonblicket då lärdomen sjunker in: ALDRIG MER PÅ DETTA SÄTT!
Sida 21
L’Empereur Alexius leurs demanda de se joindre avec les autres troupes de Sansavoir qui étoient arrivées avant eux, et de se reposer, d’attendre leurs autres camarades; mais comme ils
étoient reposé ils se mirent comme auparavant à voler et à ravager. Alors Alexius ne les voulut pas souffrir
davantage, et les obligea de partir pour l’Asie, et d’aller trouver leurs ennemis. Étant arrivés en Asie, il s’y assembla
toute sorte de nations, et…
Sida 21
Kejsar Alexios bad dem att ansluta sig till de andra trupperna från Sansavoir, som hade anlänt före dem, och att vila samt invänta sina andra kamrater. Men så snart de hade vilat ut, började de återigen att stjäla och plundra. Då ville Alexios inte längre tolerera detta och tvingade dem att bege sig mot Asien för att söka upp sina fiender där. Väl framme i Asien samlade han där alla slags folk, och…
Sida 21
Kejsar Alexios I Komnenos tålamod är slut. De överlevande från folkkorståget (de som hade nått Konstantinopel) tas vänligt emot av Alexios.
Han ber dem endast att vila en stund och invänta resten av sina trupper. Men så snart de har återhämtat sig återgår de till sina gamla vanor: att stjäla och plundra. Till och med inom kejsarens eget område. Alexios får nog och driver ut dem ur staden. Han tvingar dem att korsa Bosporen till Mindre Asien – rakt in i det område som kontrolleras av turkarna. Kejsaren visar här tålamod, men också realism – han inser att dessa människor kommer att förgöra sig själva. Än en gång bekräftas detta: ordning står över kaos. Inte odisciplinerad fromhet, utan ordnad hängivenhet.
Sida 22
comme ils étoient obligé de vivre à leur dépens, et leur armée s’augmenta de jour en jour de toute sorte de gens, les vivres vinrent à manquer, alors il s’éleva une révolte; les Allemands et les Italiens
se séparèrent de l’hermite et ils reconnurent pour Chef un nommé Renaldrum.
L’hermite ne se fioit plus de rester auprès de tous ces gens-là, il se retira à Constantinople pour tâcher d’avoir des vivres.
Pendant ce tems-là Solimans…
Eftersom de var tvungna att leva på egen bekostnad och deras här växte från dag till dag med människor av alla slag, tog förråden snart slut. Då bröt ett uppror ut: tyskarna och italienarna skilde sig från Eremiten och erkände en viss Renaldrum som sin ledare.
Eremiten vågade inte längre stanna kvar bland alla dessa människor. Han drog sig tillbaka till Konstantinopel för att försöka skaffa livsmedel.
Under tiden började Soliman…
Sida 22
Splittringen och oordningen fortsätter. Uppror, förtvivlan och hunger gör kaoset ännu större, och splittringen blir ett faktum. (Söndra och härska.) En grupp väljer en annan ledare: Renaldrum.
Pierre Eremiten flyr tillbaka till Konstantinopel och överger därmed sitt folk.
Sida 23
le fameux Roi des Turcs arriva avec ses troupes reguliers, jugez, dans quelle détresse pouvoit être ce petit monceau de troupes mal commandées et dans une si triste et déplorable situation, après avoir pris deux ou trois petites villes, il tomba sur eux. D’une terrible fureur il en fit une tuerie et prit tous ceux qui y avoient échappé prisonnier, avec leur Commandant Renaldos, dont ils embrassèrent la plus grande partie la loi Mahométane.
Sida 23
Den berömde turkarnas kung anlände med sina reguljära trupper. Man kan föreställa sig i vilken nöd denna lilla skara dåligt ledda soldater befann sig.
I detta sorgliga och beklagliga tillstånd, efter att de hade intagit två eller tre små städer, gick han till anfall mot dem. I fruktansvärd vrede lät han utföra ett blodbad och tog alla överlevande till fånga, tillsammans med deras befälhavare Renaldos, av vilka de flesta antog Muhammeds lag.
Sida 23
”Turkarnas kung” syftar på sultan Soliman (egentligen Kilij Arslan), härskare över det seldjukiska riket i Mindre Asien. Han förfogade över en verklig, vältränad armé – en skarp kontrast till den oerfarna skaran av Pierre L’Ermites anhängare. Han krossade dem och lät slakta dem. De överlevande och deras ledare övergick till islam av fruktan för sina liv.
Sida 24
Et ce grand nombre d’hommes plus de 100000 fut detruit, jusqu’au nombre de 3000. Tous bons guerriers qui s’éc-
chapperent et s’en retournèrent à Constantinople, voilà la suite de la première Expédition.
Le 3ᵉ Convoi, Godescalcus, un Prêtre allemand en fut le conducteur, et il suivit l’exemple de Pierre l’hermite et prêcha la Croisade dans l’allemagne, et il assembla le nombre de 15000 hommes,
Sida 24
Och detta stora antal människor, mer än 100 000, förintades, tills endast 3 000 återstod. Alla var dugliga krigare som lyckades undkomma och återvända till Konstantinopel. Detta var fortsättningen på den första expeditionen.
Den tredje kolonnen leddes av Godescalcus, en tysk präst. Han följde Pierre L’Ermites exempel och predikade korståget i Tyskland. Han samlade en här på omkring 15 000 man…
Sida 24
Godescalcus (Gottschalk) är en historiskt känd präst från Tyskland. Omkring år 1096 ledde han sitt eget folkkorståg, något senare än Pierre L’Ermite. Hans följe bestod huvudsakligen av tyska bönder – delvis fanatiker, delvis opportunister – och endast ett fåtal verkliga soldater. De drog genom Böhmen och Österrike, där de plundrade svårt, och blev slutligen till största delen förintade i närheten av Wien eller i Ungern.
Vi läser här en bred europeisk översikt över de rörelser som föregick det officiella korståget.
✅ Han följde Pierre L’Ermites exempel – detta är avgörande. Manuskriptet beskriver tre vågor före det officiella korståget:
1. Gualtiero Sansavoir
2. Pierre L’Ermite
3. Godescalcus
Gemensamt för alla tre:
* fromma
* karismatiska
* inga militära ledare
* orsakade kaos och blodspillan
Det underförstådda budskapet är tydligt: det heliga kriget kan inte bäras av enbart religiös iver. Gud kräver ordning.
Det är därför de monastiska riddarordnarna senare uppstår.
✅ ”Il assembla 15.000 hommes” är korrekt enligt medeltida källor: Gottschalks här uppges ha bestått av många tusen män, ofta mellan 10 000 och 15 000.
✔ Här börjar Tysklands deltagande i korstågsrörelsen.
✔ Här formas den senare tyska riddaridentiteten,
→ vilken så småningom bland annat leder till Tyska orden.
Sida 24 är alltså första gången som Tyskland, korstågsfromhet och militär nödvändighet möts.
Mellan fältslag, pilgrimsfärder och stora händelser är det ofta de små föremålen som berättar de mest fascinerande historierna. Var tjugofemte sida öppnar vi Ordens skattkammare för en kort paus i berättelsen, innan vi fortsätter med vår munks vackra handskrift från år 1705.
Den här gången lyfter vi fram en av Ordens mest välkända symboler: Tempelherresigillet.
Det berömda tempelherresigillet visar två riddare på en och samma häst. I århundraden har detta tolkats som en symbol för de första tempelherrarnas fattigdom. I dag ser många historiker en djupare innebörd. Sigillet syftar sannolikt också på den starka broderskapsgemenskapen inom Orden och på deras dubbla kallelse: riddare och munk.
Men sigillet hade även en annan, mycket praktisk funktion. Det var inte en prydnad, utan ett officiellt redskap för att bekräfta dokument. Under medeltiden stod ett sigill för auktoritet, äkthet och förtroende.
✠ Nyfiken på hela berättelsen? Upptäck den i kortet Tempelherresigillet, där vi går djupare in på symboliken, användningen och historien bakom detta enastående sigill. ✠
Sida 25
mais ceux ci trouverent bien tôt leur sepulture dans la Hongrie : car ils ne furent pas sitôt arrivez dans ce païs qu’ils commencerent une vie barbare, ils voulurent mettre les Hongrois dans le harnois mais ils ont bientot eu détruit ce petit monceau de troupes, une partie de tué, et les autres mis à la fuite, et la pluspart assommé en route.4ᵉ Convois. il y avoit aussi un Comte en Allemagne nommé Emico, qui avoit aussi…
Sida 25
Men dessa fann snart sin grav i Ungern, ty de hade knappt hunnit anlända till landet förrän de började leva ett barbariskt liv. De försökte kuva ungrarna, men ungrarna krossade snart denna lilla styrka. En del dödades, de övriga drevs på flykt och de flesta dödades under reträtten.
Fjärde följet. Det fanns också en greve i Tyskland vid namn Emico, som likaledes…
Sida 25
Introduktion av greve Emico av Leiningen. Greve Emico av Leiningen är en historiskt ökänd gestalt från Folkets korståg. Han påstod sig vara kallad av Gud, samlade tusentals anhängare och gjorde sig skyldig till massakrer på judar under vägen, bland annat i Worms och Mainz
Sida 26
asemblé une petite armée de freve de la Croisade, il s’ase- amblà aussi des Lorrains et des Anglois, et d’autre part du costé du Rhin, ainsi qu’il est devenu Seigneur de 20000 hommes à pied, et 3000 à cheval. Le nombre des valets et des femmes et enfans n’é- toit pas à nombrer, ceux ci deschargèrent leur rage sur les ennemis de Jésus Christ. Ils masacrèrent les juifs d’Alle- magne dans les villes où ils passerent, comme Cologne…
Sida 26
Han samlade en liten korsfararhär, och även lothringare, engelsmän och andra från området längs Rhen anslöt sig till honom, så att han blev herre över mer än 20 000 män till fots och 3 000 till häst. Antalet tjänare, kvinnor och barn gick inte att räkna. De senare riktade sin vrede mot Jesu Kristi fiender.
De dödade judarna i Tyskland i de städer de passerade genom, såsom Köln…
Sida 26
• En liten här ➣ blev omedelbart 23 000 krigare. Det som började som en ”liten skara” växte explosionsartat när grupper från Lothringen, England och området längs Rhen anslöt sig.
• Här ser man den typiska dynamiken i religiösa folkrörelser: en karismatisk ledare + en religiös kallelse = en massiv tillströmning.
Sida 27
Mayence, Worms, et autres villes plus de 12000 ils pillerient tous leurs butins et les mirent par leur procedure dans un tel desespoir qu’ils se tuerent eux memes avec femmes et enfans, ainsi ils poursuivirent leur chemin dans la Hongrie, et come ils y furent arrivé, les hongrois se ressouvirent des autres qui
avoit passé avant eux, ils leurs refuserent le passage, alors ils se mirent à assieger la ville de Mersbourg qui est
Sida 27
Mainz, Worms och andra städer. Mer än 12 000 människor plundrade de; de berövade dem alla deras ägodelar och drev dem genom sitt handlande till en sådan förtvivlan att de tog sina egna liv, tillsammans med kvinnor och barn. Därefter fortsatte de sin väg genom Ungern. När de kom dit mindes ungrarna de andra som tidigare hade dragit förbi, och de vägrade dem fri genomfart. Då började de belägra staden Mersbourg, som är…
Sida 27
• Mayence = Mainz, Worms ➜ Det är just de städer där greve Emicho och hans anhängare år 1096 utförde de ökända judepogromerna. Handskriften nämner detta uttryckligen och utan att försöka ursäkta händelserna.
• ”plus de 12000” ➜ Antalet är sannolikt överdrivet (typiskt för tiden), men det visar på ett omfattande våld och en total samhällelig upplösning.
• ”ils se tuerent eux mêmes avec femmes et enfans” ➜ Detta syftar på historiska uppgifter om att judiska samhällen begick kollektivt självmord för att undkomma tvångsomvändelse och våld. Detta är en av de mörkaste sidorna i folkkorstågen.
• Författarens ton är fördömande, inte triumferande. ➜ Han visar vad oordnad och okontrollerad religiositet kan leda till.
• Övergången till Ungern markerar återigen:
→ misstro
→ stängda gränser
→ eskalation → belägring
Soda 28
Sur les frontieres de la Hongrie, mais pendant le siege, ils leurs vint une si grande et terrible frayeur qu’ils prirent tous la fuite, la plus grande partie furent noïé dans la Frai et étouffé dans les marets, les autres furent tué des paisans
hongrois, enfin il n’en revint que fort peu.
Second convoi qui etoit tres bien reglé et commandé par Robert Duc de la Normandie, et Etienne Comte de Chartre et Eustasie Comte de Boulogne
Sida 28
Vid Ungerns gränser, men under belägringen, greps de av en så stor och fruktansvärd rädsla att de alla tog till flykten. Större delen drunknade i floden Frait och kvävdes i träsken; de andra dödades av ungerska bönder.
Till slut återvände endast mycket få.
Den andra kolonnen, som var mycket välordnad, leddes av Robert, hertig av Normandie, och Stefan, greve av Chartres, och Eustace, greve av Boulogne.
Sida 28.
1️⃣ Emichos grupp går fullständigt under. Detta är avslutningen på berättelsen om greve Emicho och hans folkhär:
• panik
• flykt
• drunkning
• kvävning
• död genom bönder (inte soldater!)
• ”il n’en revint que fort peu” → nästan ingen överlevde. Författaren visar här inget hjältemod, utan: moraliskt sönderfall → kaos → total förintelse
2️⃣ Teologisk underton (subtil men tydlig). Ordningen är viktig:
• våld mot oskyldiga
• högmod
• brist på ordning
→ Guds beskydd försvinner
→ rädslan tar över
Det är ingen uttrycklig predikan, men ett moraliskt orsakssamband.
3️⃣ Avgörande övergång: Second convoi. Med en enda mening förändras allt.
Efter kaos → ordning
Efter Emicho → verkliga adelsmän
Efter folkets raseri → organiserat riddarskap
Författaren skapar medvetet en kontrast: Folkkorstoget Andra kolonnen oordnat très bien reglé religiöst raseri disciplin karismatisk lekman adliga ledare förintelse (underförstått) hopp
4️⃣ De tre namnen (mycket betydelsefulla)
• Robert, hertig av Normandie
→ son till Vilhelm Erövraren
→ erfaren militär ledare
• Étienne (Stefan), greve av Chartres
→ väl dokumenterad korsfarare
→ kommer senare att misslyckas och återvända (en intressant kontrast längre fram)
• Eustace, greve av Boulogne
→ bror till Gottfrid av Bouillon
→ direkt linje till Jerusalem
➡️ Det är här det verkliga första korståget börjar.
🔑 Viktigt för den större helheten. Detta manuskript gör något mycket tydligt: först låter det allt gå fel, för att därefter visa att helig strid kräver ordning, lydnad och ledarskap.
Det är just i denna jord som tempelriddarna senare slår rot.
Sida 29
avec Robert Comte de Flandre marcherent sous la conduite de Hugo frere de Philippe
Roi de France, ils prirent leur route par l’Italie et s’embarquerent en Orient, mais comme l’hiver les surpris, ils furent obligé de
passer le Quartier d’hiver dans la Calabrie le Prince Hugues qui étoit fort jeune trouva le tems long, il voulu partir pour Constantinople, et y vouloir faire des
preparations pour l’arrivée
Sida 29
Tillsammans med Robert, greve av Flandern, drog de fram under ledning av Hugo, bror till Filip, kung av Frankrike. De valde vägen genom Italien och gick ombord för att segla österut. Men eftersom vintern överraskade dem, var de tvungna att tillbringa vintern i Kalabrien. Prins Hugo, som var mycket ung, tyckte att tiden gick långsamt; han ville bege sig till Konstantinopel för att där förbereda ankomsten…
Sida 29.
Här ser vi en annan typ av ledare: någon som organiserar, blickar framåt, förutser och planerar. Därför väljer man en annan väg. Inte av övermod, utan av praktisk insikt och ordning. I denna fas förbereds Gottfrid av Bouillons ankomst.
Det handlar här om Robert, greve av Flandern, och Hugo, den unge brodern till Filip I, kung av Frankrike. De väljer inte en lång och osäker landväg, utan sjövägen via Italien. När vintern överraskar dem beslutar de klokt att övervintra i Kalabrien.
Hugo, ung och otålig, har svårt för väntan. Han beslutar att resa i förväg till Konstantinopel för att där förbereda det som ska komma. Konstantinopel är porten mellan öst och väst, kejsar Alexios residens, ett diplomatiskt centrum och en avgörande logistisk knutpunkt.
Genom dessa förberedelser undviks kaos: ankomsten organiseras och auktoriteten erkänns. Det handlar om de stora västerländska härarnas ankomst, däribland Gottfrid av Bouillon och hans bröder.
Sida 30
de ses troupes, l’Empereur Alexius le receu, mais il le regarda comme un disciple pour lui, il le fit mettre aux arets avec toute sa suite. On voiois qui étoit le
conducteur que Dieu avoit destinez Goffroi de Bouillon, à qui l’Empereur Henri peu de tems avant lui avoit donné la base Lorraine, qui étoit du coté du
Brabant pour le defraier dans ce voiage et il avoit vendu la Comté de Bouil- lionne
Sida 30
Med sina trupper mottogs han av kejsar Alexios, men denne betraktade honom som underordnad. Därför lät han ställa honom och hela hans följe under bevakning. Då blev det tydligt vem den ledare var som Gud hade utsett: Gottfrid av Bouillon, åt vilken kejsar Henrik en tid tidigare hade gett hertigdömet Lothringen, som gränsade till Brabant, för att göra det möjligt för honom att bära kostnaderna för denna resa. Han hade dessutom sålt grevskapet Bouillon.
Sida 30
Hugo, kungens yngre bror, betraktas av kejsar Alexios som underordnad, och kejsaren ställer honom och hans följe under bevakning. Kejsar Alexios såg att Gottfrid hade en gudomlig bestämmelse.
➤ adel och rang ≠ ledarskap
➤ Gottfrid hade tillgångar, mark och status. Han sålde sitt eget grevskap Bouillon för Gud och för detta korståg = ett stort personligt offer.
Utan något skyddsnät, utan någon garanti. ➤ Detta är radikal hängivenhet.
👆🏻Gottfrid av Bouillons trohetsed till den bysantinske kejsaren Alexios I Komnenos i Konstantinopel år 1097, målad av Alexandre Hesse år 1842.
Sida 31
Bouillonne à l’Evesque de Lutich et son Duché au Duc de Limbourg, et comme il étoit un homme de grand esprit on lui confia toutes la Noblesse et les plus braves troupes de la France et de la Flandre, ainsi que son armée étoit du nombre de 70000 à pied et 10000 à cheval, et peu de libertins il passa partout parce qu’il marchoit en bon ordre et payoit tout pour l’argent, il passa la Hongrie et la Bulgarie sans accident jus qu’à la frontière
Sida 31
Bouillon överlät han till biskopen av Liège och sitt hertigdöme till hertigen av Limburg. Eftersom han var en man med stort förstånd anförtrodde man honom hela adeln och de tappraste trupperna från Frankrike och Flandern. Hans här bestod av 70 000 man till fots och 10 000 till häst. Det fanns endast ett fåtal tygellösa män bland dem. Han kunde färdas överallt, eftersom han marscherade i god ordning och betalade allt med pengar. På så sätt färdades han genom Ungern och Bulgarien utan några incidenter, ända fram till gränsen.
sida 31
Här framställer vår munk mycket medvetet Gottfrid av Bouillon som:
• ”un homme de grand esprit” → inte bara tapper, utan också vis
• någon som man anförtror adeln och de bästa trupperna
• inte en brutal fältherre, utan en kraft som skapar ordning
Detta ansluter direkt till kontrasten mot de tidigare folkkorstågen: kaos → plundring → undergång. Däremot står: ordning → disciplin → fri passage.
Den stora skillnaden är ordning och betalning. Två meningar är avgörande här: ”il marchoit en bon ordre”
”il payoit tout pour l’argent”. Detta är ingen oviktig detalj, utan ett moraliskt ställningstagande: han plundrar inte – han respekterar främmande territorium – han håller sina män under kontroll. Därför: ”il passa partout” → han släpps fram → utan konflikter och blodsutgjutelse. Detta är exakt den lärdom som drogs av folkkorståget.
Ordet libertins betyder här: • tygellösa personer • odisciplinerade följeslagare • moraliskt opålitliga element. Författaren säger uttryckligen: ”peu de libertins” → Gottfrids här är rensad, utvald och behärskad.
Antalen 70 000 + 10 000 framställer detta som en värdig, legitim och gudfruktig här, i motsats till de tidigare urspårningarna. Gud går inte med den största folkmassan, utan med den bäst ordnade troheten. Detta är just den anda ur vilken det senare uppstår: klosterdisciplin + ridderlig lydnad + helig ordning
➤ från oordning → till värdighet ➤ från folkmassa → till ledarskap ➤ från kaos → till helig ordning
👆🏻 Målning av försäljningen av fästningen Bouillon till biskopen av Liège. Tavlan hänger i själva fästningen Bouillon.
Sida 32
de l’Empereur Grec, c’est là où il apris la triste nouvelle, que le Prince Hugue etoit aux arets, alors il se resolut de piller les fauxbourgs de Constantinoples et de
mettre le siege devant la ville, l’Empereur Allexius se sentant pressé de pres il remis le Prince hugue en liberté.
7ᵉ Convois comandé par Rocmundus Duc de Normandie de Tarento, avec ses Italiens et Normans qui estoit du nombre de 10000 à
Sida 32
Hos den grekiske kejsaren fick han det sorgliga beskedet att prins Hugo hade fängslats. Därefter beslöt han att plundra Konstantinopels förstäder och belägra staden. Kejsar Alexios, som kände sig allvarligt hotad på nära håll, lät prins Hugo återfå friheten.
Den sjunde kolonnen, ledd av
Rocmundus, hertig av Normandie
och av Taranto, med sina italienare och normander, som till antalet var
10 000 …
Sida 32
Spänningar mellan väst och öst: alliansen mellan korsfararna och Bysans är bräcklig. Gottfrid får höra att Hugo sitter fängslad. (Det är översättningen, men han står under bevakning.) Detta uppfattas som förräderi, maktmissbruk och orätt mot en kristen prins. Gottfrids reaktion är hotfull: plundring av förstäderna och belägring av Konstantinopel. Det är extremt — detta är en kristen stad.
Alexios pragmatism: Kejsar Alexios I Komnenos framställs här som skarpsinnig, politiskt realistisk och konfliktdämpande när det behövs. Han känner: ”se sentant pressé de près”. → hotet är verkligt → situationen kan eskalera. Hans lösning är inte militär utan diplomatisk: Hugo friges. Detta är typiskt bysantinskt statsmannaskap: ingen hederskänsla – ingen ridderlig stolthet – utan stabilitet framför allt.
Gottfrid som gränsvakt: han hotar, men plundrar faktiskt inte själva staden. Gottfrid skyddar sina män, men överskrider inte den heliga gränsen → Han tvingar fram rättvisa. → utan oåterkallelig skada. Detta är Gottfrid sådan han är: en rättvis ledare, inte en hänsynslös krigsherre.
Det ”7ᵉ Convois” ändrar åter tonen: från diplomati, hot och kejserlig spänning → till militär struktur, nya ledare och tydligt definierade härar. Rocmundus Duc de Normandie de Tarento är Bohemund av Taranto, son till Robert Guiscard. En av korstågets mest erfarna militära ledare. Hans introduktion innebär: professionalisering av kriget – verkliga fältslag – strategiskt tänkande. Italienare + normander → syditalienska normander → härdade i krig. Med en mening: spänning mellan kristna makter + Gottfrids moraliska auktoritet + bysantinsk diplomati + Bohemunds ankomst. Allt är nu klart för korstågets verkliga militära fas.
Översättning
Sida 33
cheval, et 15000 à pied ils partirent par eaux dans le païs de grecs. 8ᵉ Convois par Raimond Comte de Toulouse qui avoit des troupes de la Lombardie Gascogne, et de la Toulouse avec des Espagnols plus de
100000 hommes et il prit son chemin par la Lombardie et la Dalmatie. 9ᵉ et dernier convoi étoit composé de la Noblesse françoise qui étoit pour la conduite du Prince Hugue en
Sida 33
till häst och 15 000 till fots; de begav sig sjövägen till grekernas land. Den åttonde kolonnen, under ledning av Raymond, greve av Toulouse, hade trupper från Lombardiet, Gascogne och Toulouse, tillsammans med spanjorer — mer än 100 000 man. Han tog vägen genom Lombardiet och Dalmatien. Den nionde och sista kolonnen bestod av den franska adeln, som var avsedd att stå under prins Hugos ledning …
Sida 33
Logistiskt valde man medvetet sjövägen. Förra gången hade färden över land blivit en katastrof. Både ryttare och fotfolk gick sjövägen till bysantinskt område. Ett medvetet val för att sprida riskerna och lära av tidigare misstag: färden över land hade lett till katastrof, hunger och plundring. Detta är inte längre ett fromt tåg, utan en organiserad förflyttning.
Raymond av Toulouse, den sydliga motpolen, framträder här som ledare för sydeuropeiska styrkor – Lombardiet, Gascogne, Toulouse och Spanien – en internationellt sammansatt här. Viktigt: Raymond var äldre – erfaren – politiskt tung – djupt religiös, men mindre idealistisk än Gottfrid. Han representerar ståndaktighet och massa.
Rutten: Lombardiet och Dalmatien → säkra, välkända passager → kontrollerbar försörjning → maritimt stöd. Detta är motsatsen till folkkorståget: ingen impuls, utan planering.
Den nionde kolonnen: fransk adel och prins Hugo. Mycket subtilt och viktigt: ”composé de la Noblesse françoise”. Detta är: ingen folkhär, ingen religiös folkmassa, utan en koncentrerad elit.
Att de knyts till prins Hugo återupprättar hans heder efter den tidigare händelsen och gör honom åter synlig som ledare. Men inom ett kollektiv av adel, inte som ensam aktör. Hugo bärs av struktur, inte av impuls.
Alla kolonner har nu presenterats. Varje region har sin ledare. Varje rutt är genomtänkt. Varje tidigare misstag har rättats till.
Vi står nu på tröskeln till: 👉 det verkliga första korståget som militär realitet.
Sida 34
Italie en quartier d’hyver qui furent commandé par Robert Duc de Normandie, poursuivirent leur chemin droite à
Constantinople, et comme ils y furent arrivé, alors Goffroi fit l’accomodement avec l’Empereur Alexis en lui proposant
qu’il n’avoit pas de la canaille dans ses troupes comme Pierre l’hermite, et que c’étoit tous des braves gens qu’il conduisoit, alors l’Empereur Alexius qui étoit bien embarrassé de voir une si formidable armée de
Sida 34
I Italien tog de vinterkvarter; de stod under befäl av Robert, hertig av Normandie. Därefter fortsatte de sin väg direkt mot Konstantinopel. När de anlände dit träffade Gottfrid en överenskommelse med kejsar Alexios, varvid han framhöll för honom att han inte hade något patrask i sina trupper, såsom Pierre Eremiten hade haft, utan att det uteslutande var modiga män som han förde befäl över. Därpå blev kejsar Alexios, som var mycket bekymrad vid åsynen av en så formidabel här av…
Sida 34
Vinterkvarter = mogen krigskonst. Det förhindrar utmattning, bevarar disciplinen och visar strategiskt tålamod. Detta är professionellt ledarskap, inte from brådska.
Gottfrid som diplomat. ”Goffroi fit l’accomodement avec l’Empereur Alexis.” Gottfrid: väljer förhandling, inte tvång; nämner uttryckligen skillnaden mot Pierre l’Hermite; försvarar den moraliska kvaliteten hos sin armé. Detta är retorik, men också sanning: ingen folkmassa, ingen tygellöshet, ingen religiös fanatism
→ Detta är ordning, ära och disciplin.
”Pas de la canaille” → Gottfrid tar här medvetet avstånd från: tidigare misslyckanden; moraliskt urspårade korståg. Gottfrid säger i praktiken: ”Jag för inte med mig kaos, utan ansvar.”
Kejsar Alexios är ”bien embarrassé”. Inte arg. Inte fientlig. Utan oroad och på sin vakt. Han ser: en enorm makt;
välorganiserad; religiöst motiverad; inte kontrollerad av honom. Det gör detta ögonblick historiskt explosivt.
Gottfrid är den centrala gestalten. Han förenar: militär auktoritet; moralisk överlägsenhet; diplomatisk behärskning. Detta är den typ av ledarskap ur vilket den monastiska riddarorden senare växer fram: Tempelherreorden.
Sida 35
devant la porte de la ville, et quie la craignoit bien plus que celle du grand Turc il fit une alliance autant qu’il put avec Goffroi de bouillon et lui promis de lui
fournir des provisions de bouche autant qu’il en pourroit fournir afin qu’il arrive heureusement à leur sainte entreprise et de plus qu’il assembleroit une armée et qu’il la conduiroit lui même en personne, et qu’il les iroit rejoindre pour les assister à reprendre les Villes qui sont sous la puissance des Turques
Sida 35
Framför stadens portar; och eftersom han fruktade denna makt mer än den store turkens, slöt han så långt han kunde en allians med Gottfrid av Bouillon och lovade honom att förse honom med livsmedel, så mycket som han kunde leverera, för att han lyckligt skulle kunna nå fram till deras heliga företag. Dessutom lovade han att samla en armé, själv föra befälet över den och förena sig med dem för att hjälpa dem att återerövra de städer som stod under turkarnas makt.
sida 35
Kejsar Alexios känner turkarna: deras muslimska tro; deras taktik; deras krig; deras gränser. Han ser Gottfrids armé: den är kristen, västerländsk, enorm, ytterst disciplinerad, OCH den står framför hans portar. MEN detta är inte vilken armé som helst. Inte enbart på grund av de egenskaper som just nämnts, utan också därför att denna armé snarare är en partner på jämbördig nivå, vad gäller mål och fromhet: att återupprätta kristen makt i områden som muslimerna har erövrat.
Därför sluter kejsar Alexios en allians med Gottfrid. Det gör han genom tre saker:
1. Han förser Gottfrid med proviant
→ mat = makt
→ den som föder, påverkar
2. Han binder honom till ett gemensamt mål
→ ”deras heliga företag”
→ Jerusalem, inte Konstantinopel
3. Han lovar att själv delta
→ han skickar inte bara trupper
→ han förbinder sin kejserliga ära
Detta är diplomati på högsta nivå. Och varför med Gottfrid och inte med de andra? → Gottfrid är ingen plundrare. → Han upprätthåller ordning. → Han lyssnar. → Han förhandlar. → Han har moralisk auktoritet. Kejsar Alexios ser: om det finns någon jag kan lita på, så är det han. Men också: om det finns någon jag måste binda till mig, så är det han. Därför just Gottfrid.
Sida 36
qui appartiennent au Royaume me de Jerusalem au benefice de la Croisade mesme il en fit serment, mais le Comte Raimond de Toulouse ne voulut pas ajouter foi à ce serment
c’est pourquoi l’Empereur Alexius tomba de nuit dans son Camp et ruina ses troupes mais les troupes de Raimond se sont si bien tenu qu’ils ont repousser les grecs. l’an 1097 l’on fit la premiere entreprise, et c’étoit presque tous des françois, il mit le
Sida 36
De skulle tillhöra Kungariket Jerusalem, till förmån för korståget; han svor till och med en ed på detta. Men greve Raymond av Toulouse ville inte sätta sin tilltro till denna ed. Därför anföll kejsar Alexios hans läger under natten och skingrade hans trupper. Men Raymonds trupper höll stånd så väl att de slog tillbaka grekerna. År 1097 inleddes det första företaget, och nästan alla var fransmän; han placerade de…
sida 36
Korsfararnas ledare – Gottfrid, Bohemund av Taranto, Robert av Normandie, Stefan av Blois och Raymond av Toulouse – var tvungna att avlägga en ed inför kejsar Alexios. Om områden återerövrades som tidigare hade tillhört Bysans, skulle dessa återföras under bysantinskt styre. Detta gällde till exempel Nicaea, städer i Mindre Asien och tidigare bysantinska provinser. Raymond av Toulouse avlade eden endast delvis och med förbehåll. Han hyste misstro mot Alexios. Kejsar Alexios genomförde ett nattligt angrepp mot Raymonds läger för att sätta honom under press. Det var ett maktmedel och en varning. Men Raymond behöll disciplinen, lät inte situationen eskalera och hans styrkor förblev ordnade och slog tillbaka grekerna.
Här ser vi tydligt spänningen mellan: * Öst och väst * Rom och Bysans * Ed och samvete * Ordning och politisk manipulation.
Vad vi kan lära oss: Inte varje kristen makt handlar rättvist, och inte varje vägran är olydnad.
Sida 37.
Siège devant Nicée, Ville Capitale des Turcs qui est en Bithanie, c’est là où la plus grande partie de l’armée s’assembla, et elle étoit du nombre de 60000 hommes à pied, et 10000 à cheval, s’en compter femmes et enfants et voleurs, coquins, prêtres et valets. Cette Ville se défendit vigoureusement pendant 52 jours, l’Empereur Soliment junior y voulut aussi mettre une
garnison de 40000 hommes mais il fut repoussé avec…
Sida 37
Belägringen av Nicaea, turkarnas huvudstad, belägen i Bithynien. Där samlades större delen av hären, och den uppgick till omkring 60 000 man till fots och 10 000 till häst, utan att räkna med kvinnor och barn samt tjuvar, skurkar, präster och tjänare. Staden försvarade sig kraftfullt under 52 dagar. Kejsar Soliman den yngre ville också föra in en garnison på 40 000 man i staden, men han slogs tillbaka med…
👆🏻 Slaget vid Nicaea, belägringen varade i 52 dagar, från maj till juni 1097
Sida 37
Nicaea – dagens İznik – utgör den verkliga början på det första korståget. Nicaea var huvudstad för seldjukerna. Sedan år 1081 hade staden varit förlorad till turkarna. För kejsar Alexios var den därför av symbolisk, strategisk och existentiell betydelse. Nicaea var den första stora gemensamma operationen mellan Bysans och de västerländska korsfararna: kejsar Alexios tillsammans med Gottfrid och de andra ledarna. Hären bestod av 60 000 fotsoldater och 10 000 ryttare.
Belägringen varade i 52 dagar, från maj till juni 1097 – ungefär sju veckor. Nicaea hade kraftiga murar, låg vid en sjö och kunde få förnödenheter via vattnet. Därför kunde staden hålla stånd så länge. Sultan Kilij Arslan försökte undsätta Nicaea och föra in förstärkningar, men misslyckades och drevs tillbaka.
Detta var det första stora segern under det första korståget.
Sida 38
Vaincus par plusieurs reprises, et il perdit d’une attaque 4000 hommes, donc l’on jetta les têtes de ces Barbares dans la Ville pour effraier les habitans, après avoir fait breche la Ville se rendit, et toute la garnison, mais l’épouse de
Soliman et ses enfants furent mis en discretion non pas aux françois, mais à l’Empereur
Alexius qui s’i avoit trouvé en personne. Après la prise de la Ville de…
Sida 38.
Efter att ha besegrats flera gånger förlorade han 4 000 man i ett anfall. Därför kastade man dessa barbarers huvuden in i staden för att skrämma invånarna. Efter att man hade slagit en bräsch i muren kapitulerade staden, liksom hela garnisonen. Men Solimans hustru och hans barn ställdes under beskydd — inte av fransmännen, utan av kejsar Alexios, som personligen var närvarande där. Efter intagandet av staden…
✠ Belägringen av Nicaea år 1097 var det första stora gemensamma militära företaget under det första korståget ✠
✠ Denna belägring förklaras under Slag i avsnittet Historia ✠
Sida 38.
En viktig punkt på denna sida: Solimans familj ställdes under kejsar Alexios beskydd ➤ Nicaea erövras genom gemensam strid, men kejsar Alexios ser personligen, genom överenskommelser bakom stängda dörrar, till att staden tillfaller Bysans — något som i Västeuropa upplevs som ett djupt svek mot förtroendet ➤ fransmännen stängs ute, vilket är tillräckligt för att motivera misstron.
Raymond av Toulouse får sin misstro bekräftad.
Sida 39
Nisée ils continuèrent leur route du côté de la Syrie, mais comme l’armée étoit trop gran-
de ils furent obligé de se séparer en deux Corps d’armée, l’un commandé Goffroi et
l’autre Boemundus qui soutenoient la droite et l’autre la gauche en chemin Boemund
dus fut attaqué des turcs, dans la vallée de Gorgonie et comme les turcs étoient plus
puissant en Cavaleries que l’armée de la Croisade ils
Sida 39.
Efter Nicaea fortsatte de sin väg i riktning mot Syrien. Men eftersom hären var för stor var de tvungna att dela upp sig i två armékårer: den ena under Godfrieds befäl, den andra under Bohemunds, varvid den ene höll marschens högra sida och den andre den vänstra. Under vägen anfölls Bohemund av turkarna i Gorgoniedalen. Och eftersom turkarna var starkare i kavalleri än korstågets här, de…
Sida 39.
Nisée = Nicaea (äldre stavning)
Boemundus = Bohemund av Taranto
Gorgonie = Dorylaeum (föråldrat/förväxlat namn i detta manuskript)
Nicaea ligger bakom dem. Alliansen med kejsar Alexios upphör; han återvänder. Korsfararna fortsätter på egen hand, i riktning mot Syrien, mot Jerusalem.
Hären delas upp på grund av sin stora omfattning. Detta är militärt betingat: nödvändighet och ordning. Den ena styrkan står under Godfrieds ledning: organiserande, bärande och stabiliserande. Den andra står under Bohemunds ledning: offensiv, militärt skarp och van vid strider mot turkarna. Bohemund går i täten och angrips av turkarna/seljukerna, med deras snabba kavalleri, inringning, hit-and-run-taktik och skicklighet.
Sida 40
les mirent en peine, mais Gottfroi apris cette nouvelle vint au secours avec son aile droite, ils ont repousser les turcs à leurs désavantage, car ils ont quitté et abandonné leur camp, cependant il y resta
des franconiens 3000 hommes sur la place, ce combat fit un très grand effet, car toutes les petites Villes se sont rendues
et même la Ville d’Antioche qui ne fit aucune resistance, c’est là que Gottfroi s’a trouvé dans un grand danger, en
Sida 40
De försatte dem i stor nöd, men när Gottfrid fick höra dessa nyheter kom han till undsättning med sin högra flygel. De drev tillbaka turkarna, till deras nackdel, eftersom de övergav och lämnade sitt läger efter sig. Ändå stannade 3 000 franker kvar på platsen.
Denna strid fick mycket stor betydelse, eftersom alla de mindre städerna gav sig, och till och med staden Antiochia gjorde inget motstånd. Där befann sig Gottfrid i stor fara, i…
Sida 40
De försatte dem i stor nöd, men när Gottfrid fick höra dessa nyheter kom han till undsättning med sin högra flygel. De drev tillbaka turkarna, till deras nackdel, eftersom de övergav och lämnade sitt läger efter sig. Ändå stannade 3 000 franker kvar på platsen.
Denna strid fick mycket stor betydelse, eftersom alla de mindre städerna gav sig, och till och med staden Antiochia gjorde inget motstånd.
Där befann sig Gottfrid i stor fara, i…
Sida 41
passant dans un bois seul il vit un Soldat, qui voulut couper du bois fut attaqué d’un
Ours il voulut le secourir, quand l’Ours le vit venir se jetta sur lui, et l’aracha enbas du Cheval: mais par bonheur il put encor se servir de son Sabre il en donna un si grand coup à la tête qu’il la clefa à mort. Alors il se tira d’embaras, mais ce fut en tombant qu’il se fit une blessure mortelle, cependant
Beaudoin son frere s’avança,
Sida 41
Medan han ensam red genom en skog såg han en soldat som ville hugga ved och som blev angripen av en björn. Han ville skynda till hans hjälp, men när björnen såg honom närma sig kastade den sig över honom och slet honom av hästen. Lyckligtvis kunde han fortfarande använda sin sabel. Han gav björnen ett så hårt slag mot huvudet att han dödade den. På så sätt lyckades han befria sig ur faran, men i fallet ådrog han sig själv en dödlig skada.
Under tiden ryckte hans bror Balduin fram…
Sida 41
Gottfrid av Bouillon färdas ensam genom en skog. Inte som fältherre, inte omgiven av sina riddare, utan som människa. Där ser han en soldat som vill hugga ved och plötsligt blir angripen av en björn. Gottfrid tvekar inte. Han vill skynda till soldatens hjälp. Men så snart björnen ser honom närma sig vänder sig faran mot honom själv. Djuret kastar sig över Gottfrid och sliter honom av hästen.
Ändå segrar Gottfrid. Till och med på marken lyckas han använda sin sabel. Med ett avgörande slag träffar han björnen dödligt. I fallet blir Gottfrid själv dödligt sårad. Han räddar sig ur den omedelbara faran, men hans kropp får betala för det som hans själ och plikt har gjort. Sant ledarskap skyddar andra, men skonar inte sig självt. I det ögonblicket dyker hans bror, Balduin av Boulogne, upp (den blivande kungen av Jerusalem).
Sids 42
toujours avec ses troupes et s’attira de la gloire par ses victoires, il conquit le grand
Duché d’Essa, qui est d’une si grande renommée; il le garda pour lui, parce qu’il
est de la dépendance de la Mesopotamie, et se nomma Orsa.
Alors on fit le siege d’Antioche, qui est la Capitale de Sirie, mais par malheur le Duc Gottfroi et le Comte Raimon de Toulouse devins malade et l’armée des chretiens
Sida 42
alltjämt med sina trupper, och han vann ära genom sina segrar. Han erövrade det stora hertigdömet Edessa, som åtnjöt stort anseende. Han behöll det för sig själv, eftersom det hörde till Mesopotamien och kallade sig Orsa.
Därefter inledde man belägringen av Antiochia, Syriens huvudstad. Men olyckligtvis blev hertig Gottfrid och greve Raymond av Toulouse sjuka, och de kristnas här…
Sids 42
Efter räddningen i skogen och såret som lämnade Gottfrid försvagad, förskjuts berättelsens tyngdpunkt definitivt. Författaren följer nu Balduin av Boulogne, som oavbrutet drar fram med sina trupper och skaffar sig ett namn genom segrar. Inte som ställföreträdare, utan som självständig ledare.
Hans största bedrift under denna fas är erövringen av Edessa. Författaren kallar det ett ”stort hertigdöme”, berömt och strategiskt beläget. Att Balduin behåller området för sig själv fördöms inte utan förklaras: Edessa ligger i utkanten av Mesopotamien, långt utanför korstågets kärnområde på vägen mot Jerusalem. Det är ingen avknoppning av ambition, utan en medveten etablering av kristen makt i ett sårbart gränsområde.
Därmed blir Balduin greve — Orsa — och den första korsfararstaten uppstår. Korståget får här för första gången en bestående politisk form.
Därefter återvänder berättelsen till det gemensamma målet: belägringen av Antiochia, Syriens huvudstad och ett av de svåraste hindren på vägen mot Jerusalem. Men just där slår olyckan till. Både Gottfrid av Bouillon och Raymond av Toulouse blir sjuka
Sida 43
a été diminué, tant par les garnisons et par la désertion et maladie, et ceux que l’on
avoit perdu dans les Batailles qu’elle n’étoit plus que de 30000 hommes à pied, et de 1000 hommes à cheval, et Antioche étoit une des plus forte Ville de l’orient et elle
avoit une armée entiere pour garnison, les provisions commencerent à manquer dans
notre armée, la maladie et la famine commença a y regner si la permission de Dieu
Side 43
hade minskat så kraftigt, både genom de
garnisoner man hade varit tvungen att lämna kvar, genom desertering och sjukdom, och genom dem man hade förlorat i slagen, att hären nu endast bestod av 30 000 man till fots och 1 000 ryttare. Antiochia var dessutom en av Österns starkaste städer och hade en hel armé som garnison. Förråden började ta slut i vår här, och sjukdom och hungersnöd började härja,
om Guds tillåtelse…
Sida 43
Den kristna hären, en gång massiv och imponerande, har långsamt urholkats — inte bara genom strid, utan av nödvändigheten att lämna garnisoner efter sig, genom sjukdom, desertering och utmattning. Kvar finns en kärnstyrka: betydande, men sårbar.
Mittemot denna krympande stridsstyrka står Antiochia, en av Österns starkast befästa städer, med fulltalig besättning och ett överflöd av försvarsresurser. Kontrasten är skarp: utanför murarna tilltar hungern, innanför murarna råder styrka.
Hunger och sjukdom framställs inte bara som logistiska problem, utan som en prövning. Meningen bryts av vid “si la permission de Dieu…” — ett klassiskt ögonblick i 1600-talets historieskrivning. Det som följer kommer inte bara att bero på vapen, utan på gudomligt medgivande.
Sida 44
Il n’étoit pas survenue deux flottes une de Pise et l’autre de Venise, et de Gênes qui ont
amenés des provisions. Pierre l’hermite, qui étoit l’auteur de la guerre voyant qu’il n’avoit plus rien que des légumes lui qui étoit
accoutumé de jeûner dans son Ermitage voulut quitter l’armée et s’en retourner si la Noblesse ne l’avoit retenuë; comme les troupes alloient à la provision sur les
bateaux les turcs firent
sida 44
Om inte två flottor hade anlänt, den ena från Pisa och den andra från Venedig och Genua, som hade fört med sig livsmedel. Peter Eremiten, som var den som hade satt kriget i rörelse, såg att han inte längre hade något annat än grönsaker. Trots att han var van vid att fasta under sitt liv som eremit, ville han lämna armén och återvända, om inte adeln hade hindrat honom. Medan trupperna gick till skeppen för att hämta proviant, gjorde turkarna…
Sida 44
Den kristna armén vid Antiochia står på gränsen till sammanbrott. Inte på grund av brist på mod, utan på grund av brist på mat. Endast ankomsten av två maritima livlinor — från Pisa, Venedig och Genua — förhindrar en katastrof. Detta är ingen tillfällighet, utan ett stilla konstaterande: utan logistik inget heligt krig.
Peter Eremiten kallas återigen ”den som satte kriget i rörelse” — inte som en hederstitel, utan som ett konstaterande. Och just han, mannen som är van vid fasta och avskildhet, når sin gräns. Grönsaker är inget problem för honom; han är van vid försakelse. Men en armé kan inte leva som en eremit.
Peter vill ge sig av. Tillbaka till sitt eremitage. Bort från det kaos som han själv varit med om att sätta i rörelse. Ett viktigt moraliskt ögonblick: adeln håller honom kvar. Inte därför att han är militärt oumbärlig — det är han inte — utan därför att man inte längre kan fly från sitt ansvar. Den som tänder elden får inte gå därifrån när det brinner.
Samtidigt tränger hotet redan fram igen: medan trupperna söker efter föda vid borgarna reagerar turkarna. Hunger tvingar fram rörelse, och rörelse framkallar ett motanfall.
Sida 45
des sortis, mais ils furent repousse, il arriva qu’un turc fort grand et puissant se lança
jusqu’au bout de l’armée, mais Gottfroi fit voir par cette occasion aux yeux de toute l’armée sa valeur; il tira son sabre et coupa ce turc en deux morceaux, depuis l’épaule jusqu’à la hanche le Siege a duré 7. mois, et un chacun se désesperoit par rapport que le Sultan de Perse étoit venu au secour de la ville avec une armée de 650000 h.
Sida 45
ett utfall, men de slogs tillbaka. Då hände det att en turk, stor och stark, vågade sig ända ut till arméns yttersta del. Men Gottfrid visade vid detta tillfälle, inför hela arméns ögon, sitt mod: han drog sin sabel och högg denne turk i två delar, från axeln ned till höften. Belägringen varade i sju månader och alla började förtvivla, eftersom sultanen av Persien hade kommit staden till undsättning med en armé på 650 000 man.
Sida 45
Efter månader av hunger, sjukdom och utmattning går belägringen av Antiochia in i en avgörande fas. Försvararna gör utfall, desperata försök att bryta belägringen. Korsfararna slår tillbaka dem, men spänningen stiger när en väldig turkisk krigare tränger djupt in i linjerna.
Sida 48
tous etoient consumée, l’on s’a tendoit a une famine aussi grande que celle de jerusalem,
ils contoient tous d’être perdu, mais par bonheur que l’Em pereur alexeius en recu des
nouvelles, il se mit en chemin pour les secourir avec une armée de 40000 hommes, mais
aussitôt qu’il aprit qu’ils etoient tenue de près, et qu’ils n’avoient plus de vivre cette triste nouvelle le fit retourner a Constantinople… A la fin
Sida 48
Allt var förbrukat och man väntade sig en hungersnöd lika stor som den i Jerusalem. De trodde alla att de var förlorade. Men lyckligtvis fick kejsar Alexios höra om detta och han gav sig av för att komma dem till hjälp med en armé på 40 000 man. Men så snart han fick veta att de var svårt trängda och inte längre hade några livsmedel, fick dessa sorgliga nyheter honom att återvända till Konstantinopel. Till slut…
Sida 48
Situationen inne i Antiokia når nu sin absoluta bottenpunkt.
Segern är förbrukad. Förråden är slut. Männen är utmattade in i märgen. I lägret råder övertygelsen att slutet är nära — en hungersnöd lika stor som den i Jerusalem verkar oundviklig. Ingen räknar längre med räddning; de betraktar sig själva som förlorade.
Då visar sig återigen en strimma hopp utifrån. Alexios I Komnenos, kejsare av Konstantinopel, får rapporter om den nöd som armén befinner sig i. Han beslutar sig för att komma dem till hjälp och marscherar ut med en armé på fyrtio tusen man. För ett ögonblick verkar det som om det löfte han tidigare hade gett trots allt ska infrias. Men hoppet blir kortvarigt.
När Alexios får veta hur desperat situationen verkligen är — att staden är fullständigt omringad och att det inte längre finns någon mat — börjar han tveka. Nyheten bryter hans beslutsamhet. I stället för att fortsätta vänder kejsaren om och drar sig tillbaka till Konstantinopel.
För de kristna i Antiokia innebär detta ännu ett hårt slag. De är inte bara omringade och utsvultna; nu visar det sig dessutom att den hjälp de väntat på glider dem ur händerna. Staden blir en fälla och räddningen man hoppats på försvinner bortom horisonten.
Hos Alexios I Komnenos är politik, egenintresse och tro sammanflätade, men kärnan i frågan är strategisk.
Varför Alexios gav sig av:
Alexios hade flera skäl samtidigt:
1. Kejserligt egenintresse – huvudorsaken
Antiokia låg formellt inom den bysantinska intressesfären.
Alexios hade träffat överenskommelser med korsfararna:
👉🏻 städer som återerövrades från turkarna skulle i princip återlämnas till riket.
Om Antiokia föll måste han finnas på plats för att stärka detta anspråk — framför allt gentemot Bohemund.
2. Kontroll över korsfararna
En självständig och framgångsrik latinsk armé i Syrien var farlig för honom.
Hans närvaro innebar:
* övervakning
* maktbalans
* att förhindra att någon — Bohemund! — behöll Antiokia för egen del.
3. Allians, inte välgörenhet
Han såg sig inte som någon ”räddare av västerländska riddare”, utan som:
* en allierad så länge det gav honom något
* en kejsare som ville återvinna sina förlorade områden utan att själv behöva göra grovjobbet.
4. Religionen spelade en roll — men var underordnad
Alexios var kristen och kände ansvar för Östern, men hans tro följde politiken, inte tvärtom.
Varför han vände om:
Och här blir det smärtsamt tydligt. När han fick höra:
såg han inte längre någon vinst, bara risk. 👉🏻För Alexios innebar ett fortsatt fälttåg:
Sammanfattningsvis: Alexios gav sig av av egenintresse, för att behålla makten och för att inte förlora Antiokia till Bohemund. Han vände om därför att den militära risken blev för stor och vinsten osäker.
Sida 49
il s’éleva deux Ermites de Marsal nommé Etienne et Pierre qui ont representé aux peuples qu’ils ont eu une revelation de Dieu qui prometoit la victoire aux chretiens pourvu qu’ils
fassent penitence. Pour certifier la prediction Pierre dit allors aux peuples allé dans l’église de St Pierre, et ils leurs montra l’endroit, et ils leurs dit Creuses, et vous trouverez ici la lance dont le Sacré côté de Jesus Christ à été ouvert,
Comme de vrai, ils ont trouvé
Sida 49
Då trädde två eremiter från Marsal fram, vid namn Étienne och Pierre. De berättade för folket att de hade fått en uppenbarelse från Gud, i vilken Han lovade de kristna seger, under förutsättning att de gjorde bot. För att bekräfta denna förutsägelse sade Pierre till folket att de skulle gå till Sankt Peters kyrka. Där visade han dem platsen och sade:”Gräv här, så kommer ni att finna den lans med vilken Jesu Kristi heliga sida öppnades.” Och mycket riktigt, de fann…
Sida 49
När allt mänskligt hopp är uttömt framträder en annan form av räddning — eller åtminstone är det så den presenteras. Ur arméns mitt träder två eremiter fram, från Marseille: Étienne och Pierre. De förklarar att Gud har talat till dem. I deras vision lovar Han de kristna seger, men inte utan villkor. Endast om armén gör bot och omvänder sig kommer räddningen.
Budskapet får genomslag. I ett läger som svälter, är omringat och känner sig övergivet av både människor och kejsare låter detta som det sista ankaret. För att ge sina ord ytterligare kraft träder Pierre — historiskt känd som Peter Bartholomew — ännu längre fram. Han leder folket till Sankt Peters kyrka och pekar där ut en plats. Här, säger han, måste man gräva. På denna plats skulle lansen vara gömd, den lans med vilken Kristi sida genomborrades på korset.
Och så — man finner den också. En gudomlig bekräftelse.
Tidpunkten är alltför perfekt. Nöden alltför stor. Löftet alltför exakt anpassat till det som behövs för att männen ska kunna fortsätta kämpa. Men denna spänning finns ännu inte i deras världsbild. Där är tron inte verklighetens motsats, utan dess drivkraft.
Antiokia blir därmed inte bara en militär krigsskådeplats utan också en andlig arena. Striden förflyttas från murar och svärd till skuld, botgöring och tecken. Lansen ger armén en ny riktning och mod att hålla stånd.
Sida 50
une pièce de fer en façon de lance, cette prediction donna du courage à toute l’armée
chrétienne, qu’ils se resolurent de faire une seconde sortie, quoi que l’armée étoit tres
foible, car l’on n’étoit plus que 13’000 hommes, et que l’on n’avoit presque plus de Chevaux,
mais comme il n’y avoit plus de remede, et qu’il falloit vaincre ou mourir, la chaleur étoit fort grande, et le combat fort long, et entre autre Boëmundus
Sida 50
ett stycke järn i form av en lans. Denna förutsägelse gav hela den kristna hären mod, så att de beslöt att göra ett andra utfall, trots att hären var mycket försvagad, eftersom det bara återstod 13 000 män och man hade nästan inga hästar kvar.
Men eftersom det inte fanns någon annan utväg och man måste segra eller dö, var hettan mycket stark och striden varade mycket länge. Och bland andra Bohemundus…
Sida 50
Lansen — inte som relik, utan som tecken — åstadkommer det som inga förråd, ingen kejsare och ingen strategi längre förmår. I slutändan är det bara ett stycke järn i form av en lans. Ändå räcker det. Förutsägelsen som förknippas med den återställer härens moral. De kristna återfår sin beslutsamhet och fattar ett beslut som knappast går att försvara rationellt: de ska lämna staden ännu en gång och gå ut i strid.
Deras tillstånd är eländigt. Hären har krympt till omkring femton tusen man. Det finns nästan inga hästar kvar. Utmattningen är total. Men just eftersom det inte längre finns någon utväg återstår bara ett val: segra eller dö. I den brännande hettan bryter en strid ut som varar länge och kräver allt som männen ännu har kvar inom sig. Författaren betonar inte taktiken, utan beslutsamheten — ögonblicket då förtvivlan övergår i handling. Lansen har inte besegrat någon fiende, men väl rädslan.
I slutet av sidan dyker åter ett välkänt namn upp: Bohemund av Taranto. Texten förbereder oss på individuella modiga handlingar mitt i denna gemensamma utmattningskamp. Segern — om den kommer — kommer inte att tillskrivas antal eller styrka, utan uthållighet, tro och förmågan att fortsätta kämpa när allt verkar förlorat.
Sida 51
étoit dans une grande misere, par rapport que les turcs ont mis le feu dans l’herbe qui étoit seche, à l’endroit où les chretiens étoient campé, et les vents
leurs chassant le feu et la fumée dans les yeux qui les aveuglois, mais par après Dieu changea la Victoire à l’avantage des chrétiens, et ils donnerent aux Persiens et à leur General Corbogath, qui étoit sur une montagne pour regarder le combat; mais
cette attaque étoit si forte
Sida 51
Bohemundus befann sig i stor nöd, eftersom turkarna hade satt det torra gräset i brand på den plats där de kristna låg i läger. Vinden drev elden och röken rakt in i deras ögon, så att de blev bländade. Men därefter lät Gud segern vända till de kristnas fördel, och de anföll perserna och deras general Corbogath, som befann sig på ett berg för att betrakta striden. Men detta anfall var så våldsamt…
Sida 51
De kristna drabbas inte bara av fienden utan också av omständigheterna. Turkarna sätter det torra gräset runt lägret i brand. Vinden gör resten: eld och rök blåses rakt in i de kristnas ögon, så att de knappt kan se. Förvirring, kvävande rök och rädsla präglar stridens början.
Gud vänder stridens gång. Det som började i kaos övergår i beslutsamhet och kraft.
De kristna tränger fram och tillfogar perserna och deras befälhavare Kerbogha av Mosul svåra förluster. Han står på en höjd och överblickar striden ovanifrån — en position som normalt symboliserar makt och kontroll, men som här i stället framhäver avstånd och maktlöshet. De kristnas anfall är så våldsamt att inte ens denna överlägsna position längre ger någon trygghet. Röken som först bländar blir bakgrunden till en vändning.